![]() |
|
#1
|
||||
|
||||
![]()
Så avundsjuk jag blir på er. Att ta tag i och sortera alla de där jättegamla bilderna som man har liggande är en sådan där typisk "manbordegöragrej" som jag ännu inte kommit till skott med.
Men jag förstår mycket väl alla varma känslor som väller över en när man sitter och tittar på de gamla bilderna från alla lyckliga dagar. Inte minst av barnen då de var små och härliga. Sen gläds man över att de nu är stora och härliga. ![]() |
#2
|
|||
|
|||
![]()
Man ska vara rädd om dom gammla korten dom går vidare sen när man själv inte finns.tänk på att vi i dag bara anv digitalkameran har sjäv råkat ut att datorn gick i sönder många foto åt helskota,har lärt mig att lägga dom på et usb-minne men är eftervälden intresserad av ett usb-minne.
|
#3
|
||||
|
||||
![]()
Janne: Jag har en massa negativ och det var bra när jag ville ta fram några särskilt betydelsefulla foton. De nya blev bättre än originalen vad beträffar färg och skärpa.
Masse: Stora och härliga- helt rätt! Jonny: PRECIS! Jag har massor av foton på barnbarnen men inte så många kort på papper alltså. |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Negativen slänger jag aldrig. Tänk så glad jag blev när jag hittade nästan alla gamla negativ i min mors kvarlåtenskap. Där fanns chans att återse många gamla goa bilder.
Jag sparar (i princip) alla digitala bilder med. Jag har ett sorts råarkiv (givetvis med backup). En bild som anses som misslyckad idag, kan man se med andra ögon i framtiden. /Netwolf |
![]() |
|
|