Det värsta du råkat ut för i Grekland

[Kikh]

Hej Zanét!

Kul att du kom på det här Min första natt någonsin i Chania måste ha slagit alla rekord! Helt solo, första gången utomlands i ett land som jag inte visste något om, placerad i Agios Apostoli av resebolaget och sedemera bortglömd där av detsamma. Första timmen ägnades åt uppackning, en kort promenad och åt att bli stungen i ögat av ett enormt "bi", sen var det några timmars väntan kvar till "välkomstmötet". Jag skulle bli upphämtad med buss av en representant och sätter mig strategiskt i hotellets lilla bar att vänta. Med en öl.

3 timmar senare sitter jag forfarande kvar och väntar och det har definitivt druckits mer än bara EN öl. Ytterligare 1,5 timme senare sitter jag kvar. Ingen buss eller guide syns till. Kikh börjar bli förbannad, hungrig och full, i den ordningen. När ytterligare 40 minuter gått inser jag att de INTE kommer att hämta upp mig. Jag bestämmer mig för att på egen hand göra Chania, söker rätt på en buss in till staden, strosar runt, dricker öl och shots var helst jag stoppar in nosen och PLÖTSLIGT är det svarta natta! Jo då, jag hade ätit en Gyros (min första). Var var jag? Inte en aning, men baren var pytteliten, knökfull med U.S Navy's och tre unga grekiska killar som bjöd på dricka. Tiden och mina helt nyköpta kontaktlinser börjar tära på mig och jag vill hem till hotellet!

Efter mycket dividerande med de unga herrarna får jag, av en kille, en "guidad tur" i Chanias gamla hamnkvarter och efter ytterligare diskussion visar han mig till taxistationen. Allt väl! Inne i taxin frågar chauffören på knapp "Where you live?"... Mina ögon värker, är rödsprängda och vill inte låta sig öppnas och jag har inte en aaaaning om var jag bor eller vad hotellet heter!

Jag funderar en stund och säger "kör åt höger!", helt omedveten om att Chania till större delen är enkelriktat. Chauffören kollar konstigt på mig men gör som jag säger. Upprepade "where you live?" och en god stund senare ser jag en liten "vägkyrka" och säger "turn right!!!". Jo minsann, där växer den enorma kaktus som jag beundrat på väg till bussen en livstid tidigare. Sakta men säkert kryper taxin vidare och jag skymtar något bekant på ett hustak. En stor jävla rosa fågel som jag just då inte minns namnet på. Flamingo! SÅ heter hotellet!!! Jag är HEMMA!!!

Jag betalar taxin, många tack!!! underliga blickar....Lyckas med stor möda hålla ögonen öppna för att lirka upp låset (som flyttar sig iväg från min letande nyckel), tar mig in, gräver ut linserna som suttit inne i 2 dygn och somnar påklädd på sängen.

Sent omsider på eftermiddagen, men huvudet dunkande av alkohol, tar jag en promenad för att föreviga min vägkyrka och kaktusen som ledde mig hem. Döm om min naiva förvåning när det fullkomligen vimmlar av sådana!

Hade jag änglavakt måntro? Absolut!

Nu i år, den 4 juni, är det 15 år sedan min premiärtur till Chania. Jag ska förstås tillbaks i år igen, för vilken gång i räkningen minns jag inte, men nu hittar jag som i min egen ficka

Fick jag någon ursäkt från resebolaget för att de glömt hämta mig? Nej då! Brydde de sig att kompensera? Inte alls! Bryr jag mig om välkomstträffar sen dess? Knappast!

Så här i efterhand tror jag ändå att det mest pinsamma den kvällen var den förskräckligt korallfärgade skjortan med vita prickar som jag hade på mig


Kikh