[Fältjäntan]

6.15 ringde väckarklockan. Upp och plåstra om den onda tån, packa färdigt och äta frukost. Köpte med lite matsäck från restaurangen och så fick vi skjuts av värden upp till Xyloskala, där ravinen börjar. 7.30 hade vi köpt biljetter och började vår vandring. Med full packning!! Brant i början men med trappor och ordentliga träräcken. Det var gott om rastplatser och vattenposter. Stenigt och jobbigt bitvis, men däremellan lättvandrad led. Otroliga bergshöjder, man kände sig verkligen liten. Speciellt i "Järnporten" där man nästan kunde nudda bergväggarna med utsträckta armar.
Vi tog en vilopaus med vår matsäck efter ca halva vägen. Skönt att sitta ner en stund.
14.20 passerade vi biljettkontrollen. Man får visa biljetten så att vakterna har koll på att alla kommer ner. Vi hade klarat vandringen med våra ryggsäckar, men visst kändes det i fötter och ben.
15.10 hade vi fått ett rum i Agia Roumeli. Ljust och fräscht precis nere vid stranden, 25 Euro. Efter en dusch, gissa om den satt bra, gick vi ner på tavernan som hyrde ut vårt rum, för en välförtjänt lunch/middag. Spagetti Neapolitana och varsin kall, go´öl.
Så gick vi och handlade frukostmat och lite plock till kvällen. En lång, skön fika på vår balkong, lite tvätt och vila.
De sista vandrarna kom och åkte med båten mot Chora Sfakia vid 6-tiden och se´n var det nästan folktomt. Vi stornjöt av att få stanna kvar. Slippa åka båt i 1 timme och buss i 2.
Vi åt vår lilla enkla måltid på balkongen. Så underbart ljummet och skönt. Havet låg alldeles stilla.
När jag läser och skriver det här blir jag ju nästan gråtfärdig av längtan. Kan nästan känna hur det var där i mörkret på balkongen, tystnaden, bara lite svaga ljud från tavernan nedanför, lite grekisk musik och ååååå!!!
Kerstin