Resebrev från Grekland 2004

© Text & Bild: Janne / Kalimera

Santorini 18 april - 25 april

Resan
Det var första gången jag flög inrikes i Grekland. Men inte den sista. En tur och retur Aten - Santorini kostade 125 € inklusive alla skatter. Vi flög med AEGEAN AIRLINES och bokade biljetten direkt på www.aegeanair.com. Biljetten var en så kallad e-ticket; man bokar på nätet, betalar med VISA och skriver ut biljetten hemma på skrivaren. Hur smidigt som helst. Och det fungerade!

Något som inte var så kul var inlygningen till Santorini. När vi lyfte från Aten sa kaptenen att vädret på Santorini var bra, men att det var "a little bit windy". Jag är tacksam för att han inte sa att det var "very windy". Så tvärt har jag aldrig landat förut. Någonstans. Planet gled sakta in mot berget för att sedan störtdyka som en albatross ner mot landningsbanan. Allt för att parera vindarna. Det var hemskt! Att klappa händerna när man landar är ganska vanligt när man flyger charter, men detta var första gången jag var med om klappande på en inrikesflygning. Några skrattade hysteriskt, andra klappade händerna med en otrolig frenesi! "A little bit windy". Tack för det!

På väg hem från Aten flög vi med Apollos nya Airbus. Planet hade levererats två dagar tidigare. Vilket fantastiskt plan! Benutrymmet var himmelskt stort om man jämför med planet vi flög ner med.

Vädret
Ganska okej faktiskt. Jag befarade det värsta efter vad Zanet skrev om vädret i forumet. En dag var det rätt kallt och mulet. Men mestadels var det bra. De två sista dagarna var det mellan 21 och 24 grader i skuggan. Kvällarna var naturligtvis kyliga och det gick inte att sitta ute och äta. En av oss fyra badade och det var inte jag. Kring 17-18 grader var det i vattnet. Alldeles för kallt för mig.

En av dagarna fick vi möjlighet att följa med en fiskebåt ut. Det blåste friskt, men det var inga större vågor. Det var det däremot när vi rundade udden in mot Calderan. Jisses vilka vågor! De slog över hela båten och havet sken av vitpiskat skum. Kanonhäftigt! Vi hittade till sist en lugn vik vid vulkanen där vi kunde pusta ut innan vi började den gungiga färden hem igen. En upplevelse av rang.

Turister
Det var ytterst få turister på ön. Det var nästan bara i Fira och Oia man överhuvudtaget såg till några. Mest japaner. Vi bodde på Honeymoon Beach Hotel där vi var de enda gästerna. Kanske inte så konstigt eftersom de egentligen inte öppnar förrän den 1 maj. Många affärer, tavernor och pensionat höll på att öppna upp. De målades och fixades överallt.

Det märktes en viss förväntan och glädje inför den stundande säsongen. En del jag pratade med kände oro inför årets turistsäsong. Tankar om att Aten och de Saroniska öarna skulle ta merparten av turisterna var inte ovanliga. Några trodde på minskad turism på grund av terrorhot. Andra trodde däremot på det bästa året på länge. I höst vet vi svaret.

Nyheter
Det hade inte hänt speciellt mycket nytt sedan sist. Nästan alla vägar var nyasfalterade. Och det var inte en dag för sent för vägarna på Santorini har varit i uselt skick länge. Busshållsplatsen i Fira är flyttad cirka hundra meter österut. Bra! Tidigare var det fullständigt kaos då busshållsplatsen låg på den smala vägen utanför museet. En trottoar (!) höll på att byggas längs vägen mellan Fira och Santo Wines. Såg mycket konstigt ut.

Äta ute
Vi åt alla middagar hemma hos grekiska vänner. Två av kvällarna var vi på namnsdagfester (Georgia och Markos), och det var en upplevelse. Deras namnsdagfester är minst sagt annorlunda mot våra födelsedagsfester. En namnsdag i Grekland firas nästan lika mycket som våra femtioårsdagar. Under en och samma dag kan det vara många namnsdagsbarn att fira eftersom det är så många som heter likadant. Ett tufft jobb för en svensk!

En av namnsdagfesterna inföll dagen innan vi skulle åka hem. Planet till Aten skulle avgå klockan 07.20. Vi kände oss trötta efter gårdagens namnsdagsfest. Men det gick inte att säga nej på grund av trötthet eller för att vi skulle upp tidigt. Vi gick dit klockan 21.00. Det dracks vin, diskuterades (den nya trottoaren) och babblades fram till klockan 23.00. Då började maten dukas fram. Den ena rätten efter den andra sattes fram på bordet. Till sist fanns det inte plats för något mer. Jag skulle inte ens kunna kila ner en tandpetare på bordet så fullt var det med mat. Men jag är ju svensk. Grekerna såg inte problemet och efter en stund fanns det ännu fler rätter på bordet. Fattar inte hur det går till. Vid tolv började dansen. Framåt 01.00 såg vi så trötta ut att vi fick "tillåtelse" att gå hem och sova. :-)

Våra grekiska vänner dansade glatt vidare hela natten.

Alla luncher utom en åt vi på "Taverna Vlychada Dimitris" i Vlychada. Dimitris odlar sina egna grönsaker och hans tomater är de bästa jag vet. Utsikten från tavernan över fiskehamnen i Vlychada är bedårande. Missa inte tavernorna (To Limanaki är också bra) i Vlychada om ni kommer till Santorini. Vlychada är för övrigt en av de trevligaste platserna på Santorini. Tycker jag. Bra strand också.

Shopping
Självklart gjorde jag ett besök på Metropolis på Atens flygplats. Tänkte bara titta, inte köpa. Men kom ändå ut med två skivor. Parios trippel-CD "35 Xronia" och Dalaras nya där han sjunger Tsitsanis. Också det en trippel-CD. Anledningen till att jag köpte dem var det låga priset: 41 Euro för bägge två. Sex skivor för 370 kr är inte illa! Har inte hunnit lyssna på någon av dem ännu.

En vecka går fort, alltför fort. Så kort tid har jag aldrig varit borta tidigare. Nästa gång stannar jag längre. En stor del av packningen bestod av Kalimera-kepsar. På vägen hem fylldes tomrummet upp av 10 liter vitt Santo-vin. Ett fantastiskt gott vitt vin som ska drickas väl kylt. Det smakar faktiskt lika gott här hemma som i Grekland. Finns att köpa på Santo Wines kollektiva vingård och i alla stora Supermarkets. Om ni ska köpa så välj helst flaskor med blå etikett, den gröna är lite för "starkt".

Vad gjorde vi då hela dagarna?
Inte mycket. Sov länge på morgnarna, strosade längs med öde stränder och i tomma gränder, puttrade sakta runt ön med bil, "vandrade" mellan Fira och Imerovigli, läste böcker, lunchade i timtals, njöt av stillheten i Amoudia, gladdes av alla blommor, träffade vänner osv. En stillsam semester, precis som en semester ska vara.

Det var det hela…/Janne

Santorini på Kalimera »
Fler resebrev från 2004 »

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera