|
|
#22
2010-10-05, 09:26
|
||||
|
||||
Sv: Göran Schildt
Tack, Jan, det ska jag notera.
Vi har våra egna antikvariat här...böcker som turisterna lämnar hamnar i olika vrår på hotellen och andra ställen. De kan vara nya men de åldras fort här på grund av de fuktiga vintrarna. Nå, man kan göra riktiga fynd, så det gäller att leta ordentligt. Mest hittar den som gillar s.k kiosklitteratur, men även riktiga pärlor dyker upp då och då. Om vi nån gång får ett folkbibliotek på ön kan man förmodligen skapa en hel hyllvägg med läsvärda böcker. Kanske ska ta med detta på det kommunalpolitiska programmet...Kvinnoföreningen agerade tidigare och skaffade en hel del bra barnböcker på olika språk, men det är inte som i Sverige, där man hade bibliotek redan på artonhundratalet. Klimatet inspirerar inte till att sitta inne och läsa. 
|
|
#25
2011-02-15, 16:50
|
||||
|
||||
|
Sv: Göran Schildt
Nu är det redan ett tag sen jag läste ut "I Odysseus kölvatten" och har sedan dess också läst Göran Schildts "Vinterkriget som fars, en ung mans dagbok 1939-1945". Och ja, jag måste ju kommentera lite. "I Odysseus kölvatten" är nog en helt underbar bok som kan rekommenderas åt alla! Den utkom 1951 så det är ju inte precis färskvara, men det är ju en del av charmen. Bara måste citera lite, det handlar om när de kom till Patras:
"Våra negativa erfarenheter började hos bensinförsäljaren. Ingen bensin utan tulltillstånd, inget tulltillstånd utan banktillstånd, inget banktillstånd utan telefonsamtal med statsbanken i Aten och inget telefonsamtal utan dryga "expeditonsavgifter". När vi efter fyra timmars demarscher i trettiofem graders hetta genomvåta av svett åter stod i bensinhandlarens butik med det begärda dokumentet fick vi höra: - Jag glömde säga att bensinförsäljarna strejkar sedan tre dagar!" Så kanske Grekland i alla fall har gått lite framåt, eller känns det likadant ännu idag? Ja, säkert kan man känna igen dagens Grekland där också.  Förresten så säljer villaschildt.fi en del av hans böcker. Bl.a just "I Odysseus kölvatten". Funkar i alla fall i Finland, vet inte om de kan sälja till Sverige. Efter att jag läst "Vinterkriget som fars" blev jag ännu mera intresserad av Göran Schildt, tycker han gör ett så rakt och ärligt intryck. Och en verklig medlem av "ankdammen" var han tydligen kan man ju säga som finlandssvensk.  Men den boken som Neoma efterlyste har jag nog inte ännu hittat, men kanske jag kommer dit en vacker dag. Eller har du kommit på det, Neoma? / Anne 
|
|
#26
2011-02-17, 08:53
|
|||
|
|||
|
Sv: Göran Schildt
Citat:
English Jon´s Library, Karpathos, Book donated by.... Year...... Den stämplar han alla böcker med sen dess och för noga alla in-och utlån i en pärm.Så det är härligt när jag kommer till ön att gå hem till honom och hämta ett par kassar böcker..
|
|
#27
2011-02-17, 09:14
|
|||
|
|||
|
Sv: Göran Schildt
Mikke var på Karpathos hittar man denna engelsman med sitt bibliotek?Jag packar alltid med mig massor av böcker och brukar lämna efter mig på boendena.Nu ska jag till Karpathos till hösten och då kan ju English Jon´s Library få mina utlästa böcker.Jag brukar göra en liten anteckning om var jag varit när jag läst den och om vädret.En del böcker åker med mig hem och lånas av vänner som då oxå gör en notering.Några av mina böcker är väldigt beresta.
Monica 
|
|
#28
2011-02-17, 10:38
|
|||
|
|||
|
Sv: Göran Schildt
...jag brukar vara på Karpathos sep-oktober, så om vi ses kan du få hänga med till hans kåk och träffa honom. Han har dessutom ca 400 olivträn, som han sköter ekologiskt och hans olja brukar ligga under 1% i syra, och vid god skörd går det nog att komma över lite olja om man så vill..
Nu har han i huvudsak engelska böcker i sitt bibliotek, samt en del tyska också, då hans hjärtas dam, Ursula, är från Schweiz. Andreas Diakidis på Zephyros Village har däremot en hel del skandinaviska böcker, ifall det är såna du menar.Det är en rätt stor bokhylla i receptionen där, och jag har dolska planer på att försöka förstora den....
Senast redigerad av Mikke den 2011-02-17 klockan 10:51.
|
|
#29
2011-02-17, 11:24
|
||||
|
||||
|
Sv: Göran Schildt
Citat:
Karin som kommer att ha en del att deponera 
|
|
#30
2011-02-17, 12:51
|
|||
|
|||
|
Sv: Göran Schildt
....jo, det hinner jag nog.Andreas och jag språkade om det i höstas, och jag ordnade då böckerna i dubbla rader, men det är en aning knöligt att se vilka böcker som står längst in.Dessutom börjar första hyllan redan vid golvet.....
På Zeph är det mest svenska,danska,norska och holländska böcker, med en och annan engelsk dito. Egentligen skulle jag ta och fixa en liknande bokstämpel som Jonathans till Zephyros, det är lite trevligt att se av vem och när en bok har blivit donerad. Faktum är att det finns nåt biblioteksliknade ställe i Pigadia, alldeles bakom den åretruntöppna restaurangen bortom Mimis butik, runt hörnet och straxt till vänster .Var där en gång då den lokala kören övade och inne i det rummet var det en hel del hyllor med böcker,men dom var väl på grekiska,antar jag....
|
|
#31
2011-10-07, 03:46
|
||||
|
||||
|
Sv: Göran Schildt
Vid det här laget har jag hunnit läsa både "Solbåten" och "Ikaros hav". Dessa hör till samma "serie" som "I Odysseus kölvatten". Solbåten handlar inte om Grekland utan om en segling på Nilen. Ett verkligt äventyr! Mycket våghalsigt att ge sig på en sådan resa skulle jag vilja påstå, stackars Daphne-båten har det inte lätt på den resan inte. Också resenärerna råkar ut för värre faror än vad som mött dem i de grekiska vattnen. Boken är utkommen 1956 så vill man lite tillbaka i tiden och ta en titt på en värld som inte finns mera så kan jag rekommendera. Och trots att boken inte handlar om Grekland finns där nog lite grekisk krydda.
"Ikaros hav" är alldeles lika underbar som "I Odysseus kölvatten". Resan börjar i Venedig och slutar i Beirut därifrån de fortsatte färden mot just Nilen. Det skulle finnas mycket att skriva om denna bok, men nu har jag inte så mycket tid. men bl.a kan jag nämna om episoden när Göran Schildt och hans dåvarande svenska fru Mona (som alltså följde med på alla dessa resor) tillsammans med sin italienska vän hade för avsikt att köpa ön Scorpios, alltså den ö som ägs av Onassis. Tänkt om det hade gått så? Men icke sa Nicke, i stället gick det så här: "Vi insåg den nedslående sanningen: liksom alla italienare hade Paolo uttömt sin entusiasm i ord och stundens övertygelse och greken hade följt en av sin nations typiska reaktionsmönster, dvs. vädrat en god affär. De enda som tagit det hela på troskyldigt allvar var de dumma nordborna, dvs. vi". Något att tänka på i dagen EU-värld?  Det enda så att säga negativa med denna bok är att de fortfarande inte kom till Leros.  / Anne
|
|
#32
2013-06-07, 16:08
|
||||
|
||||
|
Sv: Göran Schildt
Eftersom trådstartaren Neoma fick lite olika besked om vilken bok som beskriver Göran Schildts möte med Leros ska jag nästan tre år efteråt tillåta mig, som den petimäter jag kanske är, att göra en översikt över var Leros förkommer i hans författarskap. Neoma har säkert kommit till klarhet ändå men nu kör vi:
I de reseberättelser som tar upp färderna i grekiska farvatten blir det inga strandhugg på Leros utan det är först i nummer två av de samlingsvolymer som Schildt gett ut, ”Segla på Medelhavet” från 1969, som Leros dyker upp i ett sent kapitel, ”Daphnes nya hemhamn Leros” som berättar om makarna Schildts etablering på ön. Leros är också ”huvudperson” i romanen ”Ön som förtärdes av havet” från 1970, men romanen är ju än mindre än reseskildringen ett sanningsvittne. Dock kan man utan vidare säga att den ger uttryck för Schildts förhållande till den nya grekiska hemvisten i alla dess aspekter. 1976 utkom så ”Dianas ö” som är boken om Leros med allt berättat från det första strandhugget till livet som mer eller mindre bofast. Slutligen innehåller också Schildts sista samlingsvolym, den vemodiga ”Farväl Daphne” från 1987, inledningsvis ett par kapitel med särskild anknytning till Leros. Här behandlas bland annat de tråkiga lokala reaktionerna på ”Dianas ö”. Dessutom finns ett avslutande kapitel, ”Hemhamn vid Egeiska havet” handlar om livet på ön och seglingen i de närmaste farvattnen. För den som förälskat sig i Leros via Göran Schildts författarskap (finns det någon som inte gjort det) så hör också ”Ankarplats Leros” från 2010 av Camilla och Magnus Lindberg till oundgängligheterna. Här kommer man också hustrun Christine lite närmare inpå livet. I våras anordnade också Christine och Göran Schildts stiftelse en skrivarkurs på Leros, ack om jag haft tid och råd, så sista ordet i sagan om makarna Schildt och Leros är säkerligen inte skrivet. Jag måste också erkänna att jag inte riktigt är klar över om mitt förhållande till Schildts författarskap är galet eller klokt. Närhelst vardagen grånar en aning kan jag greppa en av hans böcker, lägga mej en stund på bädden i mitt arbetsrum (mitt viktigaste redskap), läsa en bit och kanske slumra en stund vaggad av egeiska vågor. Känslan kan bäst beskrivas via ett lån av Göran Schildts avslutningsord, förvisso inte från Leros men ändå, i förordet till samlingsvolymen ”Med Daphne i sexton länder” från 1960: ”Det doftar av hav, fikon och får, vi har ännu en gång nått Greklands kust och ligger i den klippiga viken vid Pylos. Härifrån är det inte långt till Arkadien!”
|
|
#33
2013-06-08, 08:21
|
||||
|
||||
|
Sv: Göran Schildt
Citat:
Stort tack för alla information! 
|
|
#34
2017-03-26, 20:34
|
||||
|
||||
|
Sv: Göran Schildt
Jag läser just nu "Dianas ö" och har medan jag läst många gånger tänkt på om den översatts till grekiska och hur mottagandet av boken i så fall blev på Leros. Maken påminde mig om vad det står i Kalimeraguiden, att han knappt var välkommen på ön. Jag är inte förvånad, för han uttrycker sig väldigt subjektivt och rakt på sak. Långt ifrån alltid positivt.
Men mycket intressant läsning. Ska försöka få tag på fler Schildt-böcker. Aina
|
|
#36
2017-03-30, 01:47
|
||||
|
||||
|
Sv: Göran Schildt
Det blev ett helsikes liv kring Dianas ö just för att den INTE översattes till Grekiska utan det blev rykten i stället. Dessutom kom den på tyska efter några år och en del öbor hade jobbat i Tyskland och fått tag på den. Det hela finns dels beskrivet i "Farväl Daphne" som är ett bokslut över de 36 åren som skeppare i Medelhavet, dels i memoarvolymen "Tvivlets gåva" kapitlet Det bysantinska Grekland (s 120). Men hur som helst blev han så småningom hedersmedborgare på ön så det ordnade sig.
|
 |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
