|
|
|
|
#1
2019-01-03, 16:38
|
|||
|
|||
Sv: Er man i Ierapetra 2018, december
Tack tillbaka. Det är klart man ska skriva, om man upplevt något speciellt!
Monica, så bra att du minns din hemstad! För mig var det Sundsvall, som var den naturliga staden att besöka under uppväxtåren, då jag bodde i Ånge. 58/59 gjorde jag lumpen i Östersund och blev väldigt förtjust i Östersund. Tio år senare hade jag lyckan, att bli anställd på John Ericssonskolan efter utbildning och sex år i Malmberget. Under lumpartiden var Östersund en charmfull småstad, men när jag återkom 1969 hade centrum blivit förändrat. Jag tycker fortfarande mycket om staden med dess närhet till Storsjön och vyerna mot fjällen. Kommer du aldrig på besök och kollar förändringarna, Monica? / Jannis 
|
|
#2
2019-01-03, 20:29
|
||||
|
||||
|
Sv: Er man i Ierapetra 2018, december
Fram till 1963 var jag 100 % jämte. Sen blev det studier i Stockholm och jobb lite här och där, och sen blev det Grekland som tog över.
Väldigt få släktingar och vänner finns kvar där i norr, som det ju blir, dels för att vi som blev vuxna på 60-talet förväntades att flytta söderut, där jobben fanns, dels på grund av min ålder som naturligtvis medför att många av de jämnåriga har gått hädan... Man kan flyga med Google över bekanta områden! DÄR planterade vi skog! DÄR hade vi ungdjur på sommarbete! DÄR finns en bro nu, vi åkte färja... Saknaden kommer i små ryck, men jag aktar mig för sentimentalitet, är bara nöjd över att ha haft en bra utgångspunkt för resten av livet. Lumpen ja, vi hade A4, I5 och F4 , så bassar var det gott om.
|
 |
|
|
Hybrid-visning
