Leva på Kalymnos 13 Ortodoxa kyrkan

[Monica P]

...jag har stämt träff på måndag med en kunnig person , Sakellaris Trikilis, redaktör för tidningen Argo, författare, debattör och psaltis och en mycket kunnig person , återkommer sen.

[Elisalinn]

Ursprungligen postat av Monica P

...jag har stämt träff på måndag med en kunnig person , Sakellaris Trikilis, redaktör för tidningen Argo, författare, debattör och psaltis och en mycket kunnig person , återkommer sen.

Idag, mitt i Stockholm kommer två grekiska präster vandrande på Drottninggatan, jag råkade möta dem öga mot öga en en av dem frågade på engelska var det fanns en bra Pub, eftersom vi stod alldeles utanför, så pekade jag glatt till höger! Raskt gick dom dit (och av ren nyfikenhet stannade jag kvar en stund), jodå... en stor stark och ett glas rött! Dom såg i alla fall att njuta av dagen och det var väl det bästa. Jag själv var genomsvettig 31 plus!! Men ingen öl för mig, ha ha.

[Monica P]

Elsalinn, rolig iakttagelse. Prästerna här är i regel folkliga och lättpratade. Det sker en slags förvandling när gudstjänsten börjar: då är de plötsligt företrädare för Gud och den vardagliga stämningen viker. -Utom när det blir för livliga barn eller prat i kyrkan- då kan de ryta till för att sen direkt gå tillbaka till liturgin...

Jag minns vid ett barndop i Filiatra. Den gamle prästen höll på att röra om i den stora dopbaljan så att vattnet skulle vara lagom varmt och sjöng samtidigt. När han vek upp ärmarna syntes några brännsår på underarmarna. Utan att ändra tonfall tillfogade han - fortfarande sjungande-" jag stekte melitsanes i morse-ni vet hur det stänker-" och fortsatte direkt den liturgiska sången. Församlingen brast i gapskratt och jag tror inte Vår Herre hade något emot detta...

[Peter]

Ursprungligen postat av Monica P

Prästerna här är i regel folkliga och lättpratade. Det sker en slags förvandling när gudstjänsten börjar: då är de plötsligt företrädare för Gud och den vardagliga stämningen viker.

De få Präster jag pratat på typ Cafenion har varit väldigt trevliga. Och ger ett intelligent intryck. De ger även ett världsligt intryck med mobiltelefoner och en Ouzo framför sig... De har säkert en liten "mobilficka" i sina skruder numera...

När han vek upp ärmarna syntes några brännsår på underarmarna. Utan att ändra tonfall tillfogade han - fortfarande sjungande-" jag stekte melitsanes i morse-ni vet hur det stänker-" och fortsatte direkt...

En Präst med humor... Jag tror vissa saker har förändrats de senaste 30 åren. Just Prästernas förhållande till övriga i samhället där de lever och verkar. Dock inte kyrkans makt över staten tyvärr.....

Jag var med när goda vänner gifte sig på Tinos för många år sedan. Efter en rätt kort stund i kyrkan kom några i gänget, Greker, och hämtade oss och sa att nu går vi och tar något att dricka! Detta kommer att hålla på ett bra tag. Mot stamfiket och lite öl, Kaffe och Metaxa... Mitt i vigseln! Jag tyckte det var märkligt, men de sa att det där tar så lång tid så vi hinner tillbaka till det viktiga slutet... Och mycket riktigt. Vi kom lagom för att se ceremonin med Stefania och avslutet. Samtidigt gick folk ut och in i kyrkan och barnen sprang omkring därinne... Det var intressant att se och uppleva blandningen av allvar och distanseringen (eller vad jag ska kalla det?) till de kyrkliga ceremonierna.

Och jag var tacksam över att jag slapp sitta på den där hårda träbänken hela vigseln...

...jag tror inte Vår Herre hade något emot detta...

Om det nu finns någon sådan, något jag själv stark betvivlar, så har han uppenbarligen en rätt skruvad humor...