![]() |
|
#1
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() ![]() // Helén |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Kul att höra att det är flera än jag o hustrun som också älskar Grekisk mat. Bland mina många matminnen finns några som fastnat extra mycket.
Vid varje besök på Egina så är det ett måste att sitta ner för en "lunch" vid fiskestånden i gränden i Egina stad. Lunchen innebär en immig kanna med iskall retsina och en skål med maridakis (som ju är säsongsberoende) eller marides. Till det en liten skvätt ouzo. Allt avnutes i osen från grillad (ibland bränd) bläckfisk och i skön trängsel med mestadels, som det förefaller, lunchlediga greker från stadens etablissemang. Underbart! En annan favorit (som hustrun gillar bättre) är våra strandlucher på Calypso ute i Amopi på Karpathos. Har ni vägarna förbi, och inte har provat deras friterade zucchini och ett fat zatsiki, även det tillsammans med kall retzina, så missa inte chansen! Till dem som säger att Grekisk mat är något man tröttnar fort på vill jag säga: Tänk då tanken att äta en entrecote med pommes frites eller annan standardmat vid nästa Greklandsbesök. Hemska tanke! Det vore ju en förlorad måltid. Halva värdet av upplevelsen är ju den lokala maten. ![]() |
#3
|
||||
|
||||
![]()
Mitt definitiva matminne när det gäller grekisk mat, var den måltid vi intog på restaurang Sea Breeze i Aghios Gordios på Korfu. Jag citerar mitt eget resebrev från 2003:
"Kocken hade stått i flera timmar och grillat griskött och kycklingar, och så hade han gjort "gastra". Det var en stor gryta, som stod på grillen. Ovanpå den fanns ett lock i flera våningar, liksom terrasser, och på varje terrass låg det också glödande kol, så att det kom värme även uppifrån. För att lyfta på det locket - som var TUNGT - måste man dra i en lång kedja, som var fäst i en krok i taket. Med jämna mellanrum hjälptes två man åt att lyfta på locket, så att kocken kunde ösa innehållet. Vi beställde in litet av varje, och så smakade vi av varandra. Allting var oerhört gott och välkryddat, men gastran tog priset. Det var stora bitar mört lammkött, potatishalvor, grönsaker och kryddor. Potatisarna var härligt bruna på ovansidan, av ovanvärmen, och alla smakerna hade kokat ihop ordentligt. Vi kunde varken prata eller dricka på en lång stund, vi bara åt och åt, och emellanåt stönade vi vällustigt. Det här är det godaste vi någonsin ätit! Till det drack vi husets vin, som kom från Sinerades, och som också blev en favorit. Mustigt och gott. (Som Guide Michelin säger: Detta är värt en omväg! Ja, nästan värt hela resan!)" Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att återvända till Korfu bara för att få smaka denna gastra igen... ![]() Karin som alltid längtar ner |
![]() |
|
|