|
|
#1
2013-07-15, 17:32
|
||||
|
||||
Värmeslöhet
Inte vill man städa och inte vill man laga mat. Inte vill man gå och handla och det är knappt att man vill bada.
Det är varmt. Fast hos oss blåser det kraftigt, så värsta värmen finna nån annan stans, nere i stan eller i solen på byggplatsen eller i den stillastående taxin. Jag klagar absolut inte, konstaterar bara fakta. Jag undrar hur våra "rumskamrater" mår, Kostas 1 och Georgios 1 och Kostas 2 och Georgios 2. Hade vi stannat lite till hade väl Kostas 3 och Georgios 3 hunnit bli bekanta också. Jag pratar om rumskamraterna på Rodos sjukhus. Vi hade nöjet att besöka detta förra veckan. Min man behövde göra ett ingrepp och eftersom man här i landet måste ha en anhörig med sig ordnade vi Jaja-vakt och for iväg tillsammans. Och jag ska inte orda ett dugg om operationen, oväsentligheter, men om Kostas och Georgios och de många goda skratt vi fick( på deras bekostnad huvudsakligen)... Kostas 1 , i sextioårsåldern, hade aldrig legat på sjukhus tidigare, vilket nog måste ses som ovanligt. Han hade ingen fru med sig, så jag och Maria, Georgios 1:s fru, lovade att passa honom samtidigt. Innan operation blev det fasta och provtagningar och sånt, och en allt blekare Kostas 1 började se ut som om han skulle rymma sin väg. Ingen mat! Blodprover! Röntgen! EKG! Vi andra försökte lugna honom men det tog inte så bra. I stället började vi berätta historier om resor och fiske och bilar och barn och politiker, nej, inte politiker, men om mat. Och mat. Och mat...Många glada skratt, till slut kom sjuksköterskorna in och undrade vad vi hade så roligt åt. Allteftersom kvällen kom och hungern satte in hos dessa tre välväxta herrar blev det mer och mer prat om mat: hur man bäst tillreder killing. Hur man grillar fisk. Hur man gör storkalas. God mat i andra länder. Mat när man var barn. Hur man bäst tillreder killing. Hur man grillar fisk... Till kvällen fick våra grabbar lite tunn blasksoppa. Jag och Maria gick till kafeterian och klämde mackor och yoghurt och kaffe och glass. Operationsdagen såg en samlad och hungrig Georgios 1, och en inte ett dugg samlad, men hungrig, Kostas 1 gruva sig, och min man, som varit med förr, som försökte avleda deras tankar. Jodå, mer prat om mat. Vartefter de kom tilllbaka, färdigopererade, fick Maria och jag jobba som sjukvårdspersonal, med de ordinarie syrrornas assistans, och hela natten gick åt till byte av spoldropp och kontroller av diverse saker. Framåt morgonen var vi inte så spralliga någon av oss. Men gissa vem som började bli hungrig igen...Kostas 1, den mångbereste, och han pratade om alla sina resor jorden runt, om alla kvinnor han ÄLSKADE, om mat, om sitt jobb , men mest om mat...Mig och Maria älskade han över allt på jorden eftersom vi hjälpt honom och klappat om honom hela natten. Framåt eftermiddagen fick grabbarna var sitt glas med ljummet vatten med nån olja i. Jag och Maria smorde kråset i kafeterian. På kvällen smugglade Georgios 1:s son in en matlåda med stekt kyckling och citronpotatis, och det räckte till oss alla fem... Nästa dag fick Kostas 1 och Georgios 1 åka hem men vi fick stanna eftersom det inte fanns någon båt till Kalymnos. Precis när deras sängar var renbäddade kom näste Kostas, nr 2, och Georgios, Nr 2...lika trevliga dom, och med en flock anhöriga kring varje säng förstås. Vi sov på filtar på golvet, på filtar på tre stolar i rad, hos våra gubbar, jag menar grabbar. Inget pjosk, total förbrödring. Och mycket tal om mat. - Här vill jag påpeka att det här är en av de orsaker jag älskar Grekland så mycket, och dessa underbara människor. Man kan ha det hur svårt som helst, men det finns alltid något att skoja om. I en utsatt situation, som på sjukhus, visar människor sin sanna sida. Det materiella är mindre viktigt, men medmänskligheten lyser alltid igenom. Jag tar väl och ringer Kostas och Georgios nån dag och hör hur det blev med de efterlängtade killingarna. 
|
|
#6
2013-07-15, 22:08
|
|||
|
|||
|
Sv: Värmeslöhet
Tack snälla för att vi får följa med på alla Dina "äventyr" Monica!
Helt underbar läsning och trots att man skrattar så förstår man ju allvaret bakom. Lite av grekernas förmåga att glädjas trots motgångar skulle behövas här hemma också! Du är mästerlig i att lågmält förmedla vardagsbilder från Grekland. Lissi
|
|
#9
2013-07-16, 09:03
|
|||
|
|||
|
Sv: Värmeslöhet
Oh vad jag känner igen mig på många sätt. Mamma, då 87 år, fick en stor hjärtinfarkt på flygplatsen i Heraklion den 6 januari 2002. Precis då vi skulle åka hem och inga flygplan gick pga. snöoväder. Pepagni blev destinationen. Vi bodde kvar i Koutsounari. Jag var helt ovetande om grekisk sjukvård. Blank! Vi for varje dag och besökte mor hela dagen, men en kväll ringde doktorn, som knappt kunde någon engelska. "Du måste komma hit. Din mamma är orolig." Så vi for. Då först förstod jag att det var jag som skulle vara sjukvårdsbiträde. Tvätta, mata, byta blöjor (som man för övrigt fick köpa ute i en kiosk utanför området). Jag låg på nätterna mellan sängarna med mammas en tjock kofta över mig. En natt hade jag turen att få en ledig säng. Den ville de ta ifrån mig mitt i natten, men de snälla medpatienterna sa ifrån. Låt flickan sova! När de inte kunde göra mer för mamma så måste vi ut därifrån. Tack vare mors hemförsäkring kom en ambulans från ett privatsjukhus och hämtade henne. När mor bars ut på en bår ropade alla glada och snälla tanter lycka till och god bättring. Mor, som inte förstod något annat språk än svenska, förstod innebörden och vinkade tillbaka och vi var alla glada. Läkarna på kardiologen var mycket skickliga, men det var två sjuksköterskor på 52 hjärtpatienter. Meningen är, förstod vi senare av vår greklärare i Östersund, att familjen skall ta hand om de sina. Om vi ville ha bättre service skulle vi lägga pengar i det kuvert som fanns vid sängen. Våra erfarenheter gjorde att vi inte skrev oss i Grekland.
|
|
#14
2013-08-01, 17:35
|
|||
|
|||
|
Sv: Värmeslöhet
Underbar läsning! Tack! Fjärran ifrån hur det var i Sverige för inte allt för många år tillbaka i tiden med fasta besökstider och föräldrar som inte fick vara hos sina barn på natten. Kunde inte låta bli att le stort när jag läste din berättelse
 .
|
|
#17
2013-08-02, 12:33
|
||||
|
||||
|
Sv: Värmeslöhet
Ja, det är lite olika förhållanden här och i norra Europa...yngste sonen är här på besök, och vi har en hel del att prata om och ofta blir det jämförelser som ibland utfaller till Greklands fördel, iband till Sveriges.
Våra rumskompisar på sjukhuset mår hyfsat nu efter en månad. Maken har lyft-och-moppeförbud men mår bra. För dig som är turist: jag hoppas du slipper sjukvård under resa och ledighet, men var inte ängslig, läkarna är duktiga och mediciner finns. Många kan engelska men ta gärna med en person som kan tolka om du behöver söka hjälp. Många gånger räcker det med att man pratar med en apotekare, typ sommarmagsjuka och småsår , blodtryckstagning och sånt, det fixar man på apoteket. UVI bör ju helst lab-verifieras, men vem orkar vänta, be om lämplig antibiotika ( och se till att du får en utredning när du är hemma vid din egen vårdcentral sen). Om det är helg och det apotek du vill besöka är stängt kan det finnas en lista på dörren som anger vem som har helgjour, lokaltidningar har också listor. Fråga lokalbefolkningen! Apotek heter "farmakío". Och citronpotatis...jag menar den citronsmakande potatis som blir om man har kyckling i långpanna och stora klyftpotatisar som är lite brunbrända på kanterna men mosiga inuti, och som man öst med sky av citron och olja under gräddningstiden...lite vitlök och timjan hör till...
|
 |
|
|
Linjär visning
