|
|
|
|
#1
2013-08-15, 21:24
|
|||
|
|||
Sv: studera nygrekiska i höst på su
Hej!
Jag tror jag förstår vilken nivå du vill uppnå och jag skulle vilja säga, att det inte alls behöver vara så svårt! Det är vanligt att säga det där med "rena grekiskan", men jag tror det beror mycket på att det är ett annat alfabet, som ju kan verka svårt och skrämma. Men det lär man sig fort. Det blir snabbt bara en bisak. Har för mig att det inte finns några belägg för att grekiskan skulle vara "i en klass för sig" jämfört med andra språk, även om det är svårt att mäta. Det beror så mycket på hur man själv är och hur man tänker och förstår saker. Språkbegåvning, VILJA, intresse, motivation, energi, tid, nyfikenhet och mod har naturligtvis stor betydelse. Och läraren i början, förstås. Om man råkar ha det som en passion också, så... Att prata är något helt annat än att förstå, men du har ju förstått en del ett tag, eller hur? Då är det dags att våga börja prata! Det är det enda sättet. Prata! Våga! Fråga! Försök säga det vill säga och inte bara det du redan kan. Och sjung om du tycker om det! Det är ett suveränt sätt att lära sig. Slå upp orden du hör i sångerna och... plugga grammatik! Själv tycker jag att allt som har med det grekiska språket att göra är en njutning. Se till att du uttalar rätt så fort som möjligt, så du känner dig säker på de nya ljuden, kombinationerna och betoningarna. Då vågar du ta i och prata. En vacker dag så går det som ett rinnande vatten. Att kunna prata grekiska är ren lycka. Du lever med en grekisk man, förutsättningarna kan ju inte bli bättre! Så var inte rädd. Gå dit med glädje och nyfikenhet. Försök att inte ha några förutfattade meningar om att det är "för svårt". Sådana tankar är ju ändå fullständigt meningslösa... Låt dem bara passera när de kommer. Försök. Du har nämligen allt att vinna. Hör av dig i ett pm nån gång om du tror att jag kan hjälpa dig med nåt! 
|
|
#4
2013-08-16, 08:00
|
|||
|
|||
|
Sv: studera nygrekiska i höst på su
Tack LaRose För dina peppande ord! Jag tyckte grekiskan var hemsk innan jag fattade alfabetet och dubbelbokstäverna (läste på distans ett tag men hoppade av).
Min man är ganska duktig på att "tjata på mig grekiskan" och vill egentligen bara prata grekiska med mig för att jag då ska lära mig bättre, han gjorde det endel när vi var nere nu på karpathos. Ibland blir det bara en stor frustration när man inte förstår men jag tror som du säger att man lär sig mycket av det! Jag har ju min svärfar som är grek också, och min mans kusin och hans tjej som bor här i stockholm och studerar. Så egentligen... har jag väll alla möjligheter för att det ska bli bra. Men antar att ja gmåste börja våga, som med det mesta andra! Tack för dina ord! Det här var precis vad jag behövde få höra. Kanske är det stor skillnad att ha en grekisk släkt och bli "indragen" i grekiskan än vad det är att bara gå en kurs utan någon hjälp utanför kursen. Jag vet inte. /A
|
 |
|
|
Hybrid-visning
