|
Det var inte Mamma Mia filmen som fick mig att välja Skopelos. Den
tyckte jag bara var fånig. Nej, det var för grönskan,
litenheten, den vackra staden och avsaknaden av partyliv och hotellkomplex.
Jag hade lusläst Jannes E-guide och förväntningarna var
höga. Resan var min och sonens första utlandssemester, också
min första charter. Men vilken vecka det blev! Tack farfar för
arvet!
Först vill jag visa er vår utsikt från balkongen. Det
är från en tidig morgon, pojken sover fortfarande och allt
är stilla. Vi bodde på Denise, ett enkelt hotell med trevlig
personal och pool. Poolen var viktig, hade lovat sonen det, den var visserligen
iskall, men han var nöjd.
|
Utsikten från vårt hotell.
|
Första kvällen åt vi middag på detta mysiga torg.
Efter en lång resa var det en smått förvirrande känsla
att sitta tunnklädd ute. Alla nya dofter och främmande ljud.
Vi åt kalamares och tsatsiki.vilket var mycket gott. Eftersom min
sjuåring inte åkte till Grekland för att sitta på
restaurang, så blev det inte några långsittningar på
de fina restaurangerna. Vi provade lite olika, både nere vid hamnen
och inne i stan. Men jag kom fram till att den bästa maten fick vi
på den där stökiga gatan där man kan hyra bil och
fyrhjuling. På två olika ställen där åt vi
den godaste maten med den där extra kärleken till matlagningen.
|
Första middagen åt vi här.
|
Det visade sig att bussförbindelserna inte var de bästa så
här i början på säsongen. Så jag slog på
stort och hyrde bil fem dagar av sex. Vilken frihetskänsla det var
att åka runt och upptäcka denna vackra ö på egen
hand. Sonen var kartläsare. Vi tog det lugnt, körde som fortast
i 50 km/tim p g a smala slingriga och branta vägar, ibland grusvägar.
Men vem har bråttom i ett så vackert landskap?
Olivträd, inte visste jag att de var så vackra. Knotiga gamla
stammar, korta, förvridna grenar inte alls högresta eller pompösa.
Men vilka färger, vilket uttryck! Jag älskar dem och jag älskar
oliverna, oljan, tvålen...
Det här var nog de största getter jag sett. Vi fick vänta
en stund tills de behagade flytta på sig. Men vad gjorde det? En
annan dag blev vi jagade av några hästar som rymt hemifrån.
Sådana här små äventyr är perfekta för
mig och en sjuåring.
Det framgår inte här så bra kanske, men det var mycket
blommor på ön. Sedan var det något med ljuset och den
ständiga närvaron av havet. Och alla lukter, pinjeträd
och olika kryddor.
|
En av alla vackra utsikter längs vägen.
|
Skyltar i andra länder tycker jag är kul. Den här är
tydlig i sitt budskap. Vi såg ett mindre område som brunnit,
antagligen för några år sedan.
Resebrevet fortsätter »
|