Öluffa i Grekland. Alonissos. Evia.

© Text & Bild: PA Gustafsson (PA)

GREKLAND Ö-LUFF 2010-07-01-07-23

Avresa, Kastrup och Thessaloniki

Avresedag torsdag 1 juli
Tåget avgick från ett kyligt Perstorp kl 07:14, Skånetåg som stannade långt västerut på stationen. Det blev en lång promenad till Öresundståget, som avgick kl 07:42. Lite småjäktigt rent av, men PA hann med. Väl framme på Kastrup, var det en otroligt lång kö till incheckningen, vi fick rådet att ta self service. Det funkade bra för bagaget som skickades hela vägen till Thessaloniki, vi däremot blev bara "seatade" till Düsseldorf. Väl ombord i en liten 50 seats kärra kom vi så iväg till Düsseldorf (vi åkte med Star Alliance). Väl framme där blev det gatlopp för transfer och till gaten (endast 35 min mellan flighterna), mycket dåligt skyltat. Vägen dit gick upp och ner fram och tillbaka innan vi väl kom till först transferen och sedan gaten efter att vi passerat en mycket noggrann säkerhetskontroll. Men i gengäld var det ingen kö till incheckningen. När vi äntligen kommit ombord, lugnade det ner sig, varm mat ombord med tillbehör helt okej måltid.

Framme i Thessaloniki så kom bara PA:s väska, inte bra. Vi iväg till "lost and found" och flickan Anastasia som skulle fixa fram väskan åt oss. Efter att ha fyllt blanketten helt enligt instruktionerna, tog vi flygbussen (nr 78) till bussterminalen på andra sidan stan. Biljettkiosken är alldeles utanför terminalbyggnaden och busshållplatsen bredvid lätt och smidigt. Biljetten in till Bussterminalen kostade endast 60 cents. Transporten fungerade mycket smidigt (Anastasia ringde under resan väskan var funnen i Düsseldorf, vilket verkade betryggande trodde vi), terminalen är det sista stoppet på turen, en byggnad med takkupoler.

Massor av bussar, biljettstånd och annat inne i terminalbyggnaden, vi började leta efter biljettståndet för bussar till Volos. Vi kollade och kikade gick runt och kollade, men inte tusan hittade vi Volos på någon skylt. Lite irriterade började vi väl muttra lite att det skall vara så svårt i Grekland med att hitta skyltar, då dök det upp en grek som på svenska frågade om vi behövde hjälp? Nja sa vi hittar nog men det verkar ta tid, vi talade om att vi skulle till Volos, givetvis var det den första biljettkassan till vänster när vi kom in i hallen, nr 18. Konstigt nog så var det linje 18 (vilket inte brukar vara helt självklart i Grekland) det stod 18 både på bussen och på hållplatsen inne i kupolen. Bussen skulle avgå 19:15 och biljetterna kostade 16,90 €/person, bussen iväg på utsatt tid. Lokalbussarna stannar utanför byggnaden medan fjärrbussarna stannar inne i kupolen.

Det var en härlig busstur (luftkonditionerad långfärdsbuss) ner genom Greklands kornbod, platt som Skåne, mycket vackra scenerier längs vägen (E75). Vägen var mestadels tvåfilig motorväg, utom när vi tog oss inåt landet mot Larissa, där var det vanlig tvåfilig landsväg, men sedan åter motorväg. Mycket mäktigt när åkte vid sidan av Olympos och de andra höga bergen på ena sidan och havet på den andra sidan. Vi anlände till Volos nästan på minuten enligt tidtabell.

Volos
Volos är en liten lagom hamnstad som ligger på 2 1/2 -3 timmars avstånd med buss från Thessaloniki, färjeförbidelser ut till öarna Skiathos, Skopelos och Alonissos. Hotell Electra är ett helt utmärkt övernattningställe på väg till eller från öarna.

Ankomstdag torsdag 1 juli
Väl framme i Volos bestämde vi för att promenera till hotellet, efter allt sittande under dagen. Vi frågade busschaffisen om vägen till Hotel Electra ner mot centrum cirka en km (säkert minst två med Grekiska mått). Vi tog den enda väskan i släptåg (väska med hjul) in mot centrum. (Jag har aldrig förstått detta med ryggsäck, bära på allt, när man enkelt och lätt kan dra?).

Givetvis hittade vi inget Hotel Electra, de första vi frågade visste inte heller men, efter ett tag stötte vi på en herre som visade oss vägen ända fram, helt suveränt. Allt var förberett i receptionen så det gick snabbt och geschwindt, även biljetterna till färjan Flying Dolphins dagen efter låg och väntade på oss 43 €/person.

Upp på rummet för en efterlängtad skölj, härligt att bli av med resdammet, rummet helt okej 60 €/natt med frukost. Vi ut på stan för nu behövde vi ha lite i magen, det skrek en del speciellt i PA's av någon anledning. Vi gick ut från hotellet tog till vänster mot havet och in på första bästa ouzeria vid kajen. Vi tog ouzo med lite smårätter, gott, härligt att sitta på kajen och kolla ut över havet! Något trötta drog vi oss till hotellet för lite sömn. De sköna sängarna tog emot oss och vi sussade gott tills reveljen väckte oss till frukost.

Volos avresedag fredag 2 juli

Ner till frukosten som var kontinental, men allt smakade bra. Styrkta av mat och dryck gjorde vi oss redo för avfärd mot Alonissos. Färjan låg bara en bit bortom Ouzerian vi ätit på kvällen innan, några hundra meter från hotellet. Vi gick ombord på färjan och iväg kl 10:00, fullt ombord, det var tur att vi hade bokat biljetter i förväg. Vi kom fram till Alonissos via Skiathos och två stopp på Skopelos.

Alonissos
Nyttig information: Hara Pension. Room to let föreningen. Ikos Travel.

Alonissos är en liten lugn och härlig ö, mycket få hundar och katter, den lugna hamnbyn Patitiri är ett alldeles utmärkt ställe att bo på, där finns allt för livets nödtorft, Super Market, ATM, bil och moppeuthyrning, resebyråer mm. Mäktiga vyer finns runt ön och även många fina stränder längs kusterna, Marinparken är en upplevelse i sig, med många vackra vyer och härliga bad.

Ankomstdag fredag den 2 juli
Väl framme på Alonissos letade vi reda på Rooms to Let föreningens kiosk som ligger mittemot hamnpolisen och bakom lekplatsen. Mycket trevlig ung tjej som fanns i kiosken. Vi ville ha det bästa med sjöutsikt och till bästa pris, precis som alla andra. Först blev visade till stor lägenhet uppe i byn men utan havsutsikt, den gillade vi inte. Ner till hamnen igen och nu blev visad upp till gräddhyllan till höger om hamnen (näsan mot land) till pension Hara. Där slog vi till 33 € per natt för en studio med AC och TV (förstås).

Flertalet butiker var stängda, så vi kunde inte komplettera alla damprylar som saknades i den försenade väskan, jämmer och elände. Behovet av väskan ökade för varje minut, telefonkontakt med Aegean Airlines, där fanns inte ett uns av servicekänsla, de skulle skicka väskan till närmaste flygplats, på Skiathos!?

Vi skulle åka dit och hämta väskan med båt (nästan en dag samt kostnad för färjan), de var totalt ute och cyklade. Vi blev mer än förbaskade, sicket sätt!! Helt uteslutet förklarade vi, väskan skall till Alonissos, där vi är och ingen annanstans. Det kom bara en massa helt meningslösa irrelevanta bortförklaringar. För AA verkade det som om Skiathos var en obebodd ö helt utan möjlighet att få något uträttat där. AA verkade inte vara något flygbolag som vi skall anlita i fortsättningen, för att travestera på, Don't cry for me Argentina, Don't fly with Aegean Airlines! All denna ilska frustration kostar på, sickna typer. Jag blir lika f-bannad nu när jag "renskriver" det som jag var då :-(. (Jag blev så irriterad att jag höll upp med skrivandet i några veckor)

Efter att vi installerat oss samt kylt ner känslorna lite drog vi ner till "tälttavernan" där vi intog Moussaka och Mythos. Det är tavernan där kyparen med hängslen och visselpipa håller till, han har f.ö. en bror i Stockholm som kör taxi där!

Mätta och lite bättre till mods gick vi ner till hamnstranden för att få ett dopp, dock kunde endast den manliga delen i sällskapet bada, eftersom PA var den ende som hade badkläder.
Efter lite sol och bad återvände vi till rummet för en liten uppmuntrare på balkongen och sedan lite siesta. Fortfarande frustrerade över AA's beteende drog vi ner på byn för rekognosering av dess faciliteter.

Efter samråd med sonen i huset gick vi ner till sportaffären och inhandlade en bikini. Sedan iväg på "baksidan" av hotelludden där vi bor, mot Rousoum Ghialos stranden, där var det klippor, men en trappa ner i vattnet. Bikinin invigdes till stor belåtenhet.

Visselmannen lyckades ännu en gång att lura in oss för lite mat, nu blev det sallad och citronkyckling och vin därtill, det smakade alldeles utmärkt.

Supermarketen som ligger innanför piren har det mesta för livets nödtorft och öppet till minst 24:00.

En brulé med kaffe och avec på balkongen satt fint, livsandarna började återvända. Vi hade en härlig utsikt över byn och hamnen, gôtt å bara sitta där och kolla folklivet.

Andra dagen lördag 3 juli
Det hade kommit en regnskur under natten, härligt friskt och rent. Frukost, bröd köper man i bageributiken en liten bit upp på "Västra Huvudgatan". Jag fick två tomater av grönsakshandlaren som tydligen kommer någon gång i veckan. Jag såg inte till honom någon mer gång under tiden vi var där. Underbart med frukost på balkongen att bara luta sig tillbaka och kolla ner över byn och hamnen.

Vi hyrde moppe otroligt billigt 10 €/dygn (Dimitris Place) men jag tror att vi var de enda kunderna, mycket lite turister på ön. Iväg för tankning upp längs Västra" Huvudgatan" på väg mot Chora, en mack ligger en liten bit upp.

Vackra vyer på vägen upp till Chora över hamnen, väl uppe vid Chora fortsatte vi ner till Vrysitsa stranden en vacker vindlande väg ner, inte en kotte såg vi. Det fanns en fiskebåt vid stranden och när vi lämnade stranden kom det ytterligare en båt in. Det var mycket lugnt och härligt nere i viken, med en vacker dalsida upp mot byn.

Inget badande där så vi åkte iväg igen upp till Chora och ner till Mikros Mouritas stranden på andra sidan Chora. Det var en mysig liten härlig strand med några nakenbadare. Dalgången upp mot Chora den var inte att leka med, mycket imponerande.

Efter att ha gjort en koll av stränderna på bägge sidor av ön var det dags för lunch upp till Chora igen. Vi gick igenom den lilla pittoreska byn, med många obebodda hus. Det var en del tingel-tangel här och var men mysiga prång och gränder, utsikt över ön och havet. I slutet av gatan kom vi fram till Hayati Café som låg precis på kanten till av dalgången ner till Mikro Mouritas stranden.

Vi beställde in Mythos och Alonissos special, ostpaj, det räcker med en för två personer sa servitrisen, det gjorde det, den var stor och mäktig. Helt okej men godare har vi ätit.
På vägen tillbaka till moppen mötte vi byns lokala transportörer, klövjade hästar som bar upp allt från vin till kakelplattor till Chora.

Nu var det högaktuellt med bad, ner mot Meghalos Mouritas stranden, en organiserad strand med några tavernor och härliga bad. Väl styrka av några dopp och lite sol drog vi iväg till Patitiri. Men vi tog "bakvägen", ner genom skogen, bakom museet och sedan ner på "Västra Storgatan".

Hem för skötsel av de vackra kropparna, med tvagning och insmortning. Men vi var fortfarande rätt irriterade på AA som inte hörde av sig med hur de tänkte göra med väskan! Efter telefonsamtal som var lika givande som de tidigare, kokade det till lite extra!
PA härsknade till ordentligt, tog reda på Turistpolisens telefonnummer i Athen och ringde dit, de insåg problemet men hänvisade till den lokala polisen. Jaha och var ligger polisstationen, den ligger cirka 500 m upp på "Östra Storgatan" lärde jag mig (strax före fyrvägskorsningen), inte som den taxichaufför sa, som jag frågade om vägen, 50 meter upp!
Poliskontoret ligger på andra våningen en ung och trevlig konstapel som var mycket tillmötesgående, samt insåg problemet. Men han kunde inget göra om vi inte anmälde att AA stulit väskan och de hade ju inte gjort ännu! Han försökte nå någon på Skiathos flygplats, men den var tydligen inte bemannad så här dags. Han föreslog att jag skulle prata med hamnpolisen och Hellenic Seaways för någon av dessa borde ha någon känning på Skiathos. Som kunde sätta väskan på en färja till Alonissos så att vi skulle slippa att åka dit.

Jag tackade för informationen och den mentala stöttningen, och promenerade ner till Hellenic Seaways. Flickan i kassan visste inget men kanske hennes chef som skulle komma lite senare på kvällen.

Hamnpolisen var som den ordinarie polisen mycket tillmötesgående och förstående, men de hade inte heller några känningar på Skiathos.

Nu började det bli väl bra, PA härsknade till ordentligt ringde Kim på Rhodos och frågade va i tusan skall jag göra? AA, berättade Kim de har kommit ner till samma låga nivå som Olympic Airways, ingen servicekänsla alls. Du får vare riktigt f-bannad när du snackar med AA.

PA kände nu att den rätta sinnestämning infunnit sig för att tala med AA, nu eller aldrig. Det blev en lång harang med alla som jag kontaktat och att de i stort sett tyckte som jag, hur dåligt AA skött detta mm. (fast jag kanske inte uttryckte det så finkänsligt). Jag tyckte att varför är det så in i … svårt att få hit väskan till Alonissos! Skiathos är ju en bebodd ö, det måste ju finnas folk att kontakta där!

Efter en stunds eftertanke kom svaret, vi kommer att skicka den, en Mr Dimitri kommer att arrangera transporten från Skiathos till Alonissos, han kommer att ringa på söndag kväll, vilken färja som väskan kommer med. F-n trot…

Betydligt nöjdare drog vi ner i byn och fann två mycket trevliga klänningar till det facila priset av totalt 30 €. Humöret steg på alla inblandade även ägarinnan till butiken, men det var kanske inte så konstigt. :-)

Middag, återigen hamnade vi på Filovis (tältet med gubben och visselpipan) som vanligt en god måltid.

Nu drog vi oss tillbaka till balkongen något lugnade för att njuta av den härliga vyn över hamnen och byn tillsammans med en liten sängfösare.

Resebrevet fortsätter »

© 1997 - 2012 Janne Eklund/Kalimera