Det värsta du råkat ut för i Grekland

Riitta · #1 2006-03-17, 17:59

Tråkigt att du har haft dina värsta minnen på några av mina favoritplatser

Kokkari och Myrties

Riitta

Ivi · #2 2006-03-17, 20:36

Värsta och värsta... detta hände under min första resa till Grekland (Korfu) på slutet av 70-talet:
Jag och väninnan var vana vid att lifta utan några bekymmer (ska nog tilläggas att vi hade mest sysslat med detta i hemtrakten i norra Finland/Sverige). Denna förmiddag hade vi hyrt cyklar och cyklat några kilometer till en vägkorsning varifrån vi sedan liftade vidare mot västkustens härliga stränder (bodde på östkusten). En äldre herre plockade upp oss. Inga problem att få lift till Agios Giorgos, förklarade han med knagglig engelska. Så vi satte oss i hans pick-up, trängde oss på framsätet tillsammans med honom, väninnan närmast chauffören. Efter ca 10 minuter började han bli alltför intresserad av hennes knän

Inga argument hjälpte, utan närmanden från hans sida blev mer och mer påträngande. Till slut fattade han dock, att vi inte var intresserade av att betala färden på det sättet han var intresserad av, så vi fick kliva av "mitt i ingenstans". Tack och lov!
Då tog vi apostlahästarna tillbaka till vägkorset (vågade sannerligen inte att lifta tillbaka) till cyklarna. Det blev ingen utflykt till västkusten den dagen. Vi cyklade till Korfu stad i stället, shoppade en del, och till natten blev det att dansa av aggressionerna på discot Bora Bora utanför Korfu stad. UNDRAR hur länge det stället levde, på slutet av 70-talet var det i alla fall stället där ALLA var

Ivi

Eva L · #3 2006-03-17, 20:43

Mina värsta minnen från Grekland handlar inte om mig själv utan om en drunkningsolycka som jag och flera andra blev vittne till i Rethymnon 1994. Det andra minnet är lika tragiskt och också från Rethymnon. Det handlar om en ung grekisk man som vurpade med sin motorcykel och dog på väg till sjukhuset.

Eva

Bluesea · #4 2006-03-20, 09:49

Det här hände också på Corfu, denna gång innan Erik. Till saken hörde att jag några månader tidigare hade försökt hoppa över ett staket som var två dm högt. Just ordet ”försökt” är det centrala, eftersom jag skändligen misslyckades och for rätt ner i trottoaren med framtänderna före. Detta medförde raskt två stifttänder.

I alla fall, en dag på Corfu åkte vi till den fantastiska stranden Myrtiotissa, och tillbringade dagen bland nudister och vattenfall. Just när vi hade det som skönast, kände jag att min ena stifttand vackert följde med när jag tog en tugga på en vattenmelon. Det var bara att slänga sig på hyrmopparna och dra in till stan. Efter många om och men hittade vi en tandläkare, och vi gick in. Först såg vi en medelålders man som satt och filade på ett berg av löständer, förmodligen för att få dem att passa sina ägare bättre. Självklart rökta han under tiden. Sedan kom tandläkaren själv som såg ut som den förste mannens pappa. Behöver jag nämna att även han rökte?

Han satte mig ner i stolen, tog ut tanden med en onödigt nikotingul hand, tog ett djupt bloss på cigaretten och tittade mig i munnen. ”Hmmm”, sade han medan andades ut. Här kan vi prata om passiv rökning. Sedan tog han fram två dammiga glasflaskor och hällde en dutt från varje ner på en lindrigt ren glasskiva. Därefter tog han fram en glasstav, gjorde ren den genom att dra den genom armbågsvecket och började röra runt. När han var nöjd, satte han fast en gigantisk borr, marginellt mindre än en vanlig degkrok, i en remdriven maskin från artonhundrakallt och bad mig gapa stort. Kallsvetten rann friskt efter ryggraden, men vad skulle jag göra? Maskinen startade med ett skramlande, och han fyllde degkroken med gägget han hade blandat till. Med två fingrar lyfte han på överläppen och körde sedan med den andra handen in den roterande degkroken i hålet efter stifttanden. Mina tår krökte sig omedelbart, men jag var stadigt fasthållen i stolen.

Efter vad som verkade vara en evighet tog han äntligen bort borren och bad mig vänta en minut. Han tog då min stifttand och gick bort till mannen som satt och filade löständer. Denne tog tanden, hämtade en av filarna som låg på bordet och filade lite på stiftet. Sedan kom tandläkaren tillbaka och tryckte resolut upp tanden i det nu igenfyllda hålet. Sedan satte han dit sin tumme och höll fast tanden i en minut. Sedan sade han ”Endaxi” och plockade av mig motsvarande 75:-. Sällan har jag haft ett sådant behov av en kall öl som efter den behandlingen. Tanden satt sedan som berget, och min tandläkare fick sig ett gott skratt när jag sedermera berättade om äventyret.

Bluesea

inkfish · #5 2006-03-20, 12:43

Bluesea: Jag som har tandläkarskräck förstår inte hur du överlevde

Har tanden suttit sen dess?

Riitta · #6 2006-03-20, 12:55

Janne,får rysningar när jag läser din berättelse. Vilken tur du hade som klarade dig utan värre följder.
Vet en kille som satte sig på en trappa på Korfu,lutade sig bakåt,ramlade ner och blev förlamad från midjan.

Riitta

Bluesea · #7 2006-03-20, 13:11

Citat:

Ursprungligen postat av inkfish

Bluesea: Jag som har tandläkarskräck förstår inte hur du överlevde

Har tanden suttit sen dess?

Ja, till saken hör att jag sade till den grekiske tandläkaren att jag inte ville att tanden skulle sitta permanent, utan att min tandläkare i Sverige skulle kunna ta ut den och kolla att det stod rätt till. Men jag kunde tydligen inte göra mig förstådd på Corfu, för han satte fast tandrackarn riktigt ordentligt. Så ordentligt att jag var tvungen att ta ett antal bedövningssprutor I Sverige så att tandis där kunde knacka ut tanden. Det gick till så att han höll ett rör med en tyngd i mot tanden. Sedan lyfte han upp tygnden med ett snöre och släppte den rakt mot tanden. Klong sade det i hela huvudet, och efter ett antal klongar lossnade eländet. Men otroligt nog, hade jag ingen infektion eller något annat. Så det där med hygien är nog ganska överreklamerat, eller också fungerar tobaksrök som ett bakteriedödande undermedel.

Bluesea

inkfish · #8 2006-03-20, 13:16

Citat:

Ursprungligen postat av Bluesea

Så det där med hygien är nog ganska överreklamerat, eller också fungerar tobaksrök som ett bakteriedödande undermedel.

Men hu vilken ryslig historia. Klong

stenake · #9 2006-03-20, 15:18

Den här historien inträffade på Chios och jag har berättat den i gamla forumet, försökte länka men den finns inte kvar så här kommer det igen............men den är ju inget mot Jannes murvurpa som verkligen kunde slutat illa.
I alla fall, vi hyrde moppe i Karfas där vi bodde och gav oss ut på vägarna. I en tvär kurva mötte vi en folkabuss.
Tvärnit. Sladd. Vurpa. Det är väl under den sekund som detta hände, då man märker att allt kommer att gå åt helsike, som dom brukar säga att livet paserar revy. Nu kanske inte livet precis passerade revy, utan jag hann nog mera bara att tänka "jäklar också, nu vurpar vi", innan jag tillsammans med hustrun befann mig liggande på vägbanan med diverse skrapsår och ett något tilltufsat ego som mopedförare.
Förutom smärre skrapsår på något knä och någon armbåge hade ändå detta äventyr slutat förhållandevis lyckligt trots frånvaron av hjälm, så vi tyckte att vi kunde fortsätta hemfärden för egen maskin. Något uppskakade av det skedda tyckte jag ändå att moppen började skaka mer än vi själva, vilket visade sig bero på en begynnade punktering, vilken till slut tvingade oss att gå av och gå den sista kilometern hem trots att U då hade ont i ett knä. Efter punkarep åkte vi dagen därpå mot en annan strand som låg på andra sidan Chios stad. Vid den stranden fanns det ingen form av service, bara en stängd taverna, och det fanns dessutom inga andra personer där än vi. U som låg på magen i sanden vände på sig, och fick då benet under sig på något konstigt sätt och skrek till "knät gick ur led". Det var samma knä som hon dagen innan fått en rejäl smäll på vid ovan relaterade mopedvurpa, så det hade förmodligen ett samband.
Nu var alltså goda råd dyra. U kunde inte röras ur fläcken för då gjorde knät jätteont och det fanns ingen hjälp att få inom synhåll. Jag begav mig upp till den stängda tavernan för att leta efter en telefon (det här var före mobiltelefonernas intåg) eller någon person som kunde hjälpa till. Ingetdera fanns dock tillgängligt, så jag sprang tillbaka till U och sa att jag måste ta moppen och åka efter hjälp. Just då rörde hon lite på sig och sa "vänta, jag tror det åkte rätt igen" varpå hon reste sig upp och kunde både stå och gå igen! Det visade sig att hon tagit med sig sina uska kunskaper och helt enkelt vridigt benet rätt själv, och jag som en gång vridit axeln ur led vet hur jävulskt ont det gjorde att få den rättvriden igen.
Sten-Åke