![]() |
|
#121
|
||||
|
||||
|
Jag har roat mig med att titta på bilden först och tänka på någon låt. Nu blev det för första gången densamma. Yes, det blev "Somewhere over the rainbow".
![]() / Anne
|
|
#122
|
||||
|
||||
|
Citat:
|
|
#123
|
||||
|
||||
![]() ”All You Need Is Love”. (The Beatles.) Jag satt på Restaurant Esperides i Pythagorion när ett gäng ”döva” dök upp och la saker till försäljning på mitt bord, som de gör titt som tätt. Jag har alltid undrat över denna företeelse: Är de döva? Vem organiserar dem? Vem får pengarna? Var kommer de ifrån? Osv. Hur som helst så satt jag på själv på Restaurant Esperides och väntade på min mat. Jag var på en jobbresa utan Camilla, och jag saknade henne jättemycket, och för att visa hur mycket jag tycker om henne köpte jag den här snurran, tog bilden nedan och skickade den till henne via sms. Det var första och enda gången jag köpte något av de ”döva”. Brukar ni köpa? Fler bilder från Pythagorion och Restaurant Esperides finns här. |
|
#124
|
||||
|
||||
![]() ”On the Road Again”. (Willie Nelson.) Vi har kört längs många läskiga vägar på Kreta, men ingen slår denna galet vindlande väg. (Ni ser delar av den slingriga vägen i mitten av bilden.) Vägen börjar i Chora Sfakion och slutar i den pyttelilla byn Lykos nere vid kusten. Vi tänkte vända flera gånger, problemet var att det inte fanns någonstans att vända, så det vara bara att fortsätta, och försöka se glada ut, och hoppas att vi inte fick möte. Har du kört/åkt på riktigt läskiga vägar på Kreta, eller någon annanstans i Grekland? Fler bilder från byn Lykos och vägen dit finns här. |
|
#125
|
||||
|
||||
|
Oj, oj, vad många läskiga vägar vi har åkit på just på vår favorit ö, Kreta
Efter Kolimbari var det bara upp, upp..kittlade i låren sen bara näe! Vänd tillbaka med vespan tack!! Getterna skrattade åt oss hela vägen neråt. Detta är ju inga fruktansvärda, otäcka vägar men..i betraktalsens ögon..så ja! Vägen till Elafonissi med liten hyrbil var mindre trevllig...blundade mest. Jag avskyr höga höjder!! ..Varje gång vi åker mot Chania airport vet jag när det är dax att blunda. / Kajja
|
|
#126
|
||||
|
||||
![]() ”Peta in en pinne i brasan”. (Mats Rådberg och Rankarna.) Vi var ute på en månads biluff på Kreta. Första nätterna bodde vi i Heraklion och utforskade närområdet. Nästa natt tänkte vi att vi skulle bo på Lasithiplatån. När vi lämnade Heraklion var det 30 grader varmt, när vi kom upp till den lilla byn Tzermiado på Lasithiplatån var det 10 grader! Det var inte svårt att välja hotell i Tzermiado, det fanns nämligen bara ett att välja på. Rummet på Hotel Kourites kostade 45 € inklusive frukost. Vi hade betalt 100 € om de hade sagt det. Vi hade inget val än att bo där. Efter att vi gått en runda i den lilla byn återvände vi till pensionatet. Värdinnan bjöd in oss till tavernan som fanns i samma byggnad. Hon sa att det skulle bli fest på tavernan på kvällen. Vi tog en varm dusch, klädde oss i jeans och fleece och gick ner till tavernan. Tre bord av femtio var upptagna. Fler turister än så var det inte i Tzermiado. Kylan var märkbar även fast vi befann oss inomhus. Då tände värdinnan en brasa och sa åt oss att sätta oss framför den, och då försvann kylan i ett nafs. Sedan frågade hon om vi ville ha ett glas vin, och det ville vi så klart, men vi kunde inte bestämma oss om vi ville ha rött eller vitt. Då frågade värdinnan om vi möjligen kunde tänka oss ett glas rosévin. Ja, det vill vi gärna ha, sa vi. Vi följde henne med blicken när hon gick till baren och tog fram två vinglas. Där tog hon fram en karaff rött vin och en karaff vitt vin och fyllde därefter glasen med hälften vitt och hälften rött. När hon kom tillbaka sa hon: varsågoda, här är två glas rosévin. Vi kunde inget annat än att le. Det här var första gången vi suttit framför en öppen brasa i Grekland, och vi gör gärna om det. Har du varit på Lasithiplatån, och kanske rentav varit i den lilla byn Tzermiado? Fler bilder från denna fantastiska dag finns här. Bilder och information om den lilla byn Tzermiado finns här. |
|
#127
|
||||
|
||||
![]() ”Jag går och fiskar”. (Gyllene Tider.) Den här bilden är från Mirtos på södra Kreta. Jag hade varit hos bagaren och köpt nygräddat och väldoftande bröd. Under tiden bryggde Camilla kaffe och dukade fram pålägg, som denna morgon bestod av galet god fetaost. När vi satte oss på balkongen kom den här mannen gåendes. Han satte sig på en låda och kastade ut sin rev nedanför vår balkong. Han satt där och blickade ut över Libyska havet, precis som vi gjorde. Vi fick för oss att fisket inte var så viktigt, det var att sitta där och titta över havet som var grejen. Kanske funderade han över svunna dar? Kanske tänkte han på när han var barn i ett annat Mirtos än det som finns idag. Kanske tänkte han på när han och sin pappa fiskade tillsammans i sin ungdom. Han kanske mediterade? Eller filosoferade i all enkelhet? Vi satt på balkongen och drack vårt nybryggda kaffe och åt våra nygräddade mackor med galet god fetaost, och funderade på vad mannen tänkte på när han satt där på sin låda, och bara fanns till. Det var så svårt att slita sig från tavlan vi hade framför oss att vi satt kvar tills han gav upp och gick hem, utan att få en enda fisk. Det blev en mycket minnesvärd morgon för oss - och kanske även för honom. Har du varit i Mirtos på södra Kreta? Fler bilder från Mirtos på södra Kreta finns här. |
![]() |
|
|