Mycket tänkvärt och vackert. Det här med kloka ord och fotspår, påminner mig om en bok jag nyss läste, där en gamling berättade om när han såg tillbaka på sitt liv och sina fotspår genom livet. Han såg då två par fotspår bredvid varandra, där det ena tillhörde hans skyddsängel. De gick bredvid hans, hela vägen i både med- och motgång.
Men, ibland var det bara ett par fotspår och han frågade då sin skyddsängel varför han inte fanns vid hans sida de gångerna, varvid skyddsängeln svarade "Det var jag, men det var då jag bar dig". Det var fint, tyckte jag.
/Netwolf