”Jag går och fiskar”. (Gyllene Tider.)
Den här bilden är från Mirtos på södra Kreta. Jag hade varit hos bagaren och köpt nygräddat och väldoftande bröd. Under tiden bryggde Camilla kaffe och dukade fram pålägg, som denna morgon bestod av galet god fetaost.
När vi satte oss på balkongen kom den här mannen gåendes. Han satte sig på en låda och kastade ut sin rev nedanför vår balkong. Han satt där och blickade ut över Libyska havet, precis som vi gjorde. Vi fick för oss att fisket inte var så viktigt, det var att sitta där och titta över havet som var grejen. Kanske funderade han över svunna dar? Kanske tänkte han på när han var barn i ett annat Mirtos än det som finns idag. Kanske tänkte han på när han och sin pappa fiskade tillsammans i sin ungdom. Han kanske mediterade? Eller filosoferade i all enkelhet?
Vi satt på balkongen och drack vårt nybryggda kaffe och åt våra nygräddade mackor med galet god fetaost, och funderade på vad mannen tänkte på när han satt där på sin låda, och bara fanns till. Det var så svårt att slita sig från tavlan vi hade framför oss att vi satt kvar tills han gav upp och gick hem, utan att få en enda fisk. Det blev en mycket minnesvärd morgon för oss - och kanske även för honom.
Har du varit i Mirtos på södra Kreta?
Fler bilder från Mirtos på södra Kreta finns här.