![]() |
|
#1
|
||||
|
||||
![]()
Toven! Skönt att det slutade väl.
Själv badar jag alltid vid den andra sidan. Simmar aldrig långt ut, bara några meter, ligger sen - som en strandad val - och studerar vackra stenar och småfiskar. ![]() |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Fick ont i magen av att läsa om vad som hänt dig. Vilken tur att det gick bra men det är en upplevelse man aldrig glömmer. Samma sak hände mig på Rhodos för många många år sedan. Jag badade lite längre upp, nästan vid toppen där vågorna bryter från två håll. Det var lugnt när jag simmade ut men helt plötsligt kom höga vågor från ingenstans. Jag dränktes i en våg och kände hur jag åkte med under vatten, upp för att hämta luft och kämpade för glatta livet mot land. Precis som hände dig så kom det en stor våg som spolade upp mig på land, sönderskrapad. Vi var flera som råkade illa ut samtidigt men som tur var hade vi änglavakt allihop. Men man tänker sig för nuförtiden innan man kastar sig i. När de grekiska vännerna hörde historien så skakade de på huvudet, de badade aldrig på västra sidan av ön, de hade någon vän som drunknat på västra sidan i havet utanför Apolakkia.
Det konstiga är att de aldrig varnade för underströmmar på transferbussarna och jag vet inte om de ens gör det idag. ![]() |
![]() |
|
|