Kreta 2005

[Fältjäntan]

6.15 ringde väckarklockan. Upp och plåstra om den onda tån, packa färdigt och äta frukost. Köpte med lite matsäck från restaurangen och så fick vi skjuts av värden upp till Xyloskala, där ravinen börjar. 7.30 hade vi köpt biljetter och började vår vandring. Med full packning!! Brant i början men med trappor och ordentliga träräcken. Det var gott om rastplatser och vattenposter. Stenigt och jobbigt bitvis, men däremellan lättvandrad led. Otroliga bergshöjder, man kände sig verkligen liten. Speciellt i "Järnporten" där man nästan kunde nudda bergväggarna med utsträckta armar.
Vi tog en vilopaus med vår matsäck efter ca halva vägen. Skönt att sitta ner en stund.
14.20 passerade vi biljettkontrollen. Man får visa biljetten så att vakterna har koll på att alla kommer ner. Vi hade klarat vandringen med våra ryggsäckar, men visst kändes det i fötter och ben.
15.10 hade vi fått ett rum i Agia Roumeli. Ljust och fräscht precis nere vid stranden, 25 Euro. Efter en dusch, gissa om den satt bra, gick vi ner på tavernan som hyrde ut vårt rum, för en välförtjänt lunch/middag. Spagetti Neapolitana och varsin kall, go´öl.
Så gick vi och handlade frukostmat och lite plock till kvällen. En lång, skön fika på vår balkong, lite tvätt och vila.
De sista vandrarna kom och åkte med båten mot Chora Sfakia vid 6-tiden och se´n var det nästan folktomt. Vi stornjöt av att få stanna kvar. Slippa åka båt i 1 timme och buss i 2.
Vi åt vår lilla enkla måltid på balkongen. Så underbart ljummet och skönt. Havet låg alldeles stilla.
När jag läser och skriver det här blir jag ju nästan gråtfärdig av längtan. Kan nästan känna hur det var där i mörkret på balkongen, tystnaden, bara lite svaga ljud från tavernan nedanför, lite grekisk musik och ååååå!!!
Kerstin

[yannis]

"När jag läser och skriver det här blir jag nästan gråtfärdig av längtan"

Vad tror du jag blir då?!
Jag hör havets kluckande mot stranden, där jag sitter på min jättebalkong på Paralia Guesthouse om kvällen/natten.
Eller jag sitter om aftonen på deras taverna och skrattar åt Nikos (ägaren) skämt och äter en god middag tillsammans med vana vandrare.
Och jag längtar nu,,,,,

Birgitta

[Alala]

Den första ölen efter en lång vandring måste smaka himmelskt. Väldigt aktiva var ni. Tack för en fortsatt fin berättelse.

/ Anne

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Fältjäntan

Efter en dusch, gissa om den satt bra, gick vi ner på tavernan som hyrde ut vårt rum, för en välförtjänt lunch/middag. Spagetti Neapolitana och varsin kall, go´öl.

Det är ju helt otroligt att ni gick med packningen! Vilken bedrift! Jag förstår att duschen och ölen satt fint.

Det finns cirka 500 par lammgam i Europa. Hur många som finns i Grekland vet jag inte. Vi har sett lammgam en enda gång, och det var i Plataniaravinen på Kreta. Vanligast är att man ser gåsgamar.

[Fältjäntan]

Janne, du har säkert rätt, det var nog en gåsgam vi såg.
Antalet lammgamar som jag skrev om var vad vi läste oss till i guideboken vi hade. Vad det än var så var det vackert och imponerande.
Kerstin

[Fältjäntan]

17.5
Vi väcktes av vågornas brus mot stranden. Vinden hade friskat i och det gick vita gäss på havet. Efter frukosten på balkongen tog vi oss ner och hyrde varsin solstol på en mycket öde strand. Jag skrev tog oss ner. Den träningsvärken i benen efter 6 timmars vandring stadigt nerför, ja den har vi aldrig upplevt varken tidigare eller senare. Det var bäddat för en mycket lugn dag.
Vågorna gick höga och det blev snabbt djupt, så stranden var inte idealet för oss, men vi var i alla fall i och doppade oss.
Framåt ett, halv två började de första Samariavandrarna dyka upp, varma och dammiga, några med skrapsår på knän och armar, några med totalt olämpliga skor. Borde finnas någon som stoppade innan dom började vandringen.
En stadig lunch, greksallad och stuffed tomatoes och så ner till stranden igen.
Från vår balkong hade vi första parkett till allt som hände i hamnen och på stranden. Precis nedanför vår balkong höll man på att bygga ett nytt hus, förmodligen en ny taverna eller utbyggnad av den vi hyrde rum på. En gubbe som kapade, svetsade, skruvade och fixade och en annan liten tjock gubbe som var hjälpreda och sprang och hämtade saker hela tiden. Ganska underhållande.
Vi började få lite ont om kontanter, så vi försökte växla, men trots skyltar om "Exchange money" på tre ställen, så var det ingen som kunde. Så det blev lite småplock på balkongen på kvällen igen.

[Fältjäntan]

18.5
Så blev det gubbens 50-årsdag. Jag hade försökt fixa lite champagne dagen innan, men inte lyckats få tag på något. Och jag tror att vi mådde bäst av den dagliga lilla morgonhutten whiskey. En lång skön frukost på balkongen.
Så började vi vandra E-4:an mot Loutrohållet. Vi gick till Agios Pavlos, en gammal kyrka ca 5 km bort. Det var väldigt blandad vandring, ömsom lös sand, ömsom stenigt och brant. Men otroligt vackert. Vandringsleden följer stranden nästan hela vägen, men delvis på ca 50 m höjd, bland skuggande pinjeträd. Vid den gamla kyrkan, mitt ute i ingenstans, låg St Pauls restaurang. En liten enkel taverna som hade förvånansvärt mycket att erbjuda. Vi tog bara en kaffe och en frapé, vi hade matsäck med oss. Hade inte väntat oss att hitta en taverna där.
Så gick vi bort efter stranden, hittade en skön plats och tog ett uppfriskande dopp innan vi åt vår matsäck. Ett par tältade uppe bland klipporna, annars var vi helt ensamma på hela den stora stranden.
I sakta mak tog vi oss hemåt och en kall öl på tavernan satt bra före dusch, fika och vila.
Så blev det 50-årsmiddag på taverna Farangi. Den finns också fortfarande kvar. Vi åt dolmades och zaganaki, mixed grill för två, ouzo, vin och så blev vi bjudna på efterrätt och en flaska dessertvin bara för att jag på grekiska lyckats berätta att Stickan fyllde 50. En födelsedagsmiddag som han alltid ska minnas av mer än en anledning. Notan slutade på 30 Euro, vi betalade med kort, men något gick väl fel någonstans, för det drogs aldrig från kontot. På den tiden hade man ju inte internetbank och kunde kolla utan det upptäcktes när vi kom hem. Kändes inte bra.
Vinden mojnade under kvällen och det var en underbart skön och varm kväll.
Kerstin

[yannis]

För några år sedan byggdes det vi kallar för kobås vid hamnen i Agia Roumeli. Det brukar ju vara ett 1000-tal turister som går Samariaravinen varje dag och som då slutligen hamnar i Agia Roumeli för vidare transport med färjorna till Chora Sfakion eller Souiga om aftonen.
Så många vandrare tycker det är skönt att sitta i skuggan i kobåset, men invånarna och näringsidkarna tycker att den är gräsligt ful. Den fanns inte vid er resa år 2005, men i övrigt har inte mycket ändrats.



Birgitta

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Fältjäntan

Från vår balkong hade vi första parkett till allt som hände i hamnen och på stranden.

Jag har aldrig bott i AR, men hoppas göra det någon gång för jag vill också sitta där och glo på allt som händer.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Fältjäntan

Janne, du har säkert rätt, det var nog en gåsgam vi såg.

Det kan ha varit en lammgam också.

[Fältjäntan]

19.5
Planen för dagen var att ta båten till Loutro. Vi gick ner till hamnen för att kolla så att båten 11.15 skulle gå. Beroende på väder och vind gick den inte alla dagar. Men det var OK så vi inhandlade biljetter.
Så blev det en lugn morgon på balkongen, skrev de sista vykorten och packade ryggorna igen. Vi fick hjälp av vår snälla värd att ta ut 200 Euro extra när vi betalade rummet. Tur var väl det, för pengarna var i stort sett slut och vi var inte så säkra på att det skulle gå att växla i Loutro.
Båtresan till Loutro tog 1 timma och gick alldeles efter kusten. Orten var en liten vik full med vita och blå hus, hotell, rooms for rent och restauranger. Redan då turistiskt så det förslog, men vykortsvackert. Vi blev uppraggade av en hotellägare och nappade på ett rum med balkong ut mot vattnet. Faktiskt första stället med duschdraperi i duschen.
Vi gick en sväng i den lilla hamnen, åt en lätt lunch och gick och bytte till badkläder. Det var varmt och lugnt. Innan vi svalkade oss gick vi och kollade var vandringsleden mot Chora Sfakia började. Vi såg den som ett smalt streck slingra sig bort efter stranden.
Efter fikat gick vi ut för att utforska omgivningarna. Hittade en markerad vandringsled och kom till "grannbyn" Phoenix, bestående av några hotell och en restaurang. Där kom vi upp på E-4:an och följde den tillbaka till Loutro. Ca 1 timmas promenad.
Så blev det middag på hotelles restaurang, Sifis. Mixed fish plate, greksallad och ett glas gott vitt vin. Stort fat med blandad fisk, jättegott. Och så ett fruktfat och den sedvanliga rakin, som restaurangen bjöd på.

[Fältjäntan]

20.5
Upp vid halv 7. Lite morgonbestyr med omplåstring av mina fötter i förebyggande syfte. Frukost på hotellet och så började vi vandringen mot Chora Sfakia. Enligt vandringsguiden skulle första timmen vara värst, där man varnade för branta stup med risk för svindel. Skitsnack tyckte vi! När vi gått i 2 timmar med vatten- och fruktraster inräknat, passerade vi Sweet Water beach, ett litet paradis med turkosblått vatten. Se´n började prövningarna. Rena stenbrottet att passera, måste ha tagit en halvtimme att komma igenom. Efter det började klättringen upp mot höjden före Sfakia. Och där kunde man tala om risk för svindel. Smalt, brant, zig-zag, läskigt rullgrus och jättekliv man skulle upp för. Guideboken måste ha vänt på sträckningen på leden. Och blåsa på hälen, jahadå. Hjälpte inte med omplåstringen.
Men, vi kom upp till bilvägen och efter en halvtimmes vandring (sammanlagt 4 timmar) var vi framme. Vi traskade upp ovanför hamnen och hittade ganska snabbt ett ledigt rum på Stavris. Enkelt rum för 23 Euro.
Det blev lite travande på sta´n medan vi väntade på att rummet skulle bli klart. Och vilken lycka, vi kunde äntligen växla pengar.
Efter lunch gick vi till den lilla stranden för att ta ett dopp. Det hade blåst upp ordentligt och i den lilla viken gick "Tsunamivågor". Stickan gick i men jag vägrade.
Framåt kvällen kollade vi upp busstider mot Chania och så blev det lite butikstittningar och några varv bland tavernorna nere i hamnen innan vi fastnade för ett ställe längst in där det var lä. För nu blåste det riktigt kallt.
Biftekes och en öl. En skorpa och en raki från tavernan. Avsluta dagen med en ouzo på hotellet innan vi gick hem.
Kerstin

[yannis]

Denna vandring är inte lätt har jag hört av många vandrare! Men läckert att stanna och vila vid Sweet Water beach och ta ett dopp.
Hur gjorde ni med ryggorna? Många skickar dom med båten Neptun/eller färjan Daskalogiannis mellan Loutro och Chora Sfakion. Då slipper man bära tung packning längs den sträckan, man har nog ändå.

Nu vill jag läsa mera! Ni har varit på en av mina favoritställen och har nu kommit till ytterligare en; Chora Sfakion.

Birgitta

[Fältjäntan]

Jodå, Birgitta, vi gick med packningen på ryggen. Det var en del av utmaningen med resan. Som jag nog nämnt tidigare så är det 17 år sedan. Skulle aldrig ens komma på tanken att göra om det idag. Men bara att minnas att vi klarade av det är värt en extra klapp på axeln. Vi vandrar en hel del fortfarande men nu bara med lätt ryggsäck.
Kerstin

[yannis]

Ursprungligen postat av Fältjäntan

Jodå, Birgitta, vi gick med packningen på ryggen. Det var en del av utmaningen med resan. Som jag nog nämnt tidigare så är det 17 år sedan. Skulle aldrig ens komma på tanken att göra om det idag. Men bara att minnas att vi klarade av det är värt en extra klapp på axeln. Vi vandrar en hel del fortfarande men nu bara med lätt ryggsäck.
Kerstin

Fantastiskt att ni vandrade med tunga ryggsäckar!!!!!

Vi har bott många, många gånger hos Stavris och gillar stället mycket.
Men nu har jag försökt att hitta ett bra ställe utan liknande backe, men inte lyckats så bra.
Men hur som helst, vem vill inte se solnedgången i Chora Sfakion?




Birgitta

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Fältjäntan

Jodå, Birgitta, vi gick med packningen på ryggen. Det var en del av utmaningen med resan. Som jag nog nämnt tidigare så är det 17 år sedan. Skulle aldrig ens komma på tanken att göra om det idag.

Jag är djupt imponerad av er vandringar!

Det är ju hel otroligt, och vilka äventyr ni fick vara med om då. Jag förstår att ni inte vandrar så tokigt numera, men vandrar ni överhuvudtaget?

[maji]

Såå roligt att få läsa om era äventyr från tidigare år Man känner igen sig i så mycket 👍 Härligt!
//maji

[Fältjäntan]

21.5
Vilodag. Eftersom vi inte hade något kylskåp på rummet gick vi till Supermarketen och bageriet och handlade frukostmat. Så blev det 3 timmar på stranden, betydligt lugnare idag. Men det blev mulet i stället, tjocka moln tornade upp sig och det kom faktiskt några regnstänk. In och duschade av oss saltvattnet och ner i hamnen för lunch. Jag åt en jättegod fisksoppa och Stickan en slags spagettibomb fylld med kött och svamp och ostgratinerad.
Vi handlade lite för morgondagen och så tog vi en timmes promenad ut ur sta´n längs med Chaniavägen. Vi kom ganska högt upp och hade jättefin utsikt över sta´n och längs hela kusten ända bort mot Loutro.
Fikade på balkongen och tittade på alla trötta Samariavandrare som strömmade iland från båten. Molnen hade dragit bort och vinden mojnat igen. Vi såg ut över ett blått hav med ön Gavdos skymtande i soldiset.
Så blev det middag på samma taverna som igår. Det var där i stort sett alla åt. Vi åt dolmades och fylld aubergine. Ett krus vitt vin och allt smakade fantastiskt gott. Det var ju lördag så det blev kaffe och Metaxa också. Och som vanligt en liten raki och skorpa.
En lugn och skön dag efter gårdagens ansträngande äventyr.

[Fältjäntan]

22.5
Klockan ringde 6.00. Grymt och varför då? Jo, vi skulle med första bussen upp till Imbros. Den skulle gå kl 7.00 men kom inte iväg förrän 7.15. 7.40 började vi vandringen ner mot kusten igen. Nu bara med lite frukt och vatten som packning. Imbrosravinen är bara 8 km och inte alls lika brant och svår som Samariaravinen. Och inte alls lika mycket folk. Det var vi och ett tyskt par med 2 småpojkar som klev av bussen och började gå. Vi mötte några som gick uppför, men annars var vi alldeles ensamma. Tyst, bara fågelkvitter och rassel från stenarna när vi gick. Det var svalt och skönt, solen nådde inte ner i ravinen förrän vi var nästan nere strax efter 10.
I Komitades stannade vi för en fika och en glass och så gick vi de sista 4 km tillbaka till Sfakion efter landsvägen. Väl hemma bytte vi till badkläder och gick ner till den lilla stranden. Idag var det lugnt och fruktansvärt varmt, så det blev snabbt ett dopp och vid halv 2 stod vi inte ut längre utan gick upp och duschade och ner till vår favorittaverna för lunch.
Stortvätt, fika och en liten siesta. Sfakion var ju då en liten lugn stad. Hamnen var en turistfälla med alla tavernor, men ingen spelade någon slags musik, vilket var väldigt skönt. Bara bruset från vågorna och lite sorl från andra matgäster och folk som passerade.
Och middagen blev som vanligt på Lefka Ori, vår favorittaverna.
Kerstin

[Catlady]

Oj, blir bara mer och mer imponerad! "Bara" 8 km vandring... Så mycket fint ni måste sett och upplevt under era vandringar, önskar jag hade haft samma drivkraft!
Catlady, som tyvärr var en "latmask" och ångrar det nu när jag inte kan längre.....