Er man i Ierápetra 2020, september

[Ylva A]

Inför denna resa var min känsla: ”Det kan vara den sista gången, vi kan åka. Det är bäst att ta risken”. Efter 4 veckor har optimismen ökat. Det kommer fler resor för oss i framtiden, trots viruset. Men osvuret är ….!
WHO knows!

Upp kl. 05 för SAS-flyg. Totalt sett gick resan över förväntan, trots många timmars väntan på Arlanda. Kontroll av QR- och PCR-papper vid incheckningen. Aegéan tog in oss resande i omgångar och släppte av oss i tur och ordning. Vilket borde vara regel vid alla flygningar. Jannis, vår vän grekalbanen, mötte 23.30 och 01.30 låg vi i våra sängar. Vi hade inga väskor som måste packas upp, så de fick för ovanlighetens skull vänta.

Vi hade tänkt oss att överraska övriga lokala vänner, som vi brukar träffa nära marknadsgatan på lördagar. Bara Jannis och hans fru Angelina, hade informerats om och kände till vår ankomst, men djungeltrumman hade tydligen gått! Smittspridning! Så ”infödingarna” satt och småskrattade, när vi anlände. Där fick vi!

Sedan kom hela middagskarusellen igång. Ylva hade utlovat, att middagar skulle ätas på tavernor, så länge de hålls öppna. Först därefter skulle det bli min tur att ordna utspisning. Vi har nu besökt byns alla matställen. Det har gett gott resultat. Jag hade nämligen tappat 6 kg i vikt under våra sverigemånader och det tog bara 3 veckor att öka 4 kg igen. Normalt skall jag väga 2/3 dt. Jag är en liten skit.

Eftersom vi varit borta så länge, vill jag göra uppdateringar kring våra kringboende. De närmast boende Pelagia och Geórgos gick vi över och hälsade på redan kl. 07 på ankomstdagen. De var som vanligt glada vid vår ankomst. Pelagia har nu förlorat nästan allt hår genom cellgiftsbehandlingar, men ser positivt på framtiden. Hon är ofta pratsugen. Ibland fäller hon en tår över den brutna relationen med dotterns familj. Något hon själv är vållande till, eftersom hon gett bort alla tillgångar till sonen. Geórgos har för närvarande inga kompisar för raki och kaffe. Så lätt det är för många att spräcka vänskapsband och tro att de skall återuppstå.

För lantbrukarparet Manólis och Nifikó är läget följande. När vi redan första dagen gjorde vår bergsrunda, tittade vi in till Nifikó. Hon ville då inte komma ut och prata av rädsla för att bli smittad. Så vi nöjde oss med telefonkontakt till slutet av månaden. Nu vågade hon prata i sitt primitiva kök under en kvart. Dofterna spreds och blandades. Köttgrytan puttrade på det enkla gasolköket, samtidigt som vinmustens jäsande från grovförrådet trängde ut. Hennes liv är nu starkt begränsat till huset. Hon lagar mat och städar trots stora ryggsmärtor. Manolis är också rädd för viruset, men trots sina svåra starr-problem fortsätter han, 92 år gammal, att sköta om sina höns och sin grönsaksträdgård, Han drar åt sin svångrem hårt och har nog kommit till sista hålet. Så liten han har blivit.

Akram, bonussonen, jobbar alla dagar i veckan och är nu inne på det 18:e året i Grekland. Han har nya förhoppningar om uppehållstillstånd, men de spricker väl som vanligt? Genom honom får vi reda på hur greker och andra kan behandla honom. En hotellägare i byn, som han jobbat åt i många år, vill att han skall göra arbetet för 4 €/h och Akram vill ha 5 € med kaffe och vatten. Hotellägaren säger då: ”Du får 4,5 €, men då har jag inte råd att ge dig kaffe.” Akram är dock nu så känd och etablerad att han kan säga nej. Havsfiske är fortfarande hans enda nöje. Han betalar ibland bensin till en båtägare och får följa med och dela på fångsten.

I vår by är alla tavernor öppna efter de 2½ månadernas nedstängning. Endast cheferna visar brist på respekt för virusspridning, genom att sträcka fram handen för hälsning. Bland personalen varierar det med användandet av mask. Flera av de stora hotellen har helt stängt. På ”Club Robinson” fortgår arbetet med nya hus och många är också i användning. Timecharing-anläggningen ”Creta Suite” har haft parkeringen halvfylld med bilar. Den brukar vara fylld i september. I Ierápetra har det stora och bland befolkningen väldigt populära kaféet ”Veterano” inkl. flera brödbutiker stängt. Folk sitter ändå där och beställer sitt kaffe från närliggande kaféer och väntar nog på nya ägare. I affärerna har alla besökare munskydd, men inte alla anställda. Lidl sköter sig bäst genom kontrollerade insläpp.

Morgonpromenaderna är härliga med ljuva dofter och vackra vyer. På gymmet är vi ungefär 6 personer samtidigt. Eftersom Ylva har fått artros i ett knä behöver hon cykelträning. Alla beter sig respektfullt mot varandra och spritar sig, men ej med raki. De flesta är nya för oss. Jag frågade ägaren Dimitris, var Lång-Jannis tagit vägen, som vi sett hårt jobbande under alla år. Svaret blev: ”Han har förlorat sitt jobb under krisen. Det blir det inga pengar till gym då. Han måste prioritera familjen”. ”No money, no funny”, brukade vår vän Nikos säga.

Vi har inte badat ännu. Havsvattnet har varit alldeles för varmt, 26-28 grader. Vi avvaktar lägre temperaturer, som passar för oss norrlänningar. Annars har vädret varit perfekt för turister. Mellan 25-30 grader varje dag. För oss andra är det för varmt. Vi får nattkramp i benen och måste ta magnesiumtabletter. När orkanen Iános härjade som värst på Kefalonia den 20:e, fick vi en glädjande rotblöta på 15 mm.

Jag får väl kalla det här månadsbrevet för en humorfri lägesrapport. Inget originellt har inträffat och
VI BARA FINNS, VI BARA ÄR,

/ Jannis

[yannis]

Tack för fin rapport, Jannis!

Just hemkommen från Amorgos kan jag konstatera att pandemin genomlides på samma sätt som hos er. Munskydd används i affärer men till skillnad från vissa regioner på Kreta behöver man inte ha munskydd ute.

Serveringspersonalen (som oftast är en i familjen) struntar oftast i munskydd på förmiddagarna men kan ha det på kvällarna.

Birgitta (Yannis)

[Catlady]

Tack för fin rapport, Jannis!
Att bara vara, det är så skönt, speciellt när man är precis där man vill vara
Catlady, som ville hon vore på Kreta nu

[Masse]

Tack Jannis! Så trevligt att åter få ta del av dina rapporter!

"Jag är en liten skit" skriver du. Men det är väl inte så illa. Jag har hört sägas att en liten skit hinner göra mycket medan en stor skit vänder sig.

Och du ..... om "MAN BARA FINNS OCH MAN BARA ÄR" så är det väl inte så BARA, om man FINNS och ÄR på rätt ställe!

Ha det gott!

Masse

[LaRose]

Roligt att läsa rapport från er igen!

[Athanasia]

Fortsätt njut. Tack för rapport

[Smultron]

Även jag säger tack för rapporten från livet i söder!

[Netwolf]

Tack för rapport! Fortsätt att bara finnas!

/Netwolf

[Kalimera]

Tack snälla Jannis för din rapport!