![]() |
#1
|
|||
|
|||
![]()
Øyfølelsen blir det rett som det er referert til her på forumet. Lurte bare på hva som egentlig legges i det. Hva er det som gjør at man føler noe spesielt når man er på en (gresk) øy?
|
#2
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Eva |
#3
|
||||
|
||||
![]()
För mig handlar det mycket om närheten till havet. Jag fascineras av havet och på en ö har jag nära till havet nästan var jag än befinner mig. Jag fascineras ofta helt speciellt av mindre öar.
Jag tycker om att se på havet, på nästan alla tider av dygnet. Havet skiftar hela tiden och det känns avkopplande att se ut över havet. Jag gillar öar här hemma också, men helt speciellt tycker jag om grekiska öar där jag har sol och bad, semester och avkoppling. |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Närheten till havet, här med. Kontrasten mellan branta (oftast karga) berg och det sammetsblå havet nedanför. Havsnära hus, tavernor, kaféer. Oslagbart.
Dessutom känner man stor ödmjukhet och respekt för människor som faktiskt lever så utsatt året om. Vi kommer dit i högsäsong med vackert väder och tät färjetrafik. Medan bofasta öbor kämpar under vintern i blåst, kyla, med dåliga förbindelser och en ständig risk att inte hinna få kvalificerad sjukvård i tid den dag det VERKLIGEN behövs. Det där är också en del av min ö-känsla. |
#5
|
||||
|
||||
![]()
Min øy-følelse er nok litt forskjellig fra det de fleste av dere beskriver. Jeg vil også gjerne være nær hav eller sjø, men gjerne på en større øy, eller på fastlandet også. En liten øy gir mer følelse av å være innestengt, uten den frihet jeg gjerne vil ha i ferien.
Det kan nok komme av min bakgrunn på Vestlandet, både barndom og ungdom ved fjorden, og senere mange år på en øy. Begge steder var vi avhengig av ferje for å komme noe som helst sted. Jeg føler nok at jeg har tilbrakt en altfor stor del av mitt liv på ferjekaier og på ferjer allerede. Så jeg tror jeg foretrekker å reise et sted hvor jeg kan ha friheten til å forflytte meg mellom ulike steder og oppleve ulike miljøer uten å være avhengig av å lese ferjeruter og måtte tilpasse meg til disse. For oss vestlendinger (hvertfall for noen av oss) forbindes ikke ferjeruter med den friheten man ønsker i ferien.... Jeg er nok heller ikke så typisk sol-og-bad-turist som de fleste, så jeg tar gjerne noen dager i innlandet også, det har så utrolig mye å by på, det også. Men havet bør være der, om ikke hver dag, så en del av ferien. ![]() |
#6
|
||||
|
||||
![]()
Jag är också (liksom Eva L.) mer intresserad av öar i allmänhet än av just grekiska öar i synnerhet.
Men vad är det då med just (mindre) öar...? Är det havet? Jag vet inte. För min del är det nog inte det. Utan kombinationen av isolation och frihet, kanske. Och att vara långt borta, i något yttersta. Så som det till exempel är på öar utanför öar. Kanske är det som Kristian Petri skriver: "Och samtidigt finns en önskan att vägen skall sluta, att resan skall upphöra. /.../ Att äntligen komma fram, längst bort, till den sista ön." |
#7
|
|||
|
|||
![]() Citat:
Kanske någon märklig känsla av isolering eller t o m utsatthet. Blåser det 8 B i morgon? Kommer färjan...? Att leva lite "on the edge" fast med säkerhetssele...? ![]() Citat:
Förutom att jag trivs på öar, som per definition har vatten runt om, så är det just människorna jag mött där som gör att jag åker tillbaka, och åker tillbaka, och åker tillbaka.... ![]() ![]() Samtidigt ska jag erkänna att jag blir mer och mer intresserad av fastlandet. Pelop och de mindre utforskade delarna av Norra Grekland. Men det krävs tid. Och pengar... ![]() ![]() Peter |
#8
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() Att resan var slut och jag var framme! En härlig känsla ![]() //Stina |
#9
|
||||
|
||||
![]()
Att vara omsluten av vatten på alla sidor! Att kunna gå runt, tvärs över, hit och dit - och alltid komma till vattnet! Det ger en känsla av frihet, av naturens majestät och av människans litenhet!
För mig har det varit olika saker i Grekland som har lockat olika tider i livet. EN sak har dock alltid funnits med och det är HAVET. Just nu är havet också det enda jag verkligen tänker på när jag längtar till Grekland. Ju närmare havet var jag än är i Grekland, ju bättre! Orsaken till det är så enkel som att det viktigaste för mig med semester är KONTRAST till vardagen. I min vardag finns massor med skog, berg, sjöar, älvar. Jag har tre minuters promenad till närmaste djupa skog, tio till närmaste berg och närmaste norrlandsälv och 30 till närmaste sjö. Havet ser jag bara kanske 5-6 gånger per år. Jag skulle inte kunna leva utan mina skogar, berg och sjöar - men när jag åker till Grekland vill jag vara omsluten av HAVET - hela tiden! |
#10
|
||||
|
||||
![]()
Instämmer med det du skriver Elisabet och till den som skrev att det verkar som att folk gillar öar för solandet och strandlivet att det stämmer inte för mig. En vindpinad kobbe ute i havet där jag kan dra mig tillbaka i en varm stuga eller se flyttfåglarna komma flygandes ger mig en härlig ökänsla. Visst är stränderna också härliga men det är inte allt och det kan vara ljuvligt att vandra på stranden när vindarna blåser kalla och havet visar sina krafter.
Eva |
#11
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() |
![]() |
|
|