|
Resebrev från Grekland 2004 |
© Text & Bild: Bibbi, Gurra & Chris |
Resebrev från Serifos, Milos & lite KimolosOnsdag 9 juni 2004. Buss E96 (2.90 €) tar oss från flygplatsen ner till Pireus. Lämnade in bagaget och köpte biljetter till Serifos (13.70 €) med Romilda. I brevbärartempo bär det av till Nayapinoy 19, första tvärgatan efter hamnen, till "Old Bakers" taverna. Kan rekommenderas! Bra priser, god mat och urfräscha toaletter. Romilda lämnar hamnen kl 15:00. Vi sitter på akterdecket med tak, tack och lov. Det fläktar lagom. Vi åker förbi Kea. Kithnos är första stoppet. Av- och ombordstigning tar lite tid p g a att en mindre cirkus ska med. En pickuplastbil har travat plaststolar i ansenlig höjd på flaket, som jag inte begriper hur de kan vara kvar med den knappa fastsurrningen, och med följer en zigenarkvinna som säljer vidlöksflätor. När vi lämnar Kithnos hamn kommer Pegasus in som lämnade Pireus kl 16:00. På Sifnos lämnar pickupen och vitlöksflätorna. Serifos - hjälten Perseus ö. Äntligen! På kajen står de då - rumsraggarna. "Aegan studios" lockade med stor "van" och bra studios i Livadakia. Färden går uppför backe efter backe. Tänker i mitt stilla sinne, hur ska detta gå? Grekland = bad för mig och gärna flera gånger om dagen. Men ska man upp för dessa branter varje gång. Sedan i påskas har jag försökt läka ett ont knä med lyckat resultat, men ska jag trava upp och ned här kommer det onda tillbaka. Nej, bad får nog vänta till nästa ö. Han hade fina fräscha studios med en magnifik utsikt över inloppet till Livadi. Och priset 40 €, en delad tvåa, för tre nätter var bra. OK, med ett sådant boende får jag lägga pengarna på att försörja Serifos taxiverksamhet istället. Vi tog en promenad ned till Livadi för middag. Det blev första haket vid hamnpromenaden. Pris och mat därefter. Ostbollarna bestod av potatismos utblandad med feta, inte alls i Sifnos-klass! Det blev den dyraste middagen denna resa, men det kompenserades med rejäla glas raki vid "logarismo-dags". Lite inköp för morgondagens frukost och taxi hem. 3 € kostade taxin värd varenda eurocent! Stupar i säng vid 01 tiden - trötta, mycket trötta! Torsdag 10 juni. Kaffet blev lite svagt...Innan man kommer underfund med hur mycket kaffe
man behöver beroende på vattnet. Vattnets hårdhet eller
mjukhet, jag vet inte vilket. Gårdagens resdag tar ut sin rätt - vi är trötta denna morgon. Efter morgonbestyren promenerar vi ned till Livadi. Det är fint här. Som en båge runt byn sträcker sig en sandstrand. Värmen, stranden och längtan till bad gjorde att Bibbi (min svägerska) och jag kastar oss i för ett premiärdopp. Vattnet var varmt. Vi njöt, även fast det var ganska nära hamnen, och bottnen inte så perfekt fick detta duga. Gurra, min bror, föredrog att trava runt och filma och honom hittade vi under en tamarisk på närmsta kafeneon drickandes öl ur frostade glas! Vi anslöt oss. 4 € fattigare fortsatte vi vår vandring. Jag köpte fyra separata kartor över Kithnos, Serifos, Sifnos och Milos/Kimolos för 5:20 €. Det är en liten last, jag älskar nämligen kartor. Kvällens middag intogs på "Alexanders" taverna nere i Livadakia. Folktomt! Man märker att det är tidigt på säsongen. Stället har i alla fall en mycket fin jättestor "Saganaki". Jag vet inte om det var vinets förtjänst men backarna hem gick ganska galant …. Fredag 11 juni. Tamarisker växer runt den halvmånformade stranden som ger behaglig skugga. Det är något kallare i vattnet, men det avskräcker oss inte. Lunchen intas på altanen hemma bestående av grekisk sallad och retsina på halvflaskor (50 cl). I affär betalar man runt 1 € för dessa halvor med kapsyl. Prisvärt och gott. Eftermiddagen stod Chora på tur. Minibussen som utgår från
hamnen kostar 0.90 cent. Tyvärr fick vi aldrig grepp om hur ofta
bussen gick, för tidtabell är inte att tänka på.
Och om den väl finns så kan det vara förra årets
version. Det är inte så noga. Tillbaka i Livadi för en Mythos och Gyro (2.70 €). Lite filosoferande i hamnen, tittar på folk. Köpte båtbiljett inför morgondagens resa till Milos (6.20 €) med Pegasus. Middagen bestämdes skulle ske på "Cyklopen". Ett riktigt grekhak med lysrör och alla attribut, som ligger på höger sida i backen mot Livadakia. Yannis serverade och mama "the boss" huserade bland grytorna. Stället var folktomt när vi bänkade oss vid 21-tiden. När vi fått vår mat, kom även en Serifosspecialitet som de tyckte vi skulle smaka. Kikärtor i sås, vilket var urgott. Detta ställe kan verkligen rekommenderas! Vår nota slutade på 23 €, och maten var vällagad och mycket god med vin därtill. Yannis berättade att de även har en taverna vid Megalo Livadi-stranden. När 22-färjan anlänt då kom alla! Stället fylldes direkt och lilla mama fick det hektiskt värre. Kvällen avslutades med en sängfösarouzo på altanen med hela stjärnhimlen som tak. Lördag 12 juni. Båtfärden tar ca 3 timmar, och då går den via
Sifnos och Kimolos hamnar på sin väg mot Adamas, Milos. När
jag stod vid relingen och tittade ut mot Kimolos lilla hamn och stranden
med det otroligt turkosblå vattnet sög det mycket i "badtarmen".
äl framme i Adamas tar vi en taxi vid kajen som ska köra oss de 11 kilometrarna till Pollonia, där vi förbokat boende hos "Andreas rooms". 10 € begärde den kvinnliga chauffören för resan. Senare fick vi reda på att det kostar 8.50 € egentligen för den sträckan. Det finns en överenskommelse som ska gälla vad det kostar mellan de olika orterna. En del bilar har informationen väl synlig, medan andra tagit bort den. "Andreas rooms" ligger öde denna lördagseftermiddag. Ingen mottagningskommitte direkt, förutom hunden och de nio katterna som nyfiket kollade in oss. Ett amerikanskt par dyker upp och hjälper oss leta. Till slut finner de en sömndrucken Andreas som inte fattar ett dugg. Frun i huset, Brigitte, är borta hela dagen och hon tror vi ska komma på söndagen. Stort missförstånd råder och Andreas drar ner oss i en källarvåning och tror att det är där vi ska bo. Där var visserligen stort, men bara med över- och undersängar för barn. Gurra, min underbara bror, dirigerar oss direkt. Du Chris (överviktig, snart 60, med ischiasvärk i rygg och ben) tar översängen! Bibbi underslafen och han själv golvet ... No problem! Jag övertygar Andreas och visar korrespondensen mellan mig och hustrun att vi bokat två studios. Stackars Andreas springer mellan kontoret och oss och är förtvivlad. Fel igen! Ni ska ju bo i en annan studio. Samtidigt anländer ett tyskt par som ska ha källarvåningen. Man får känslan att detta är Greklands "Faulty towers", med denne förtvivlade man som säger: "I´m doing the vegetables, and my wife take care of the rooms, can I give you something - a drink?" Han lyckas fixa fram en studio där vi fick lämna vårt bagage och i avvaktan på frun´s hemkost gick vi ned till hamnpromenaden för att dricka en öl. (1 Mythos, 1 Amstel, 1 Coca-cola = 6.30 €). Det blev nog lite mycket för vår vän Andreas, för vi ser honom försvinna in i ouzerian en stund senare. Hemma på hotellet har han hängt en jättekasse på dörren med zuccini, gurkor, potatis och massor av tomater. Hela saken ordnade sig när Brigitte kom hem. Vi fick våra studios med altaner åt två håll. Stället är placerat på ett näs med en bukt på var sida. På ena sidan ser man solnedgången i havet, och på andra sidan hela Polloniabukten med en fin strand och hamnpromenad. Efter nödvändigt bad och inhandling av diverse varor gick vi senare ut för att äta middag. Stället ligger utmed infartsvägen mot Pollonia, där det var stor uppståndelse med tv:n centralt placerad för Grekland skulle möta Portugal i gruppspelet inför EM-fotbollen. Gurra, som är otroligt fotbollsintresserad ville naturligtvis se matchen som slutade med 2-1 till Grekland. Glädjen stod högt i tak. Vi bjöds på vattenmelon i samband med notan. Söndag 13 juni. Måndag 14 juni. Efter filmande, plåtande, bankomatande och handlande återvände
vi hemåt Pollonia för bad. (OBS! Tidigare fanns en bankomat
i Pollonia, men den finns inte kvar längre). Tisdag 15 juni. Även denna middag åts hemma. Vanligtvis brukar vi aldrig äta
middag hemma på våra resor, för vi tycker det är
den stora behållningen att få gå ut på lokal och
sätta sig vid dukat bord. Men latmasken i oss har gjort oss till
"stugsittare". Vi hade väldigt mysigt och Andreas kom med
var sin blombukett till Bibbi och mig. Han tackade nej till en ouzo, men
ett glas retsina var ok. Vi diskuterar återvinning med honom, och
konstigt nog har han ingen kompost. Onsdag 16 juni. Vi hade läst att en minibuss skulle gå från Psathi upp till Chora på Kimolos. Tidtabellen vid hamnen såg misstänkt gammal ut. I baren sade de: "nej, det är alldeles för tidigt på säsongen, det går ingen buss nu". Solen stod i zenit och det var väldigt varmt, så när kvinnan i baren frågar om vi vill ha en taxi blir svaret - Ja Tack! 3 € var det värt. Det var tämligen öde uppe i Chora, inte många näringsidkare. Vi hittade en affär som var öppen och likaså en taverna. Gurra och Bibbi blir inbjudna till färjekarlens hus för han påstod att utsikten var bättre därifrån. Det är 32 grader i skuggan. Vi slår oss ned på tavernan
för något svalkande, och en lunch. Frågade efter "Ladenia"
som lär vara en regional pizzavariant, men det fanns inte men däremot
... sedan kom en jättelång harang på grekiska vad huset
hade att bjuda på. Hon föreslog en Kimolosost som vi testade
och tyckte om. Prisbilden och maten var mycket bra. I väntan på att båten ska ta oss tillbaka till Milos slår vi oss ned på ovanstående taverna. Vi har läst på Kalimera om fadern som skriker åt sina söner, vilket han även gör denna dag. Sonen var inte värre än att han svarade i samma ton tillbaka. När vi sitter där så misstänker vi att det är en jargong de kör mellan sig, för samtidigt smyger sig ett litet garv in, en liten knuff och helt plötsligt står de och kramar varandra. Irritationen sitter nog inte så djupt tror vi. Det har blivit en missuppfattning när det gäller båten och dess tider tillbaka. Det visar sig att den inte går förrän ikväll. Men turen är på vår sida och en taxibåt ska över till Milos för att hämta upp någon så vi får hänga med. Vår skeppare Boris vill ha 3 € var av oss, vilket är ok. Den gula taxibåten, berättar Andreas, tar 5 €/person för samma sträcka .... Middagen senare på kvällen intogs på tavernan "Apanemia". Kyparen berättar att det betyder "no wind" (i seglen?) för det finns bilder av båtar lite här och där. Tavernan blir vår lilla favorit. Stället ligger vid infarten till Pollonia. En båt är placerad vid ingången. En mysig kypare styr och ställer och har råkoll på allt och alla. Stämningen och förväntningarna är höga. Alla sitter vända åt samma håll - mot en liten minimal tv. Grekland möter denna afton Spanien. Ljudet är avstängt så inte gästerna ska bli störda. Min bror skiner upp och det blir direktkontakt mellan honom och kyparen, de har samma fotbollsintresse! Jag kan rekommendera deras "cheeserolls" (= liten skapelse som ser ut som en oxrullad, skinkskiva rullad med en god ost som bara smälte). Vi blev aldrig besvikna på denna taverna. Helt plötsligt kommer kyparen med en halvkilo retsina och säger att den står huset för - "because you are footboll fans, and you have to have something in your glass when we celebrate after the match". Matchen slutade oavgjort 1-1, och det är en bra bit på väg för att grekerna ska gå vidare. Vi möter många glada ansikten på vår stilla vandring hemåt den natten. Det är miljontals stjärnor som lyser, cikadorna spelar och en stilla bris sveper svalkande in från havet. Livet är behagligt ibland. Torsdag 17/6. Sitter på skuggsidan och skär till sallad som ska bli dagens lunch. Andreas kommer och sätter sig hos mig och börjar laga stolar. Vi talar om vattnet, som jag misstänker är svindyrt för hans del med tanke på alla odlingar som ska bevattnas. Nej, han är lyckligt lottad för han är ägare av den brunn som förser odlingen och hotellet med vatten samt några hushåll till. Han beklagar sig lite för de eftersläpande reparationer han skulle behöva göra, och anledningen är att han helt enkelt inte har råd. Han berättar att det är många ställen här på Milos som ägs av rika Atenare, som bygger nytt och fräschar upp och placerar sina föräldrar här att driva och sköta om hotellruljansen. Vi har det trevligt då vi sitter och jobbar var och en med sitt. Jag inviterar honom på mat, men han tackar nej. "El Greco" blev vårt val denna kväll för middagen.
Utsikten är formidabel, stolarna har dynor (!!!) som passar min rygg.
När vi sitter där upptäcker Gurra sälarna! (Innan
retsinan = Gurras kommentar) Två, möjligtvis tre, stycken ligger
alldeles utanför och äter. Munksälarna är sällsynta.
Vi fick reda på att det finns några entusiaster på Kimolos
som vill ge dem en fristad - ett skyddat område här mellan
Milos och Kimolos. Men det råder starkt motstånd bland traktens
fiskare. De vill inte skydda några sälar, tvärtom så
sköts för två år sedan en havande sälhona till
döds. Kroppen flöt iland i bukten nedanför Andreas. Han
lät begrava sälen på en av sina åkrar så de
skulle slippa stanken. För att markera graven placerade han några
stenar på platsen, för entusiasterna från Kimolos ville
gräva upp och ta vara på vissa saker när förmultningen
var klar. Fredag 18/6. Vi åkte ner till Provatas. Badade vid Achivadolimini-stranden (Se kort av Gurra under "Kalimera was here"). Ner och tittade på Zefiria (den gamla huvudstaden) samt Paleochori. Vågorna gick höga denna dag både i Provatas och Paleochori, så bad rekommenderades inte. Det blev lunch på "Sirocco" nere i Paleochori. Nu har zigenarkvinnan (hon med vitlöksflätorna) kommit hit till Pollonia. Hon blänger surt på mig för jag inte vill köpa en fläta. Maken hennes kör med pickupen fram och tillbaka och försöker sälja plaststolar medels en högtalare på taket som ljuder över hela nejden. Efter dagens alla intryck var det skönt att komma hem, ta en dusch och en liten ouzo innan vi promenerade ner till favorittavernan för middag. Ikväll möter Sverige Italien. Vi är fem svenskar, tre italienare samt ett gäng greker som ser matchen. Det blev oavgjort 1-1 som tur var. Lördag 19 juni. Gurra och Bibbi flänger runt och letar efter det perfekta ouzoglaset
i de så typiskt grekiska småaffärerna som har allt mellan
himmel och jord. Han fick tag på tre i Pollonia men vill komplettera
med några till. |
|
|
Söndag 20 juni. Ibland är det synd att man inte är bevandrad i grekiska språket,
men å andra sidan finns det säkert inte att lära i någon
bok de långa haranger busschauffören vräkte ur sig i Tripiti
och Plaka. Som bekant är det inte många centimetrar de har
tillgodo när de far fram med en stor buss i de trånga gränderna.
I Tripiti finns ett ställe där bussen kan vända. Asfalten
är markerad, och någon text står där också,
och stora stoppförbudsskyltar. Trots detta parkerar två unga
tjejer sin bil där, och när de låser dörren dyker
bussen upp. Han ställer sig på tutan och bara skriker. De kör
bort, men ilskan sitter kvar för han muttrar hela vägen upp
till Plaka. Då var det dags för nästa vändning. En
ambulans hade parkerat precis på bussens "vändcentimetrar",
dags att ställa sig på tutan igen, upp med dörren och
vrålar. Polisen som har sin station alldeles intill dyker upp med
bot-block och penna, kliar sig i håret. Eftersom han inte fick gehör
varken från någon ambulanspersonal eller polis tar han saken
i egna händer. Han kastar sig in i ambulansen och lyckas få
på både blåljus och sirener och flyttar bilen helt sonika.
Snacka om att även de fick sig en rejäl skopa, ja det osade
hett. Nu hägrade badet! Taxi hem till Pollonia. Många dopp blev det. Stranden är nästan öde, men en kvinna kommer och sätter sig precis bredvid Bibbi och mig utan att säga ett dugg. Lite obehags-känsla infinner sig. Det blir "Apanemia" igen! Våra tyska grannar Charlotte och Robert, inviterar oss till sitt bord. Stor diskussion bland gubbsen vad Grekland behöver ta för resultat för att gå vidare. Vi hade mycket trevligt och både retsina och ouzo kom in utanför notan. (Jag förstod aldrig det hela, men tydligen vad det fråga om ett vad som vår vän Robert sysslat med. Allt för att grekerna kvalificerade sig trots förlust mot Ryssland. "The heavy one" sa tysken om ouzon, och den var något extra …) Måndag 21 juni. Sista dagen på Milos ligger framför oss. Inte så många "måsten" förutom packning som ska uppfyllas. Vi har tagit det lugnt och inte stressat under vår vistelse. Det är klart att några saker man borde gjort har vi kvar att göra - då finns en anledning att komma tillbaka! T ex att ta en dagstur runt ön med båt, som enligt många är en fin upplevelse. Efter alla bestyr hemma vill jag ta det lite lugnt, inte stressa till
en buss, utan föreslår att när vi är klara med det
som ska göras bjuder jag på taxi in till Adamas. Ok - sagt
och gjort. Ringer taxistationen 22870 22219, inget svar. Napp på
nästa försök, men då lägger han på luren.
Under en timmes tid försöker jag med alla möjliga medel
få fram att jag vill ha en taxi men han bara lägger på.
Irritationen och svettningarna börjar ta fart. Gurra föreslår
att vi ska gå ned till busstationen och haffa en där. Blodtrycket
ligger på 280! Jag ville ta en taxi därför jag har en
jäkla värk idag, det är minst 33 grader i skuggan, nyduschad
och tämligen fräsch ... Ja, det var bara att ta tjuren vid hornen
och knata iväg. Ursvettig, förbannad och trött sätter
jag mig på en mur under en tamarisk och ringer igen. Sista middagen på Milos. Det blev "Father" inne i Adamas igen. Lika gott, lika trevligt och tur att vi kom då vi kom för inom femton minuter var det fullsatt. Tisdag 22 juni. När jag går av båten är värmen tryckande, jag tror jag befinner mig vid utsläppet av AC-aggregatet så jag försöker förtvivlat skynda på stegen och komma bort från den luften - men det hjälper inte! Det var så varmt överallt! Som Gurra sade innan vi reste: - Den afrikanska ugnsluckan står säkert på vid gavel då vi kommer ned! Vilket den också gjort, kanske inte på vid gavel men lite i alla fall! Tunnelbanan in till Monastiraki, sedan liten promenad mot vårt
hotell - Attalos. Ingen bokning fanns registrerad!!! Gråtanfallet
var nära, men det ordnade sig i alla fall. Vi delar ett "familjerum"
så vi får riktigt rå om varandra sista natten. På
med AC:n! Ut på Aten´s gator för lite inhandling. Jag
har sagt till mig själv att jag ska ge Aten en chans under vinterhalvåret,
för som det nu är kommer vi inte så bra överens med
varandra .... Onsdag 23 juni. Bibbi, Gurra & Chris (som författade "romanen") |
|
|
Läs mer om öarna i resebrevet: |
|
Hem
| Forum | Boka
hotell | Boka
resa | E-guider
| Facebook
| Picturesfromgreece
| Kalispera |
English
|
|
© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera |
