Det värsta du råkat ut för i Grekland

Kalimera · #1 2006-03-17, 14:16

Jag har varit med om några riktigt otäcka saker. En av dem hände på Ios för länge sedan. Jag åkte dit med min dåvarande flickvän, jag hade tjatat om Grekland och hon följde med trots att vi bara känt varandra i tre månader.

Första kvällen gick vi ut i byn för att hälsa på alla mina vänner. Jag ville gärna visa att jag kände många på ön, det gjorde mig lite stolt. Vi gick från bar till bar och hälsade och drack. I varje bar fanns det någon eller några jag kände, och alla ville bjuda på en välkomstdrink. Och jag tackade ja utan att tänka mig för. Min flickvän protesterade inte, troligen för att vi inte kände varandra ännu.

Framåt natten, efter ganska många drinkar, bestämde vi oss för att gå hem. Vi gick huvudgatan en liten bit tills jag såg en stenmur som jag bara måste vila på. Så jag satte mig, och jag satte mig... inte på stenmuren, utan i luften och jag stöp med huvudet rakt ner i backen. Jag tappade medvetandet och minnet. När jag vaknade låg jag i ett kalt rum i ett hus jag inte kände igen. En gammal gumma kom och tittade till mig, hon kunde ingen engelska så jag fattade inte var jag var eller hur jag kommit dit. Det enda jag fattade var att jag slagit mig för jag hade jävulskt ont i skallen, i ryggen och i benen. I bakhuvudet kände jag en stor bula (delar av den är kvar än).

Efter någon timme kommer min vän Andreas, han berättade vad som hänt och var jag var. Jag var i hans föräldrahem och den gamla gumman var hans mamma. Andreas hade gått förbi den gränd där jag låg medvetslös, min flickvän satt bredvid och grät. Hon visste inte var hon var och inte heller var hon bodde. (För att hitta i Chora på Ios måste man ha varit där mycket längre än några timmar.) Andreas hade sagt till henne att gå hem (det tog henne timmar att hitta rätt hus) och tog sedan mig på axeln och bar hem mig till sitt hus. På vägen ramlade han och bröt två revben! På sig själv.

Under dagen gick min flickvän ut på byn och frågade om de visste var Andreas bodde. Någon följde henne hem till Andreas där hon fann mig liggandes med smärta och bula. Hon fick hjälpa mig hem till vårt hus. Där låg jag i nästan två veckor, min flickvän fick mata mig, jag kunde nätt och jämt röra mig. (Det fanns ingen doktor på ön, och om det funnits hade det inte hjälpt.) Efter två veckor kunde jag gå ut, men helt återställd blev jag inte under resan. Vi var borta i fyra veckor. Röntgade ryggen när jag kom hem och jag hade en kotförskjutning som behandlades med gott resultat av en naprapat.

Året därpå återvände vi till Ios. Första kvällen gick vi som vanligt en barrunda för att hälsa på folk. Denna gång drack jag bara en eller två drinkar, jag hade lärt mig en läxa jag aldrig skulle glömma. Dessutom blev jag inte bjuden på en enda drink. De har bra minne de där grekerna.

Bilden nedan togs många år senare. Som ett litet minne. Stenmuren jag inte satte mig på är till höger, jag föll med skallen före dit jag pekar. Hade jag varit nykter skulle jag säkert skadat mig ännu värre, men om jag hade varit nykter skulle... ja, ni vet.

inkfish · #2 2006-03-17, 14:18

Fy satan, du kunde ju ha slagit ihjäl dig

Kalimera · #3 2006-03-17, 14:19

Citat:

Ursprungligen postat av inkfish

Fy satan, du kunde ju ha slagit ihjäl dig

Jag vet, och det "lever" jag på än idag. Tänker på det ibland när jag klagar på saker som egentligen inte har någon betydelse. Tänk om...brukar jag säga.

inkfish · #4 2006-03-17, 14:22

Jo...

Fast jag fnissar lite åt en grej i din berättelse - att din kompis bröt revbenen när han bar hem dig. Snacka om otur

Masouraki · #5 2006-03-17, 14:24

Det där måste ha gjort väldigt ont väldigt länge.Tur att du lärde dig läxan

En fråga bara,va sa din flickvän dagen efter när hon träffade dig?Var hon arg?

Kalimera · #6 2006-03-17, 14:47

Citat:

En fråga bara,va sa din flickvän dagen efter när hon träffade dig?Var hon arg?

Hon var inte arg alls, bara förskräckt. Hon kunde inte sova på natten, hon visste inte hur jag mådde och inte heller var jag var. För henne var det hemskt. Och hon undrade naturligtvis vad jag var för person. (Undrade lite själv faktiskt

) Vi återvände till Ios i flera år och varje gång vi gick förbi muren log vi åt varandra. När vi ses idag (vi är fortfarande goda vänner) händer det att vi pratar om fallet, om vad som kunde hänt och så där.

Hasse · #7 2006-03-17, 15:02

Citat:

Ursprungligen postat av Kalimera

Vi återvände till Ios i flera år och varje gång vi gick förbi muren log vi åt varandra. När vi ses idag (vi är fortfarande goda vänner) händer det att vi pratar om fallet, om vad som kunde hänt och så där.

Det är hur som helst en jädra tjusig bild du har, vilken härlig gränd !!

Hasse

Kalimera · #8 2006-03-17, 15:27

Citat:

Det är hur som helst en jädra tjusig bild du har, vilken härlig gränd !!

Så där ser det ut överallt i Chora på Ios: gränder, gränder, gränder. Det är så häftigt. Klart en av de finaste byarna i övärlden.

Nora · #9 2006-03-17, 14:26

Herrigud, for en historie!

Du kunne jo slått deg ihjel! Det ser ut som det er ganske langt ned også, etter bildet å dømme. Nei, tenker nok de var forsiktige med å dele ut drinker til deg etter det, ja...

Bluesea · #10 2006-03-17, 15:12

Det här hände i Corfu stad för c:a 10 år sedan, när vår grabb Erik var ett år gammal. Efter en god middag, skulle vi (jag, min fru Maria och en trött Erik) gå en sväng ut på en pir. Tyvärr hade staden, av säkert helt godtagbara skäl, beslutat sig för att inte ha några gatljus på piren, men vi traskade på i alla fall med motiveringen att vi såg stjärnorna desto bättre.

Jag körde barnvagnen och plötsligt blev det tvärstopp. Jag böjde mig graciöst över handtaget som hade träffat mig mitt på mig, så att säga. När jag efter ett tag kunde rätta upp mig igen, såg jag att det låg en stor träskiva mitt på vägen. Det var kanten på den som satte stopp för vidare framfart. Jag tänkte på folk i rullstolar och andra som kunde få det besvärligt att komma vidare, och beslöt mig för att lyfta upp träskivan och luta den mot muren. Sagt och gjort, med en kraftansträngning och ett ljudligt ”Nghhhh” lyfte jag skivan, och tog ett steg framåt för att luta den mot muren. Då försvann jag! Träskivan hade nämligen dolt ett djupt hål och jag for som sagt rätt ner. Otroligt nog lyckades jag få upp ett knä under hakan, och kilades därför fast som en kork i en retsinaflaska. ”Hallå, vart tog du vägen” skrek Maria rätt ut i mörkret och tittade oroligt åt alla håll utom det rätta – nedåt.

Eftersom jag var ganska ordentligt hoppressad, tog det ett tag innan jag lyckades få ur mig ett ”Här nere”. Jag borde vid närmare eftertanke ha hållit tyst. Maria började gapskratta, och jag antar att det såg löjligt ut med ett se ett huvud och ett knä i jämnhöjd med vägen. Och inget annat. När hon skrattat färdigt, och det tog ett bra tag, lyckades hon lirka ut mig ur hålet. Otroligt nog var ett par förstörda byxor den enda bestående skadan. Hur djupt hålet var? Ingen aning, och jag hade ingen lust att ta reda på det heller. Jag lade tillbaka träskivan och tänkte att hellre tvärstopp för en rullstol än mitt alternativ.

Bluesea

Kalimera · #11 2006-03-17, 15:28

Citat:

Eftersom jag var ganska ordentligt hoppressad, tog det ett tag innan jag lyckades få ur mig ett ”Här nere”.

Ursäkta att jag säger det (det kunde ju slutat illa): men tack för ett gott skratt!

ciakoohler · #12 2006-03-17, 16:00

Detta var verkligen den roligaste tråden på länge.Tack Zanet.

Lissi · #13 2006-03-17, 16:24

Citat:

Ursprungligen postat av Kalimera

(Det fanns ingen doktor på ön, och om det funnits hade det inte hjälpt.)

Inte ens en sån vikarie som Du var på Korfu????

Janne?Fast det hade väl knappast hjälpt??

Ja då är ju inte min frivolt ner för en stentrappa på Symi i somras så mycket att oja sig över...En sten i den stora stentrappan som ledde ner från "vårt" hus var borta längst ut t h på steget och det visste jag ju och var alltid försiktig när jag gick. Men så en kväll på väg ner hörde jag att det kom någon med snabba steg neråt bakom mig och automatiskt tog jag ett kliv åt sidan och där fanns ju inget och jag föll handlöst, tack o lov framåt..Hade jag ramlat åt höger hade det varit fritt fall 2 meter ner på parkerade motorcyklar!!!! Jag slog mig förstås men klarade tänder o brutna ben (20 års jympa på F&S ger kanske smidighet?) Jag orkade inte gå upp alla 100 trappor igen för att hämta is att kyla knät med , men en stund senare på restaurangen var knät STORT och dunkande! Massor av is fick jag av servitören som kom och fyllde på is under hela kvällen... Så allt gick bra!!
..och min då alldeles nya förlovningsring har många repor som minne!

Lissi

Celbe · #14 2006-03-17, 17:39

Ja, jag får säga att mina värsta upplevelser ter sig tämligen modesta jämfört med vad vissa "sysslat med" men de var inte så kul just då. Vi kan börja med

Kokkari, Samos 1990: Traskade glatt hem en kväll som hade avslutats med barbesök där fotbollsmatchen England-Kamerun visades. Vaknade några timmar senare med AKUT

matförgiftning. Jag ska inte vara sååå detaljerad men pensionatsvärdinnan ringde i alla fall efter doktorn på morgonkvisten. In stegar en bastant kvinnlig läkare med en spruta i högsta hugg "To stop vomit". Jo jo, hon hade kunnat ge mig vad som helst i den stunden men huvudsaken var att det hjälpte. Samos har jag besökt efter detta men inte just Kokkari!

Batsi, Andros 1993: Satt ute sent en kväll och skrev vykort iförd kort kjol. Nästa morgon vaknar jag med MASSOR av myggbett som började klia något infernaliskt. Insåg att ett doktorsbesök nog var på sin plats så vi tog reda på var mottagningen fanns och gick dit. Doktorn kastade en hastig blick på betten och sa bara "Infected moskitos!". Han ringde in receptet på diverse medikamenter och det kunde hämtas ut på kvällen i en av Batsis minimarkets. Det blev en lååång dag på stranden och det är väl den enda gången i mitt liv jag varit tacksam för att det var lite svalare i badvattnet så att jag kunde stilla klådan något. Hade prickar på benen i ett par år efteråt som minne. Andros har jag inte besökt sedan dess men det beror mest på att vi "inte kommit förbi med båten".

Myrthies, Kalymnos 1994: Denna historia börjar hemma med att jag några dagar före avresa inser att jag fått halsfluss. Får penicillinkur som inte hjälper ett dugg. Avlägger nytt besök hos doktorn och påpekar desperat att "jag ska åka till Grekland på fredag". Han inser allvaret

och skriver ut några riktiga dunderpiller. Dagen när vi åker känner jag mig helt ok och firar mitt tillstånd med ett glas vin på flyget. Det skulle jag inte gjort! Hela nästa natt tillbringar jag på toaletten och spyr galla... Hr doktorn glömde nämna att just denna sorts penicillin (eller vad det nu var) skulle inte en droppe alkohol komma i närheten av. Nåväl, till sist somnar jag ifrån eländet och när jag vaknar någon gång på förmiddagen är de andra på välkomstmötet. Stegar in för att ta en snabb dusch - och upptäcker att det inte finns något vatten

! När de andra väl kommer tillbaka sitter jag på sängkanten och säger desperat "Vi måste gå till stranden - NU!". Denna natt och morgon har vi skrattat många gånger åt sedan dess. Resten av semestern blev helt underbar och det finns många minnen, däribland naturligtvis fotbolls-VM och att det en natt var +33 grader kl 00.30. Myrthies har jag inte besökt sedan dess och har bara varit i Pothia ett par gånger för att byta båt.

Sedan lyckades jag ju vurpa med moppen på Ikaria i somras och det förorsakade lite skrapsår på knäna och ena armbågen (sved som attan sedan i ett par dagar när jag badade). Fast då blev jag mest arg när det hände för så som jag körde i den kurvan skulle det vara helt omöjligt att köra omkull. Som sambon uttryckte det "det var moppens fel, eller hur...???"

.

Celbe

Riitta · #15 2006-03-17, 17:59

Tråkigt att du har haft dina värsta minnen på några av mina favoritplatser

Kokkari och Myrties

Riitta

Ivi · #16 2006-03-17, 20:36

Värsta och värsta... detta hände under min första resa till Grekland (Korfu) på slutet av 70-talet:
Jag och väninnan var vana vid att lifta utan några bekymmer (ska nog tilläggas att vi hade mest sysslat med detta i hemtrakten i norra Finland/Sverige). Denna förmiddag hade vi hyrt cyklar och cyklat några kilometer till en vägkorsning varifrån vi sedan liftade vidare mot västkustens härliga stränder (bodde på östkusten). En äldre herre plockade upp oss. Inga problem att få lift till Agios Giorgos, förklarade han med knagglig engelska. Så vi satte oss i hans pick-up, trängde oss på framsätet tillsammans med honom, väninnan närmast chauffören. Efter ca 10 minuter började han bli alltför intresserad av hennes knän

Inga argument hjälpte, utan närmanden från hans sida blev mer och mer påträngande. Till slut fattade han dock, att vi inte var intresserade av att betala färden på det sättet han var intresserad av, så vi fick kliva av "mitt i ingenstans". Tack och lov!
Då tog vi apostlahästarna tillbaka till vägkorset (vågade sannerligen inte att lifta tillbaka) till cyklarna. Det blev ingen utflykt till västkusten den dagen. Vi cyklade till Korfu stad i stället, shoppade en del, och till natten blev det att dansa av aggressionerna på discot Bora Bora utanför Korfu stad. UNDRAR hur länge det stället levde, på slutet av 70-talet var det i alla fall stället där ALLA var

Ivi

Eva L · #17 2006-03-17, 20:43

Mina värsta minnen från Grekland handlar inte om mig själv utan om en drunkningsolycka som jag och flera andra blev vittne till i Rethymnon 1994. Det andra minnet är lika tragiskt och också från Rethymnon. Det handlar om en ung grekisk man som vurpade med sin motorcykel och dog på väg till sjukhuset.

Eva

Bluesea · #18 2006-03-20, 09:49

Det här hände också på Corfu, denna gång innan Erik. Till saken hörde att jag några månader tidigare hade försökt hoppa över ett staket som var två dm högt. Just ordet ”försökt” är det centrala, eftersom jag skändligen misslyckades och for rätt ner i trottoaren med framtänderna före. Detta medförde raskt två stifttänder.

I alla fall, en dag på Corfu åkte vi till den fantastiska stranden Myrtiotissa, och tillbringade dagen bland nudister och vattenfall. Just när vi hade det som skönast, kände jag att min ena stifttand vackert följde med när jag tog en tugga på en vattenmelon. Det var bara att slänga sig på hyrmopparna och dra in till stan. Efter många om och men hittade vi en tandläkare, och vi gick in. Först såg vi en medelålders man som satt och filade på ett berg av löständer, förmodligen för att få dem att passa sina ägare bättre. Självklart rökta han under tiden. Sedan kom tandläkaren själv som såg ut som den förste mannens pappa. Behöver jag nämna att även han rökte?

Han satte mig ner i stolen, tog ut tanden med en onödigt nikotingul hand, tog ett djupt bloss på cigaretten och tittade mig i munnen. ”Hmmm”, sade han medan andades ut. Här kan vi prata om passiv rökning. Sedan tog han fram två dammiga glasflaskor och hällde en dutt från varje ner på en lindrigt ren glasskiva. Därefter tog han fram en glasstav, gjorde ren den genom att dra den genom armbågsvecket och började röra runt. När han var nöjd, satte han fast en gigantisk borr, marginellt mindre än en vanlig degkrok, i en remdriven maskin från artonhundrakallt och bad mig gapa stort. Kallsvetten rann friskt efter ryggraden, men vad skulle jag göra? Maskinen startade med ett skramlande, och han fyllde degkroken med gägget han hade blandat till. Med två fingrar lyfte han på överläppen och körde sedan med den andra handen in den roterande degkroken i hålet efter stifttanden. Mina tår krökte sig omedelbart, men jag var stadigt fasthållen i stolen.

Efter vad som verkade vara en evighet tog han äntligen bort borren och bad mig vänta en minut. Han tog då min stifttand och gick bort till mannen som satt och filade löständer. Denne tog tanden, hämtade en av filarna som låg på bordet och filade lite på stiftet. Sedan kom tandläkaren tillbaka och tryckte resolut upp tanden i det nu igenfyllda hålet. Sedan satte han dit sin tumme och höll fast tanden i en minut. Sedan sade han ”Endaxi” och plockade av mig motsvarande 75:-. Sällan har jag haft ett sådant behov av en kall öl som efter den behandlingen. Tanden satt sedan som berget, och min tandläkare fick sig ett gott skratt när jag sedermera berättade om äventyret.

Bluesea

inkfish · #19 2006-03-20, 12:43

Bluesea: Jag som har tandläkarskräck förstår inte hur du överlevde

Har tanden suttit sen dess?

Riitta · #20 2006-03-20, 12:55

Janne,får rysningar när jag läser din berättelse. Vilken tur du hade som klarade dig utan värre följder.
Vet en kille som satte sig på en trappa på Korfu,lutade sig bakåt,ramlade ner och blev förlamad från midjan.

Riitta