Höstresa

[Eva L]

Vad roligt att läsa om era upplevelser på Folegandros. Förstår att din väninna grät för fyra dagar på den underbara ön är för lite, men den finns ju kvar. Jag gillar också små öar av den anledning du nämner att man kommer allt så nära. Chora är fantastiskt där turismen och det grekiska vardagslivet går hand i hand. Maten är ganska viktig för mig under mina resor och då är också Chora perfekt med sitt fantastiska utbud av god grekisk husmankost.

Eva

[Masse]

Kul att höra att resan varit bra. Nu har du gjort mig nyfiken på Folegandros. Ska genast läsa in mig lite om ön för att utröna vad det är som tjusar dig.
Mats

[Eva L]

Ursprungligen postat av Masse

Kul att höra att resan varit bra. Nu har du gjort mig nyfiken på Folegandros. Ska genast läsa in mig lite om ön för att utröna vad det är som tjusar dig.
Mats

Det är många som gillar Folegandros. Hit åker folk från många ställen i världen. Ön har lyckats bevara sin charm trots utbyggnaden av turismen. Vädigt välskött och fint. Turisterna samsas med lokalbefolkningen i Chora och det grekiska vardagslivet går sin gilla gång. Inget tingel-tanget, inga inkastare, inga skräniga barer, inga fula hus och massor av välmående katter, vackra blommor och en härlig stämning.

Det är en karg men vacker ö.

Eva

[Marianne]

Jag blir alldeles rörd när du skriver att din väninna grät när ni skulle åka ifrån Folegandros, Maji. Det visar att hon tyckte lika mycket om ön som du och du lyckades visa henne precis just det som du tycker så mycket om på Folegandros.

Det låter verkligen som att ni har haft en perfekt höstvecka!

Folegandros är en mycket fin ö och Choran är en ovanligt fin Chora.

[maji]

Förutom att ön är vacker, karg med en närmast dramatisk natur, så tror jag att just näheten till befolkningen är det som man känner så mycket för. Första gången jag och min man besökte ön var 1994. Det var mycket som var annorlunda så klart. Det var före mobiltelefonerna hade tagit över helt och jag minns att vi fick gå in till en man och låna hans telefon för att kunna ringa hem. Han tog en liten slant men turisterna utnyttjade servicen. Några år senare hade det kommit upp några nya fina telefonautomater och mannen hade "bytt yrke". Han hade en fin sopvagn som han gick omkring med och samlade upp ev skräp. Numera är han en ståtlig äldre man med käpp och jag såg honom sitta med de andra farbröderna vid café Castro.
Jag minns också att det bara gick en liten buss till Ano Meira. En gång råkade jag bli utan sittplats men genast klappade en äldre man på sitt knä och erbjöd mej plats. Jag skakade på huvudet och skrattade men han gav sig inte och hans fru nickade glatt. Det var bara att sätta sig på hans knä och jag vet att jag försökte göra mej så "lätt" som möjligt som tur var så var jag betydligt lättare då än nu.
I våras besökte jag och min man ön efter att inte varit där på 6 år. Vi var lite rädda att det ändrats för mycket. Döm om vår förvåning när Leftheris på den lilla musikbaren känner igen oss och önskar oss välkomna tillbaka. Det är väl klart att man inte låta bli att älska denna ö och dess människor?

//maji