Leva på Kalymnos 13 Ortodoxa kyrkan

[Monica P]

Janne, nej, det är inte möjligt. Jag berättade för biskop Paisios att min systerdotter är präst, och han såg mest roat förlägen ut. Sen sa han att ortodoxa kyrkan egentligen har mer kontaktpunkter med den protestantiska grenen än med romerskkatolikerna, men just detta med kvinnopräster är ett omöjligt tema.
Kremering likaså. Man anser att den avlidne bara vilar i väntan på uppståndelsen, så jordbegravning är vad som gäller, även om det finns beslut om att tillåta krematorier numera.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Monica P

Janne, nej, det är inte möjligt.

Jag anade det.

Jag har en annan fråga som du kanske kan besvara, eller ta reda på. Måste man begravas på en kyrkogård, eller kan man begravas någon annanstans? Att jag frågar beror på att jag fann en gammal väns grav nu i somras, och den låg inte på en kyrkogård, utan på en plats som personen älskade mer än allt annat.

[Monica P]

Det kan jag faktiskt inte svara på. Här på ön finns det ett antal begravningsplatser men om det du beskriver är möjligt vet jag inte alls. Jag ska fråga någon vid tillfälle!

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Monica P

Jag ska fråga någon vid tillfälle!

Tack.

[Monica P]

Spigget: Utan att vara helt säker törs jag påstå att gospel i den mening vi i väst avser inte förekommer i grekisk-ortodoxa kyrkan.

Däremot finns det en stark sångtradition, nämligen bysantinsk psalmos som sjungs växelvis av prästerna och psaltes, i regel manliga sångare. I den rysk-ortodoxa kyrkan, till exempel i Helsingfors, kan man få uppleva en fantastisk sådan sång med både mansröster och kvinnoröster.

Bysantinsk sång lärs ut på olika sätt och jag ska ta reda på detta bättre genom en bekant som är psaltis.

[Monica P]

...jag har stämt träff på måndag med en kunnig person , Sakellaris Trikilis, redaktör för tidningen Argo, författare, debattör och psaltis och en mycket kunnig person , återkommer sen.

[Elisalinn]

Ursprungligen postat av Monica P

...jag har stämt träff på måndag med en kunnig person , Sakellaris Trikilis, redaktör för tidningen Argo, författare, debattör och psaltis och en mycket kunnig person , återkommer sen.

Idag, mitt i Stockholm kommer två grekiska präster vandrande på Drottninggatan, jag råkade möta dem öga mot öga en en av dem frågade på engelska var det fanns en bra Pub, eftersom vi stod alldeles utanför, så pekade jag glatt till höger! Raskt gick dom dit (och av ren nyfikenhet stannade jag kvar en stund), jodå... en stor stark och ett glas rött! Dom såg i alla fall att njuta av dagen och det var väl det bästa. Jag själv var genomsvettig 31 plus!! Men ingen öl för mig, ha ha.

[Monica P]

Elsalinn, rolig iakttagelse. Prästerna här är i regel folkliga och lättpratade. Det sker en slags förvandling när gudstjänsten börjar: då är de plötsligt företrädare för Gud och den vardagliga stämningen viker. -Utom när det blir för livliga barn eller prat i kyrkan- då kan de ryta till för att sen direkt gå tillbaka till liturgin...

Jag minns vid ett barndop i Filiatra. Den gamle prästen höll på att röra om i den stora dopbaljan så att vattnet skulle vara lagom varmt och sjöng samtidigt. När han vek upp ärmarna syntes några brännsår på underarmarna. Utan att ändra tonfall tillfogade han - fortfarande sjungande-" jag stekte melitsanes i morse-ni vet hur det stänker-" och fortsatte direkt den liturgiska sången. Församlingen brast i gapskratt och jag tror inte Vår Herre hade något emot detta...

[Peter]

Ursprungligen postat av Monica P

Prästerna här är i regel folkliga och lättpratade. Det sker en slags förvandling när gudstjänsten börjar: då är de plötsligt företrädare för Gud och den vardagliga stämningen viker.

De få Präster jag pratat på typ Cafenion har varit väldigt trevliga. Och ger ett intelligent intryck. De ger även ett världsligt intryck med mobiltelefoner och en Ouzo framför sig... De har säkert en liten "mobilficka" i sina skruder numera...

När han vek upp ärmarna syntes några brännsår på underarmarna. Utan att ändra tonfall tillfogade han - fortfarande sjungande-" jag stekte melitsanes i morse-ni vet hur det stänker-" och fortsatte direkt...

En Präst med humor... Jag tror vissa saker har förändrats de senaste 30 åren. Just Prästernas förhållande till övriga i samhället där de lever och verkar. Dock inte kyrkans makt över staten tyvärr.....

Jag var med när goda vänner gifte sig på Tinos för många år sedan. Efter en rätt kort stund i kyrkan kom några i gänget, Greker, och hämtade oss och sa att nu går vi och tar något att dricka! Detta kommer att hålla på ett bra tag. Mot stamfiket och lite öl, Kaffe och Metaxa... Mitt i vigseln! Jag tyckte det var märkligt, men de sa att det där tar så lång tid så vi hinner tillbaka till det viktiga slutet... Och mycket riktigt. Vi kom lagom för att se ceremonin med Stefania och avslutet. Samtidigt gick folk ut och in i kyrkan och barnen sprang omkring därinne... Det var intressant att se och uppleva blandningen av allvar och distanseringen (eller vad jag ska kalla det?) till de kyrkliga ceremonierna.

Och jag var tacksam över att jag slapp sitta på den där hårda träbänken hela vigseln...

...jag tror inte Vår Herre hade något emot detta...

Om det nu finns någon sådan, något jag själv stark betvivlar, så har han uppenbarligen en rätt skruvad humor...