Första öluffen - Aten - Amorgos

© Text & Bild: Anneli Wildén

Aten - Amorgos - Schinoussa - Naxos - Aten: 22 juni-13 juli 2010

Tre somrar i rad med charter till Grekland får oss vuxna i familjen att bestämma - nästa gång blir det öluff. Vi vill inte vara på samma plats i två veckor. Vi vill bestämma själva!

Vid årsskiftet börjar vi söka efter flyg till Aten eller Santorini. Barnen (tonåringarna) är måttligt entusiastiska.
"Ska vi inte bo på något hotell med pool?"
"Nej."

Målet är Kykladerna, främst Amorgos och några öar till. Semestertid tidigast i slutet av juni. Helst skulle vi vilja flyga direkt till Santorini, men flygpriserna avgör. Trots luttrade kalimeraners protester bokar vi hotell i Aten. Det är vår första öluff - vi kommer att anlända sen eftermiddag och vill inte stressa på en okänd flygplats. Jag bokar också super economy-biljetter på Blue Star Ferries, väl medveten om att de inte är ombokningsbara. Lite trixande med telefonsamtal till Grekland och mejlande av personuppgifter och kreditkortsnummer. Biljetterna kostar oss sammanlagt 80 euro i stället för 240, värt besparingen, även om vi av någon anledning skulle missa färjan.

Och det kommer att komma anledningar. Först askmoln från Island som stoppar allt flyg i Europa, sedan Grekland som redan drabbats hårt av ekonomisk kris och tvingas spara för att få EU-lån. Det talas om generalstrejker. Is i magen är det som gäller, inte is i drinken…

ATEN
Vi får vårt bagage otroligt snabbt på Atens flygplats, men på informationsskylten om metro står det STRIKE, STRIKE och STRIKE på de tåg som skulle ha avgått de närmaste timmarna. Efter en lång dags resa med transfer i München orkar vi inte vänta. Vi tar taxi till hotellet i Aten. Inte en legal strejk, tror taxichauffören som också varnar för båtstrejk...

Vi går mot turistområdet Plaka med karta i handen, tar en första kaffe frappé respektive Mythos i skugga. Det är 28 grader i Aten och riktigt behagligt. Fortsätter upp mot Akropolis där det fläktar ordentligt. Vilken utsikt - Aten är...stort!

Och Aten är en stad med puls, man springer fort över gatan när ljuset slår om till grönt, trafiken dånar, bilar tutar, gula taxibilar överallt, många tiggare och knarkare vid Omonia där vi bor och de är slitna, väldigt slitna och trasiga, det är ljud och ljus och lukter, affärer som säljer väskor, prylar, pryttlar, djur, oliver, korvar, hembränningsapparater - ja, allt!

Det är olycksbådande att vakna utan trafikbrus nästa morgon. Tystnaden bryts bara av högtalarförstärkta röster, politiska tal, uppmaningar... Ingen trafik på "vår gata" när vi kommer ut, men poliser släpper då och då fram trafik från tvärgatorna. Det politiska talet fortsätter dåna från vita högtalare som sitter på de fula byggnaderna… Det tar ett tag innan jag inser att det inte är högtalare på husen utan luftkonditioneringsapparater.
På Omonia-torget packas flaggor och banderoller ihop. Ett mindre demonstrationståg med pensionärer kommer gående på Saluhallsgatan.

Saluhallen är en upplevelse att besöka och en garanterat turistfri zon (minus oss fyra). Där finns kött i mängder och variation.
"Vad är det där?"
"Tarmar!"
Maken som är f.d. styckare njuter. På baksidan där grönsaker saluförs sitter sprutnarkomaner helt öppet med blodiga verktyg rakt upp och ner under brinnande sol.

MOT ÖVÄRLDEN MED FÖRHINDER
Vi tar metron till Pireus i god tid, beredda på att fixa boende i Pireus om båtarna inte går. Får in allt vårt bagage i en full vagn. Ett gräl utbryter bakom maken som blir knuffad av någon som har bråttom av.
"Watch out, you were getting pickpocketed!" säger en kille. Han har sett hur en hand smugit sig upp under en tidning, därav grälet. Blixtlåset på makens bakficka är uppdraget, men plånboken kvar. En obehaglig upplevelse, även om plånboken bara innehåller en mindre summa kontanter.

I Pireus är det varmt och hemsk musik. En röd skåpbil är parkerad på kajen med högtalare bredvid. Flera färjor ligger inne vid kajen, men strejkvakter med banderoller vaktar. Biljettkuren är öppen och jag får våra biljetter. Färjan kommer inte att gå 17.30, men våra biljetter gäller när den avseglar. Klockan fem kommer kanske besked om när båten ska gå…

Väntan. Färjan ska troligtvis gå vid midnatt. Musiken fortsätter, låter som socialistiska kampsånger, varvad med kamptal. Vi förstår inte orden, men andemeningen, och det kommer en översättning: "Workers all over Europe - unite!"

Det är inte en officiell generalstrejk, förstår vi senare, utan en kommunistisk fackförening som satt färjorna i blockad. Till slut går vi till terminalens bar. Inget köptvång där och det är tur, för maten är verkligen inte att rekommendera. Till och med pommes fritten är "precooked".

Klockan tio fick vi gå på färjan som avgick två timmar senare. När vi närmade oss Naxos gick jag ut på däck, fortfarande nattsvart. Väckte maken när det ljusnade. Vi satt på däck och såg båten ankomma till Iraklia, Schinoussa och Koufonissi. (Någon ö kan vara bortglömd i denna uppräkning.) Båtluffen hade börjat.

AMORGOS
Halv nio på morgonen, i stället för två på natten, kom vi till KATAPOLA. Vi gick trötta och förvirrade av, men så såg jag roomsarna och längst till vänster vår värd Phanis från The Big Blue. Rummen var ännu inte klara, hade använts av de gäster som blivit kvar en extra natt på grund av strejken. Vi gick ner till stranden och doppade fötterna, handlade lite och gick tillbaka till The Big Blue. Äntligen framme.

Vi stannade en vecka i Katapola. Bra plats att varva ner första semesterveckan.

Vi vandrade till CHORA en dag då det inte var så varmt. Det gjorde vi i sällskap med Dieter Graf och "Walking the Greek Islands: Amorgos Naxos Paros Eastern & Northern Cyclades", men det är nog lättare att vandra utom honom. Fråga någon var ni ska börja och följ leden som är markerad med en 2:a. Vacker utsikt över Katapola nästan hela leden. Det går uppåt, så svettigt blir det oavsett antal grader. Ta med ordentligt med vatten.

Det blev ett välbehövligt stopp på To Chyma när vi kom till byn. Mythos, läsk och några meze. Jag beställde in fava, eftersom jag aldrig ätit det tidigare. Maken blev mäkta upprörd när han förstod att jag visste vad jag beställt - mosade gula ärter! Han trodde att jag bara chansat på någonting. Korven var fantastisk, men jag fick inte mycket av den, eftersom barnen tog det mesta. Fick desto mer av favan…

Vi tog badbåten två gånger. Ena gången till Maltezi, en sandstrand som man kan gå till, över viken och sedan en bit över berget. Det går precis lika bra att bada vid stranden i Katapola, vid Eleni rooms, tycker jag. Men ta absolut båten till klippstranden Plakes! Underbart klart vatten, ingen irriterande sand, dykvänligt, snorkelbart och lugnt. Ta med dricka och något att äta bara - och missa inte sista båten hem...

Fyrhjulingar kan rekommenderas på Amorgos, eftersom det är väldigt lite trafik. Dock ej för undertecknad som hade svårt att styra fordonet och körde hem med en nära-döden-känsla. Vi tog oss till klostret Chosoviotissa, Agia Anna och Mouros beach. Lunch vid Mouros taverna innan vi badade. Vattnet är lika klart och blått som på reklambilderna för Grekland!

"Kan vi inte åka in till Vroutsi och ta en kaffe?" sa jag när vi kommit upp från Mouros beach.
Vi åkte till Vroutsi, men blev utan kaffe. Sjalar fladdrade utanför en souveniraffär som var stängd, man kunde ringa på en klocka om man ville handla stod det på en lapp. Kafét i byn såg igenbommat ut. Hänglås på dörren. Slagit igen, tänkte vi. Tråkigt. Vi gick en runda, såg fyra människor. Tillbaka i Katapola såg jag att vår närmaste souvenirbutik var låst med hänglås, så kanske hade vi fått kaffe i Vroutsi om vi kommit en vettigare tid.

Bästa matställe i Katapola: CAPTAIN DIMOS. Kanske inte typiskt grekiskt, men tog matlagningen till en ny nivå. Ouzomarinerad get var fantastisk. Har svårt att avgöra om den var godare än bläckfisken i citrongräs. På några ställen bjöds vi på amorgion (raki med tillsats av kryddor och honung), riktigt gott efter maten.

Efter en vecka i Katapola bussluffade vi vidare till EGIALI. Roomsare väntade vid busshållplatsen - det hade jag inte väntat mig. Vi föredrog Katapola, men det var roligt att besöka Egiali också. Fin strand under molnig himmel första dagen. Har nog aldrig sett så mycket moln i Grekland som under den här resan. Fina vandringsmöjligheter.

En förmiddag som började svalt vandrade vi upp till byn LANGADA. Tydlig stenlagd åsnestig hela vägen, går inte att gå fel. Vi var ordentligt svettiga när vi kom upp. Möttes av ljudet av slagborrar. Rörarbeten pågick och byn målades om. Svalkade oss på verandan till ett hotell med kaffe frappé och läsk innan vi vandrade vidare i byns gränder.

Så småningom kom vi fram till "torget" med polisstation, affärer och taverna Loza. Tyvärr hade inte värdinnan så mycket mat att erbjuda förstod vi på de danska vandrare som anlänt precis före oss. Vi följde med in för att titta i kylarna. Kanske fanns det någon korvsnutt som barnen kunde äta? Kunde för mitt liv inte komma på vad korv hette på grekiska. Värdinnan tog fram en bunke med fava ur den stora rostfria kylen, luktade för säkerhets skull på den två gånger som för att försäkra sig om att den var ätlig. Maken som redan tidigare var skeptiskt inställd till fava blev inte mer frestad. Det blev lunch nere i Egiali i stället.

Nästa dag vandrade sonen och jag gick upp till THOLARIA. Det är en lättare vandring, eftersom vägen dit upp inte är stenlagd. Risken att halka på de hala stenarna eller att trampa fel och vricka fötterna är mindre.

Resebrevet fortsätter »

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera