Resebrev från Grekland 2006

© Text: Ulf och Päivi

Resebeskrivning av Ulfs och Päivis resa till Athén, Amorgos, Donoussa, Iraklia, Naxos, Tinos, Rafina maj-juni 2006

Måndag 22/5 Stockholm - Pireus
Väckarklockan ringer kl 04.00. Tar taxi till Arlanda och checkar in. Air France-planet går till Paris vilket kan tyckas vara en märklig omväg om man ska till Athén. Resan är mycket turbulent och fasten seatbeltskylten är tänd nästan hela tiden. Päivi, som med anledning av den tidiga starten tvingats anträda resan nykter, skakar av skräck. Under de korta tider som planet inte är på väg att falla i luftgropar konverserar Päivi till synes obehindrat på franska med en fransk dam. Denna är medlem av ett sällskap i sin hemstad som specialiserat sig på finsk kultur. Detta intresse manifesterar sig så att de tittar på finska filmer och äter finsk mat. Damens intresse för Finland hade till och med tagit sig så extrema uttryck att hon en gång varit i Kuopio. Till slut landar planet i Paris och vi tar oss till Athén-flyget. Landar i Athén vid 17-tiden och går till det bagageband som det står Paris på. Alla väskor på bandet liknar till förväxling våra nyinköpta.

Samtliga finner snart sina rättmätiga ägare. När texten last luggage visas har vi inte fått våra väskor. Detta börjar inte bra. Jag känner mig som Stig-Helmer i Sällskapsresan 1. Jag tränar följaktligen in frasen "Hammarby very good football too". Den unga damen bakom disken låter sig inte imponeras utan hänvisar till ett annat band där det också står "Paris". Där kan man se våra väskor göra sitt antagligen tolfte ärevarv. Tar en buss till Pireus. Chauffören kör som om han stulit bussen. Väl framme inhandlas var sin biljett med hyttplats till Amorgos. Båten avgår nämligen vid midnatt. Priset är totalt 47 Euro. Jag somnar som en klubbad säl efter dagens strapatser. Ska detta kallas semester? För att få en hyttnyckel måste man lämna passet i pant.

Tisdag 23/5 Pireus - Katapola (Amorgos)
Båten lägger till i Naxos, Iraklia, Schinoussa, Koufonissi och Donoussa. Alla ställen verkar trevliga. Vi skymtar också några delfiner. Vid 13-tiden löper vi in i Katapola på Amorgos. Fixar ett rum på Elini Rooms, rekommenderat av guideboken, Kalimera och min kollega Mats. De överdriver inte ställets förträfflighet. Får ett rum med balkong och havsutsikt för 25 Euro. På kvällen går vi ner till stan och äter middag. Därefter utses ett sängfösarhak nära hotellet med en kypare som springer mellan borden på ett mycket ogrekiskt sätt. Vi döper honom till Speedy Gonzales. Där sitter också ett ganska packat par från Hallsberg.

Onsdag 24/5 Katapola (Amorgos)
Ikläder oss vandrarkläder och inköper en karta från en farbror som oavbrutet talar i telefon. Kartan är handritad med tysk noggrannhet. Vi anträder en vandring till Chora som ligger på fem km avstånd och på 350 m höjd. En skylt hävdar att vandringen tar 1 tim och 10 minuter. För säkerhets skull frågar vi en dam som motionerar sin hund genom att köra i bilen och låta hunden springa efter. Hon bekräftar att det går att ta sig till fots till Chora. Hon betraktar oss som om vi vore från Mars. Efter att ha vandrat ett tag inser vi att vandringen borde ha påbörjats innan den förödande middagshettan satte in och att det sålunda fanns visst fog för damens attityd. Väl komna halvvägs börjar stigningen sätta in ordentligt. Det är nu långt mellan skratten. Möter två sällskap som tagit bussen upp och går ner. Synd att vi inte besitter dessa människors klokhet. Till slut kommer vi upp till Chora och hittar en taverna med utsikt. Vår vandring tog ingalunda 1 tim 10 min utan snarare tre timmar. Till tavernan sällar sig så småningom paret från Hallsberg, betydligt mer lågmälda än igår. De har åkt scooter upp. Går runt i Chora, tittar på väderkvarnar och utsikt. Vid fyratiden anträds nerfärden. Framme i Katapola tar vi varsin öl och blir serverade fyra kex. När dessa är uppätna ställs fyra ostbollar fram. Går hem innan vi totalt tappat middagsaptiten. Möter på hemvägen ånyo paret från Hallsberg som sitter hos Speedy. De är åter vid skojfriskt lynne. Deras skämt kretsar mest kring fördelarna med scooterkörning och nackdelarna med fotvandring. Vi går efter en stund tillbaka till hotellet där vi betraktar solnedgången från vår balkong. Äter middag för 25 Euro bestående av enorma och sagolikt saftiga fläskkotletter. Undrar hur den grisen sett ut i sin krafts dagar. På nattfösarhaket har Speedy Gonzales lugnat ner sig betydligt och har normalgrekisk hastighet på sin servering.

25/5 Torsdag Katapola (Amorgos)
Äter frukost på balkongen och beundrar utsikten. Vi har vilodag och går runt i Katapola. Äter lunch hos en klassisk tant som både lagar maten och serverar den. Badar sedan på stranden nedanför hotellet. Äter middag på taverna med massor av katter. En italiensk gäst kräver att kyparen ska jaga bort katterna. Han utför uppgiften med måttlig entusiasm. Sakta men säkert går öns fruktansvärda hemlighet upp för oss. Den grekiska övärldens mest pålitliga institution, det rostiga gamla skeppet M/S Skopelitis finns inte mer. Det är ersatt av ett modernare fartyg, vitt och med bildäck, som lystrar till namnet M/S Skopelitis. (Det bör nog sägas att det är minst 10 år sedan vi var i dessa trakter) Vart tar grekiska skepp vägen när de dör? Drar de sig undan till en grotta? Uppsöker de sina förfäder i havsdjupen eller slutar de sina dagar på en vackert belägen grekisk soptipp. Jag vet inte men vi offrade till Poseidon genom att hälla ouzo, inte i havet, men väl i strupen.

26/5 Fredag Katapola (Amorgos)
Nu är det slut på sötebrödsdagarna. Spänner på oss vandringsskorna och ger oss upp i bergen till Minoa som sägs vara ruinerna från ett palats från minoisk tid. Det påstås att kung Minos haft ett sommarpalats här. Säga vad man vill om de gamla minoerna men de byggde sina palats på vackra platser. Detta palats med vidhängande stad utgör inget undantag. Det speciella med denna placering var att byggnaderna inte syntes från havet. Utgrävningarna lär nyligen ha påbörjats och pågår fortfarande. En grekisk arkeolog måste känna sig som en mygga i ett nudistläger. Man ser möjligheterna men vet inte var man ska börja. Fortsätter efter en stund vandringen en bit bort för att få bättre utsikt över havet. Det är fortfarande grönt och många blommor i naturen. Medan vi sitter och beundrar utsikten anländer ett SMS från Clabbe där han vredgat kommenterar M/S Skopelitis öde. Vad ger sig bildstormarna på härnäst? Måtte de åtminstone lämna M/S Nissos Kalymnos (även kallad Nisse) ifred! Hur som helst går vi tillbaka till Katapola. Ju närmare vårt tvåhövdade sällskap kommer staden och den immiga Heineken som väntar vid vägs ände ju längre blir Päivis steg. Slutligen anländer vi till hamnpromenaden och går till ett kafé där man kan beställa gudadrycken samt var sin saganaki. Tjejen på caféet springer till affären för att inhandla nödiga ingredienser. När detta är gjort byter hon hip-hop-musiken till Jerry Lee Lewis "Great Balls of Fire". Speedy Gonzales kör förbi, dagen till ära på en svart sidovagnsmotorcykel m.ä.

27/5 Lördag Katapola - Egiali (Amorgos)
Båtluffarna är tillfälligt remakade till bussluffare och tar sålunda bussen till Egiali på Amorgos norra del. Tar där in på ytterligare ett höjdarboende med balkong vid havet. Ännu finare rum än i Katapola. Priset har dock sprungit upp till 35 Euro. Går ut på byn och äter lunch på en taverna där vi är de enda gästerna. Tavernan förestås av en dam med extremt hög grekfaktor. Hon talar ingen engelska. Maten är bra och när jag går in i köket för att betala sitter hon på en stol och sover.

28/5 Söndag Egiali (Amorgos)
Strax före nio snör vi på oss vandrarkängorna och går utmed stranden fram till en skylt som pekar upp mot bergen med texten "Tholaria" en bergsby som man kan se från vårt hotell. Går på den åsnestig som var huvudväg innan bilvägarna byggdes på Amorgos. Efter en dryg timme är de glada vandrarna uppe i byn. Äter en grekisk sallad på en taverna varefter vi fortsätter efter en annan åsnestig mot en annan bergsby, vid namn Langada. Stigen går utefter bergssidan och utsikten är magnifik mot Egiali och havet. En bergssluttning är helt täckt med gula blommor. Stigen går på ungefär samma höjd (200 m öh) i flera km. Då delar sig stigen. Den ena vägen känns rätt. För den andra vägen talar dock det besvärande faktum att där finns en skylt med texten Langada. Litar med viss tvekan på skylten och hamnar i en läskigt brant nedförsbacke med löst grus. Halkar oss ner till botten av en dalgång. Där möter vi en farbror på en åsna. Åsnan drabbas av panik vid åsynen av två utmattade nordbor. Farbrorn har fullt sjå att hålla sig kvar på åsnan. Han lyckas i varje fall berätta att vägen leder till Langada. Från dalens botten leder en mycket lång trappa upp till byn. Vi kommer dit mitt under siestan. Byn är dödare än Skogskyrkogården. Till slut hittar vi en taverna som har öppet. Päivi har ont i benet och vägrar att ta ett steg till. En buss sägs gå till Egiali två timmar senare. Återstår alltså bara att beställa in varsin Heineken och invänta densamma.

De byar som finns på Amorgos idag har funnits i hundratals år. De människor som grundlade dessa byar gjorde ett bra jobb med tanke på de förutsättningar som fanns då. Man anlade byarna högt upp på bergssluttningar så att de blev lätta att försvara mot pirater och andra fiender. Det enda transportmedel som fungerade mellan byarna inne på ön var åsnor. Alltså anlades ett stort antal åsnestigar. När myndigheterna sedan började anlägga bilvägar vilket på Amorgos lär ha skett så sent som på 1970-talet blev åsnestigarna inte helt överflödiga eftersom de fortfarande måste användas för att nå vissa odlingar. Även för transporter inne i byarna har åsnorna en mission. Om man t.ex. köper en tvättmaskin och bor i en gränd med många trappsteg kan åsnetransport fortfarande vara ett alternativ. Med åren har grekerna upptäckt att de alltmer överflödiga åsnestigarna är en guldgruva eftersom masochistiskt lagda turister älskar att gå på dem. Idag har vi sett ett trettiotal fotvandrande individer på stigen mellan Tholaria och Langada. Turistmyndigheterna, eller vilka det nu är ser till att hålla stigarna i skick och sätta upp skyltar.

29/5 Måndag Egiali (Amorgos)
Idag är det Päivis födelsedag. Vi äter frukost på balkongen, går ner till byn och äter så småningom lunch. Sitter och tittar på livet i hamnen. Plötsligt ringer mobilen, det är Rangnar som undrar om den ändring som gjordes i onsdags haft avsedd effekt. Jag får fundera länge innan jag inser att frågan avser jobbet hemma i Stockholm. Inte vet jag, svarar jag, jag sitter i Grekland och tittar ut över havet: Han berättar då att det regnar i Sverige.

Senare sjunger jag "Ja må hon leva" och hurrar för födelsedagsbarnet. Firar Päivis födelsedag med en barrunda i Egiali. Inte alltför häftigt hålligång med andra ord.

30/5 Tisdag Egiali (Amorgos)
Känner av gårdagens barrunda när vi vaknar på morgonen. Baxar oss ner till byn, äter frukost samt köper biljetter till Donoussa nästa dag. Två biljetter kostar 12 Euro. Vi tillbringar dagen på den fina sandstranden.

31/5 Onsdag Amorgos - Donoussa
Båten (dvs den nya Express Skopelitis) avgår 07.00. Vi är på plats en halvtimme innan och konverserar en seglare, vilkens danskflaggade båt ligger förtöjd vid kajen. Han har seglat 20 år i Stockholms skärgård och beskriver skillnaden mellan arkipelagerna som att i Stockholms skärgård finns det många grund men de går att undvika eftersom man vet var man är, medan det i Grekland finns få grund men de är desto farligare eftersom man aldrig vet var man är någonstans.

Ett tiotal personer kliver på Skopelitis. Den nya båten har bildäck och en elegant salong där lokalbefolkningen sitter. Vi sällar oss till de övriga öluffarna på däck. Båten är framme vid Donoussa efter cirka 1,5 timmar. Vi möts på kajen av en tyska som bor på ön. Hon lotsar oss till ett toppenrum för 25 Euro. Installerar oss och går till hamnen för att äta frukost. Detta är helt otroligt. Så här hög grekfaktor finns inte. Servitören är långsammare än någon annanstans i Grekland, hans steg mer hasande och hans språkkunskaper mer obefintliga än vi någonsin upplevt. Byn är delad i två delar. Mellan dem ligger en strand som byborna går på när de ska mellan bydelarna. Jag går upp på en kulle där det ligger en kyrka med vidsträckt utsikt mot Naxos, Micro-Cycladerna och Amorgos. Jag hemfaller åt existentiella funderingar över tillvarons storhet och min egen obetydliga plats i densamma. Det är förmodligen avsikten med att bygga en kyrka på just denna plats. På kvällen har det blåst upp och vågorna är höga när vi tar ett kvällsdopp. Tur att vi klivit av Skopelitis. Äter middag på tavernan vid vårt hotell. Det är fullt med folk som sitter kvar och har trevligt långt efter midnatt. Ett häftigt nöjesliv för en ö med 100 invånare.

1/6 Torsdag Donoussa
Går ner till bageriet för att handla. En dam sitter i butiken och där finns också bagaren själv, en kraftig medelålders man med dyster uppsyn. Jag döper honom till Florindo efter Taubevisan om den glade bagarn. Päivi har fortfarande ont i benet så jag går själv upp i bergen. Det är helt vindstilla och mycket klart. När jag kommit upp till toppen (cirka 300 m ö h tror jag) ser jag några hus och en strand på andra sidan av ön. Såvitt jag kan se finns det ingen bilväg dit. Jag går tillbaka mot byn och det är helt omöjligt att hitta en skuggig plats att vila på. Till slut hittar jag ett träd eller snarare en buske där jag kan sitta och titta ut över havet. Väl tillbaka till byn badar vi och äter middag på vår taverna. Suverän mat och mycket folk.

2/6 Fredag Donoussa
Vi äter frukost på hamnhaket "To Kyma" vilket tycks betyda sjöjungfru. Tillbringar dagen på stranden. Vi bestämmer oss för att åka vidare till Iraklia imorgon. Jag går ner till hotellet för att betala rummet och frågar hur jag kan köpa biljett. Resebyrån i hamnen är nämligen alltid stängd. Hotellfrun kan för lite engelska men en ung grekiska som sitter på tavernan kan reda ut begreppen. När kvällsbåten ska avgå har resebyrån öppet en kort stund. Jag går dit och faktiskt är den öppen. En annan egenhet med Donoussa är att man i affären kan köpa whisky i lösvikt. På kvällen går vi till en annan taverna för att äta middag. Där sitter ett antal bybor, däribland vår hotellägare samt en gentleman som alltid bär kavaj, även dagtid när det är som varmast. När måltiden börjat gå mot sitt slut dunkar det till i bordet. Det är kyparen som ställer dit en karaff husets rödvin till. Karaffen är från hotellägaren som nu är något i gasen och älskar hela världen. När vi reser oss för att gå hem är vi något ostadiga. Päivi snubblar på stranden men hjälps upp av sin make samt en annan hemvändande tavernabesökare.

3/6 Lördag Donoussa - Iraklia
Skopelitis går 8.20 på morgonen. En handfull personer går på. Päivi går ner i båtens café där äldre grekiska män ligger och snarkar i sofforna med skorna på. Första anhalt är Koufounissa där det kliver på 40-50 resenärer, varav många svenskar. Nästa anhalt är Skounoussa där fem personer kliver på och lika många av. Därefter kommer båten till grannön Iraklia där bara vi kliver av. Till yttermera visso kör dock en lastbil fullastad med öl av båten. Det står tre rumsraggare på kajen. Vi följer med en av dem och hamnar i ett rum med kök för 20 Euro. Byn är ganska utspridd. Går ner till byn och äter lunch. Sedan går vi till Livadiastranden som är jättefin. Väl hemkomna bjuder hyrestanten på vattenmeloner.

4/6 Söndag Iraklia
Päivi har fortfarande ont i benet så jag går själv utefter vägen till öns huvudby. Jag går runt lite i den övergivna spökbyn Livadia. När jag fortsätter utmed vägen kommer jag till en skylt där det står "Cave". Viker av på en åsnestig i skyltens riktning och följer den. Här och där finns skyltar med texten "Cave". Fortsätter vägen fram till en vackert belägen kyrka och beundrar utsikten mot Naxos och de övriga micro-Cykladerna. Går sedan upp till byn som är en pytteby, men det finns i alla fall en taverna som ligger på en terrass med samma utsikt som från kyrkan men från en högre position. Jag beställer en Saganaki på inrådan av en tysk som just lämnat etablissemanget. På bordduken finns en karta som exakt överensstämmer med utsikten. På tavernan kommer det in två svenskar som också beställer Saganaki på inrådan av som det visar sig samma tysk. Har han provision? Jag gick sedan en åsnestig tillbaka till asfaltvägen och tillbaka till hotellet. Päivi har inte kommit än så jag sätter mig på terrassen där madame bjuder mig på en frappée. Så småningom går vi till byn och äter middag. Sitter inomhus eftersom det blåser fruktansvärt. Undrar hur morgondagens resa till Naxos blir. Jag som så lätt blir sjösjuk. När vi går hem uppför backen på vingliga och i Päivis fall onda ben kommer ägarinnan på tavernan, där gårdagens middag avåts, utrusande och insisterar på att hennes kypare ska skjutsa oss uppför backen. Accepterar anbudet trots att det återstår högst 100 m promenad. Försöker avsluta kvällen med en öl på terrassen. Det går inte p.g.a. vinden. Vi oroar oss ånyo för morgondagens båtresa.

5/6 Måndag Iraklia - Naxos
Vaknar 07.30 och tittar ut. Det är helt vindstilla. Hotellparet kör oss till hamnen där vi sitter och väntar på Skopelitis. Jag samtalar med en gentleman från ön som berättar att han är pensionerad sjöman efter att ha varit till sjöss på världens alla hav i 53 år. Han hade gått till sjöss när han var 12 år direkt efter att andra världskriget var slut. Han berättar om de hårda åren under kriget och om de stora förändringar Iraklia genomgått. Så småningom kommer Skopelitis. Det är massor med folk ombord, nästan svårt att få sittplats. Vi är framme i Naxos vid 12-tiden och antastas inte av några rumsraggare. Jag går runt på resebyråerna för att undersöka vilka alternativ som finns att komma vidare. Bestämmer oss för att stanna två dagar i Naxos och tar in på ett hotell med balkong mot hamnpromenaden för 42 Euro. Går ner på stan för att äta lunch. Inga inkastare antastar oss. Vad har hänt med Naxos? Sitter på balkongen och tittar på hamnpromenaden. På kvällen äter vi middag på en närbelägen taverna. Dyrt och dåligt.

6/6 Tisdag Naxos
Idag är det Sveriges nationaldag och tillika min födelsedag. Vi går runt i stan. Äter middag på taverna Vassilis som enligt reklamen varit i samma familjs ägo sedan 1951. De startade med fem bord på ett jordgolv. Man kan säga att de jobbat upp sig sedan dess. Detta var den bästa middag som avätits under denna resa. Inte särskilt dyrt heller. Firar födelse- och nationaldagen på några barer på hemvägen. På den sista börjar de spela "Vill ha dej i mörkret hos meej" med Freestyle och "Sommartider hej, hej" med Gyllene Tider. Var det godnattsignalen till gamla öluffare?

7/6 Onsdag Naxos - Tinos
Äter frukost på hotellet. Gästerna är en blandning mellan grekiska turister och affärsmän som sitter och prasslar lågmält med sina offerter och produktbeskrivningar. Vid frukosten sitter vi bland dessa seriösa och kostymklädda herrar. Därefter går vi ner till hamnen. En speed-boat tar oss på drygt två timmar till Tinos via Paros och Mykonos. Checkar in på första bästa hotell för 50 Euro. Vi har i alla fall en balkong med utsikt över den gamla hamnen. Tinos känns för oss som en stressig, hektisk storstad med bullrande trafik trots att den bara har 6.000 invånare. På Tinos finns många hotell. Många greker kommer dit med anledning av öns stora religiösa betydelse. Senare på dagen går vi runt i stan och noterar att det är väldigt lite folk på hotell och krims-krams-butiker. Vet inte om det beror på säsongen eller om kyrkan håller på att tappa greppet om befolkningen?

8/6 Torsdag Tinos
Tar en taxi för fem Euro till Porto. En lång sandstrand där det finns två parasolluthyrare. Hyr ett parasoll för fem Euro. Det finns kanske 20 personer på stranden. Detta är vår sista stranddag, en värdig avslutning. Medan vi sitter och äter lunch på strandtavernan går solen i moln under cirka en halvtimme. Solen har gått i moln tidigare också under resan men aldrig mer än 15 sek i sträck. När vi går mot busshållplatsen kan det konstateras att här ligger hotell vid hotell. Tar bussen tillbaka till stan. Man betalar vid slutstationen. Passerar förbi ett antal duvslag. De har en mycket speciell arkitektur som Tinos är berömd för.

9/6 Fredag Tinos - Rafina
Går en promenad på stan. En huvudgata leder fram till kyrkan som innehåller den ikon som gjort Tinos till vallfartsort. Det ingår i ritualen att pilgrimerna går denna gata som leder från hamnen upp till kyrkan. Det är cirka en km. Några kryper sträckan på knäna. För att underlätta för dessa har man lagt ut en lång matta på gatan. Medan vi står där och tittar kommer en dam i 40-årsåldern krypande. Hon har det ganska jobbigt i hetta och motlut och hon stannar med jämna mellanrum för att pusta. Gatan är en huvudgata och det brusar trafik och pågår vardagsliv runt om den krypande kvinnan. Hittar en bänk varifrån händelseförloppet diskret kan betraktas. Medan damen sakta kryper uppför backen kommer en till krypande, en ung tjej i 25-årsåldern och direkt därefter kommer ytterligare en. Den sista damen ser nästan komisk ut eftersom hon kryper med handväska, modell Mumin-mamma, hängande om halsen. Gatan är kantad av affärer som säljer i första hand långa ljus men det finns även andra religiösa attiraljer och likaså traditionella souvenirer. Går tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor. Medan vi tar farväl av tanten ringer telefonen. Samtalet gör henne mycket upprörd. Hon skriker i luren och slår med näven i portierdisken. Vi finner för gott att avlägsna oss. Båten som tar oss till Rafina är jättelik och heter inte för inte Super Ferry 2. När vi går av båten i Rafina är kaoset totalt. Bilar och fotgängare om vartannat i god grekisk stil, Tar oss i varje fall uppför backen till staden och fixar ett hotellrum för 70 Euro med minimal balkong och havsutsikt.

10/6 Lördag Rafina - Athén - Paris - Stockholm
Går runt lite i Rafina. Ganska stillsamt så här lördag förmiddag. Det går bussar från Rafina till flygplatsen. Vi får en tidtabell av portieren där det framgår att en lämplig buss avgår 13.20 Bussen tar enligt portieren 20 min och planet går 15.00, Perfekt m.a.o. Då jag är sjukligt misstänksam går jag för säkerhets skull och tittar var hållplatsen ligger. Där finns en tidtabell anslagen. Den skiljer sig på samtliga punkter från den vi fått på hotellet. Orkar inte reda ut vad som är rätt och fel i denna härva utan ber portieren ringa efter en taxi. Svårt, går inte, Stavros bil är trasig idag. Går till en taxistation och ber den väntande taxin att köra oss till flygplatsen. Nej, säger han och kör iväg. Stoppar tre taxibilar med samma nedslående resultat. Paniken börjar komma krypande. Hur ska vi ta oss härifrån? Går då ner till busshållplatsen med den listiga uträkningen att om någon av de konsulterade tidtabellerna är riktig så bör det gå en buss vid 13-tiden. Det gör det faktiskt så vi kommer till flygplatsen i god tid. Air France för oss tillbaka till Paris där vi får gå km efter km mellan gaterna för att slutligen hamna i Stockholm. Inga luftgropar på hemresan.

Ulf och Päivi

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera