HÖSTSEMESTER PÅ KRETA		Marianne Westhausen
Vi landade på Kastrup strax efter midnatt för ett halvt dygn sedan. Vi hade samlat krafter till vintern - en veckas höstsemester på Kreta. Det var 17 år sedan vi var på Kreta sist - den gången gick turen helt över mot öst - Agios Nikolaos, Sitia, Vai. I år hade vi valt Västkreta. Efter en flygtur genom åskväder med blixtar på bägge sidor av flygmaskinen över Thessaloniki och Aten landade vi i Chania lördag kväll för en vecka sedan. Vi hade beställt en vecka med ospecificerat hotell.		Publicerad: 2000 Läs fortsättningen här...

RAPPORT FRÅN ÖLUFFARTUR MED KUSLIGT AVSLUT		Arne & Birgitta
Efter en i alla stycken trivsam öuffartur med start i Aten /Pireus och med strandhugg på Naxos, Amorgos och Astypalaia, for vi enligt vår tradition till den lilla ön Antiparos. Ön är skild från grannön Paros endast genom ett smalt sund på 500 meters bredd. Vi anlände till Antiparos söndagen den 24 September, och vår avsikt var att på onsdagskvällen den 27-e fara med nattfärjan från Paros till Aten och sedan ta flyget hem vid lunchtid på torsdagen. Redan under måndagen hade det börjat blåsa friskt och vindstyrkan höll sig runt 10-15 sekundmeter. På tisdagen tilltog vinden alltmer och i byarna närmade det sig stormstyrka.		Publicerad: 2000 Läs fortsättningen här...

KYKLADERNA 2000		Ingvar & Maggan
Taxi till Sturup kl 0545. Planet skall gå kl 0600 och 30 minuter försenade lämnar vi fosterlandet för Santorini. Efter en behaglig flygtur landar vi 3 ½ timme senare. Våra ryggsäckar får vi på direkten och beger oss ut för att fixa en taxi till hamnen. Där träffar vi på två andra skåningar, Lena och Christer, och vi åker i samma taxi, 1500drs/person. På en turistbyrå i hamnen löser vi båtbiljett till Naxos. 75 kr för en snabbåt. På båten blir Lena bjuden på Ouzo av en båtsman och sedan visar han henne utsikten. Vi varnar henne för grekiska charmörer. Men vi är nog bara avundsjuka för att inte vi också blev bjudna på dryck.		Publicerad: 2000 Läs fortsättningen här...

Ö-LUFFNING I GREKLAND VÅREN 2000		Arne & Birgitta
Natten till fredag den 12 maj står vi så ånyo till den grekiska turistnäringens förfogande. Vi har alltså landat på Chania Airport via direktflyg/flygstolar från Umeå. Nog hade vi räknat med en strulig natt eftersom vi hade att ta oss till Heraklions hamn belägen cirka 15 mil österut från Chania, för att där ta Dolfinen till Naxos klockan 07.00. I ursprungsplanen ingick att vi skulle resa direkt till Amorgos med Dolfinen, men det sprack direkt eftersom D bara far över Amorgos måndagar och torsdagar i försäsong.		Publicerad: 2000 Läs fortsättningen här...

ÖLUFFNING 17/6 - 8/7 - 2000		Jostein Antonsen
Et enormt kaos på flyplassen som vanlig. Tydeligvis var det flere fly som hadde landet samtidig. Overraskende mange familier. Ved bagasjebåndet var det ikke mulig å komme til; hvorfor i hel... kan ikke en person fra hver familie vente på bagasjen, neida, hele familien skal stå ved båndet. Når jeg ser min sekk komme må jeg trenge meg fram mellom flere familier, irriterende.... Taxi til havnen sammen med to andre nordmenn, som skal til Ios for å feste i 14 dager. De var allerede i gang. Når vi ankom Athino Port blåste det bra, og alle flying dolphins var innstilt. Hva med min Sea Jet, som skal gå 14.30? jo den skulle komme, men billettkontoret åpnet ikke før 12.30. Da var det bare å sette seg ned, bestille en Amstel og vente. Billetten blir innkjøpt samt en ny Amstel. Vi kan nå se katamaranen komme og det er på tide å stille seg opp.		Publicerad: 2000 Läs fortsättningen här...

VARFÖR JUST GREKLAND		Stefan Assermark
Jag är ingen rutinerad Greklandsresenär. Har varit där tre gånger. Varför kapitulerar man så fullständigt inför detta land? Det var efter 1998 års resa till Korfu som jag blev ordentligt biten. När man kom hem så kände man omedelbart en enorm längtan tillbaka. Det kändes som om man ville bosätta sig där för gott. Alla snöar inte in på Grekland. Vissa tycker att alla Medelhavsländer i princip är likadana. Ett hotell, en strand i en vecka och sedan hem igen. När man frågar dem var de varit är det knappt de vet. Bortkastade pengar. Då är det något annat som gör Grekland så attraktivt. Maten? Naturen? Kulturen? Människorna? Öarna? Jag vet inte. Man bara gillar Grekland. Djupare än så behöver man inte vara.		Publicerad: 2000 Läs fortsättningen här...

PÅ LUFFEN MED SVÄRMOR		Sofia Olsson Olsén
Mina vänner förfasar sig. - Det kommer aldrig att funka. Min lillebror är ytterst tveksam när han hör att jag ska resa med vår mamma. - Och hur tror du ska det gå? Du vet ju hur hon är... Och väl på plats nere i Kykladerna möter vi en grekinna som är grundligt imponerad. - En grekisk familj skulle aldrig göra så, vi som bråkar redan mot slutet av en vanlig middag. Men vi har bestämt oss. Vi vill så gärna visa allt det underbara vi upplevt under våra resor. Allt det vi glädjesprutande berättat om när vi kommit hem. Vi vill visa att det inte alls är svårt, att båtar faktiskt går, att rum finns att få och att livet kan vara bra enkelt även om du står där på okänd plats utan fasta mål och lagda tider.		Publicerad: 1999 Läs fortsättningen här...

MED MOPED PÅ AMORGOS		Suzanne Wikner
Under de senaste somrarna hade jag och min kompis Ingrid varit och kollat runt lite på flera olika grekiska öar och nu var det dags för Amorgos att utforskas. Vi valde att åka lite sent på säsongen för att slippa den värsta turistinvasionen. Amorgos + lågsäsong visade sig inte vara en så bra kombination… Och Hellas-resor, som vi åkte med, var kanske inte ett så bra val det heller… Nåväl, vi började med att ta oss från Solna till Arlanda. Det gick bra. Sedan följde den vanliga informationen på monitorerna i avgångshallen: delayed until si och så, delayed igen och så igen.		Publicerad: 1999 Läs fortsättningen här...

MED MOPED PÅ SAMOS		Agneta
Sommaren 1999 ägnade vi som vanligt 2 underbara veckor i Grekland, denna gång på Samos. Fantastiskt vacker ö, men tro för all del inte på de kartor man kan få av bil- eller mopeduthyrare. Har man kanske fått EU-pengar för att bygga en väg, och faktiskt ännu inte hunnit börja??? Vi (maken och jag, +50) hyrde i vanlig ordning ett för vår ålder och läggning lagom fartvidunder och gav oss genast ut för att se absolut allt på ön, gärna allt på en och samma dag... Att man kommit lite till åldern betyder inte alls att man är försiktig eller omdömesgill. Högst på önskelistan bland det vi ville se fanns bergsbyarna Vourliotes och Manolates.		Publicerad: 1999 Läs fortsättningen här...

TILL FLYGPLATSEN TACK!		Angelica
Vi hade varit ute på vår första öluff jag och min familj och var på väg hemåt. Båtresan från Kalymnos (vår favorit ö) hade tagit tolv timmar och vi såg fram emot en härlig dag i Aten. Redan när vi steg av båten i Pireus kände vi oss bortkomna. Så stor såg ju inte hamnen ut att vara i mörkret för en månad sen, tänkte vi. Åt vilket håll skulle vi då gå om vi skulle komma till bussen som tog passagerare till flygplatsen?		Publicerad: 1999 Läs fortsättningen här...

ELLA, ELLA - EN RESEBERÄTTELSE		Ylva Espling
Första kaotiska mötet med den grekiska livsstilen mötte vi redan på väg från flygplatsen till Parga. Färden skulle gå över en stor bukt som regelbundet trafikeras av bilfärjor. De såg väldigt små ut men reseledaren intygade att de slukar många bilar och bussar. Nåja, tänkte jag. Det ska vi allt se. Hon hade rätt. Det var där jag lärde mig det mest användbara grekiska ordet. Ella. Ett ord som kan användas i alla situationer, det kan betyda: kom, hej, lite till, hit med den där, framåt, närmare. Och det var med ett "ella, ella" ( i betydelsen "framåt" och "närmare") som färjekarlarna trängde på bil efter bil på den lilla färjan. Hade jag varit bilförare där och blivit framvinkad för parkering med ca 5 centimeters mellanrum runt om bilen hade definitivt svettpärlorna letat sig fram i pannan.		Publicerad: 1999 Läs fortsättningen här...

ÖLUFFNING 25 SEPTEMBER - 9 OKTOBER 1999		Arne och Birgitta
Lördag 25 September. Upp i arla morgonstund 05.15. Lite småregnigt. Gårdagens partifest där Sundbybergs arbetarekommun firade 100-årsjubileum, gjorde det en smula svårt att sova under natten. Svårt att smälta en sådan manifestation. Beslöt att vänta med shortsen, dels av utrymmesskäl, dels på grund av att man inte visste vilket väder det var vid ankomsten till Santorini.( Fast, det visste man ju ändå innerst inne) En och en halv timmes häckande på Arlanda utrikes rökrum, därefter bar det av prick på tidtabell 08.15. Vilken lycka,, stolar vid en av nödutgångarna i planet. Arnes spraggor -194 cm i strumplästen- rymdes gott utan att nöta vid stolen framför.		Publicerad: 1999 Läs fortsättningen här...

MEN VART TOG ALLA OLIVER VÄGEN?		Åke Lindahl
Redan de gamla grekerna … kan man lugnt utgå ifrån…. hade ganska så klart för sig vattnets enorma betydelse för sjöfarten. De hade förmågan att se hela helheten från A till Ö. Eller som greken själv säger från Ö till Ö. Men … för de gamla grekerna gällde det att övertyga resten av världen om att A inte bara står för Appolo och Ö inte bara står för en kall öl, utan att de också står för semester, sol och bad med brända ryggar, resor, flackande hit och dit, köpslående, krävande promenader, mat i massor med grekisk sallad och dricka med tilltugg samt en hel del hallabaloo. Det skulle dröja ända fram till slutet på 1900-talet innan vårt glada gäng skulle få tummarna ur gaskammaren och själva undersöka saken på plats, bara de goda gudarna kunde stå oss bi.		Publicerad: 1999 Läs fortsättningen här...

Segling i Grekland 12 - 19 september 1999

Vi - captain Stickan, co-captain Gunilla och besättningen Elisabeth och Lars-Olov, Mac och Sofie och Lisa och Christer samlas i arla morgonstund på Arlanda för vidare befordran med Novair till Atens flygplats. Vi är lite spända allesammans, dels med tanke på det nyligen inträffade jordskalvet i Grekland och dels med tanke på att några av oss aldrig har seglat förr. Vi förlitar oss dock totalt på vår captain. På Atens flygplats fanns två taxis förbokade som skulle ta oss till Lavrion, där vår båt låg och väntade. På ett tidigt stadium upptäckte vi våra chaufförer, utanför glasrutan, ivrigt vinkandes med skyltar märkta Nava Yatchs. Emellertid dröjde vårt bagage. Det verkar som om man på Atens flygplats bara har en enda bagagekärra. Vi såg hur en truck for flera gånger mellan ankomsthallen och planet och till råga på allt så lastades bagaget av på olika band och hela skocken sprang fram och tillbaka mellan banden. Det var som en scen ur Sällskapsresan... Läs fortsättningen här... Text: Lars-Olov Högström

Nybörjarluff med dramatik

Flyget är försenat en timme redan när vi kommer till incheckningen. Damen i incheckningsdisken klantar till det när hon tar emot våra biljetter så helt plötsligt har vi boardingcard bara till Thessaloniki, vi som ska till Athen. Planet ska mellanlanda i Thessaloniki och på något vis är det fel inmatat i datorn. Det får ni fixa i gaten säger hon nonchalant. I gaten får de jobb i ca en halvtimme med att leta upp vårt bagage och märka om det till Athen. Ska bli spännande att se om vi får vårt bagage i Athen, nu slår det oss att vi borde packat bättre och lagt badkläderna i handbagaget... Läs fortsättningen här... Text: Gun-Marie Olsson

Nybörjarluffning från Santorini

Något trötta startar vi från Roslagen mot Arlanda. Jag kör lite försiktigt för det vore inte roligt att krocka med en älg eller annat vilt, nu när den äntligen skall bli av. Vår båtluff. Efter parkering på Benstocken och skjuts till terminal 5 börjar vi leta efter vår incheckning. Var? Paniken drabbar mig, är det idag som vi skall åka eller har jag läst fel på biljetterna? Står det kanske 6/7? Nä, en diskret smygtitt visar att det är rätt dag. Aha där är vår disk, vi såg den inte för det finns ingen kö framför. Jaså ryggsäckarna är specialbagage. Jag ser mig om och det finns gott om säckar, det verkar inte så ovanligt och special tycker jag. Framme vid vår gate är det lika lugnt. Var är alla som skall åka till Santorini? Jo, så sakta fylls det på och vi kan nog fylla ett plan. Planet ja, det är tur att familjen är lite åt det småväxta hållet, för det är inte mycket till plats mellan stolsraderna... Läs fortsättningen här... Text: Anders Sköthagen, Roslagen

Milos och Serifos 1999

Det skulle bli ett äventyr. För mig, som inte varit i Grekland på 10 år, och för de två barnen, som aldrig varit där över huvudtaget. Som resesällskap hade vi min syster och hennes två barn. Detta visade sig vara ett perfekt antal barn, tillräckligt många för att de skulle kunna variera lekkompis lite och tillräckligt få för att man skulle kunna ha en i varje hand vid behov. Resan till Athen gick smärtfritt, bara någon halvtimme försenade var vi när vi kom fram. Det var dock tillräckligt för att det skulle kännas lite stressigt, klockan var nästan två på eftermiddagen och båten till Milos skulle avgå klockan tre hade vi kommit fram till genom Internetstudier... Läs fortsättningen här... Text: Åsa Schwieler, Bromma

Ett par medelålders ö-luffares vedermödor

1993 åkte min fru och jag för första gången till Grekland (Naxos), och sedan dess har vi gjort ytterligare 7 resor i den grekiska ö-världen och besökt 16 öar. 1998 bestämde vi oss för att resa till Amorgos, som vi blivit rekommenderade eftersom vi gillar de mera genuina öarna där det inte är så mycket turister. När i väl kom till skott att beställa flygbiljetter i februari, så var alla billiga biljetter slut, både till Santorini och Aten... Läs fortsättningen här... Text: Sten-Åke Carlsson, Åkersberga

Bröllopsdag på Santorini - romantiskt eller?

För länge sen såg vi en fantastisk film, filmad på Santorini. Från den dagen har vi drömt att få resa dit PÅ TU MAN HAND. Tillsammans med våra barn eller ensam hade vi rest många gånger i Grekland. Senaste oktober (vår höstsemester) tyckte vi, att våra tre barn och vår hund var stora nog för att klara sig en vecka utan oss. Vi kunde äntligen förverkliga vår dröm att uppleva solnedgången i Oia. Första dagen i Kamari turistby på östkusten av ön: Vi tittar ut genom fönstret i ett litet men vackert rum i Joanna. Det REGNAR och BLÅSER hemskt, men vi är ju äventyrare! Vi ser toppen av berget Mesa Vuono. Där någonstans ligger det antika Thira. Dit vill vi! Läs fortsättningen här... Text: Eija Valleala, Jyväskyle, Finland

Doktorn kan gå

Denna reseberättelse tilldrar sig på den tiden då man åkte tåg till Grekland. Den handlar om konsten att förvandlas från en vanlig turist i Frankrike till en läkare i Grekland. Jag hade varit i Nice en vecka och njutit av andras överflöd och Medelhavets blåa hav. Tyvärr så var havet inte bara blått, det var skitigt också. Jag drabbades av något så simpelt som urinvägsinfektion av allt badande och behövde gå till en doktor för att få medicin. Då jag åkte med liten plånbok trodde jag mig inte ha råd med ett läkarbesök i Nice. I Grekland är det billigt tänkte jag och dit är det ju inte så långt. Läs fortsättningen här... Text: Janne Eklundh/KALIMERA, Stockholm

Små barn i den grekiska arkipelagen

Små barn, i två månaders åldern, de sover mycket. Små barn som reser med sin mamma har alltid maten med sig. Små barn har i sydliga länder en förmåga att öppna, om inte alla så näst intill alla dörrar. Clara var två månader när vi i början av april landade på Atens "internationella" flygplats. Drygt två månader senare skulle hon ha levt halva sitt liv i Grekland. Läs fortsättningen här... Text: Anders Bengtson, Stockholm

Ett smultronställe i den grekiska arkipelagen

Utan att överdriva alltför mycket, så var vågorna säkert tre meter höga. Med samlad kraft slog de in mot vår babordssida när vi för tredje gången försökte måtta oss in mellan klipporna till Vathi-viken. Med fulla rev i seglen lutade vi ändå rejält och avdriften var stor. Det här var definitivt fel tid på dygnet att segla halvvind; meltemivinden började att nå sin fulla styrka och solen stod i zenit. Läs fortsättningen här... Text: Anders Bengtson, Stockholm

Ingenting har hänt

Fyra veckor i den grekiska övärlden var tillända. Efter tolv timmars båtresa och en natt på flygplatsen började ångesten sätta in. Ångest för att flyga hem med det statliga bulgariska flygbolaget. Vi hade flugit med samma bolag ner och visste vad som väntade oss. Vi hade dessutom fått en halvblind kompis på halsen. När vi anlände till flygplatsen i Aten, mötte vi en gammal vän som också luffat runt ett par veckor. Med sig hade hon en nyfunnen vän som hoppat av sin charterresa, lånat pengar till en ny biljett, tappat sina mycket starka glasögon. Utan dem var hon i princip blind. Kunde inte vi två ta hand dom detta blindstyre, leda henne runt, köpa mat, visa vägen till muggen, se till att hon kom på ett plan o.s.v.? frågade vår vän. Hennes egna plan skulle gå samma kväll. Visst, visst, det låter jättekul. Läs fortsättningen här... Text: Janne Eklundh/KALIMERA, Stockholm

Resan till Matala / Kreta

Sommaren 97 var vi för första gången och öluffade i Grekland. Av en slump , vi hade bara sett en bild därifrån, hamnade vi i Matala. Det är en liten by, som ligger nästan så långt söderut man kan komma på Kreta. Det är,i stort sett, bara havet som skiljer dig från Libyen. Man tar sig dit med buss från Iraklion. Resan går på slingriga vägar, med vindruveodlingar på sidorna, runt berget Ida. Själva byn är ganska "turistanpassad", men ändå genuin på något sätt, och man känner sig väldigt välkommen. Man slipper att höra allt för många svenska ord, däremot var där relativt många tyskar och holländare. Av ännu en slump råkade vi stanna utanför ett hotell som heter "Nikos". Niko själv kom snart utrusande och frågade om han kunde hjälpa till. Det kunde han så klart, och snart hade han både bjudit på ouzo och hjälpt oss upp på rummet. Läs fortsättningen här... Text: Håkan Ihlström och Ida Flenner, Halmstad

I paradiset av en ren slump

Drömmen om den perfekta semestern som vi i åratal ständigt varit på jakt efter höll på att bli sann. Bilden av en plats utöver det vanliga, bortom solstolar och trampbåtar, som vi skapat oss under de kalla vintermånaderna hemma i Fosterlandet, låg plötsligt framför våra fötter... Efter en förskräcklig inledning på vår båtresa från punkt A, med en sjögång utan dess like, förstod vi att vi inte skulle orka uthärda hela vägen till punkt B, utan vi bestämde att hoppa av vid första ö som urskiljer sig bland vågorna, med frukosten gungande likt en jojo i halsgropen. Det var som att kliva av i paradiset. Läs fortsättningen här... Text: Victoria Nilsson, Karlstad

Tillbaka till verkligheten

När han steg ut ur det svala luftkonditionerade flygplanet och kände den grekiska värmen omsluta honom, bleknade den trista vardagen bort. Så det här var Aten, Greklands huvudstad. Flygfältet kantades av gult, torkat gräs. Huvudbyggnaden var byggd av billig cement, men det var ändå charmigt. Enkelt och okonstlat. Grekland. Han tog ett djupt andetag och följde med blicken en fågels färd över den sommarblåa himlen. Läs fortsättningen här... Text: Jenny Wiklander, Västra Frölunda Skrivet i Åk 8 1993

Grekland 1998

Vi anlände till Santorini kl 12 lokal tid. Santorinis flygplats är inte stor, det får plats fyra flygplan på plattan. När det kommer 6-8 maskiner nästan samtidigt så blir det kö. I vårt fall 40 minuter, inne i ett flygplan med strålande Grekisk sommar utanför. När så norska resenärer mm hade åkt hem, fick vi plats. När jag kom ut ur planet så kände jag den bekanta varma och fuktiga luften som gjorde att kläderna klibbade fast på kroppen. Det blev klädombyte utanför terminalen... Läs fortsättningen här... Text: Mats Hermansson och Ann-Sofie Olsson, Göteborg

Skiathos – vår grekiska pärla!

En dyster dag i januari slog jag upp Vingkatalogen och hamnade direkt på Skiathos sida. Ödet, destiny eller karma, who knows, jag blev förälskad direkt! Efter ett telefonsamtal och 1 000:- i boka tidigt rabatt, ansåg jag att lyckan var gjord för det närmaste halvåret. Nu gällde det bara att övertyga pojkvännen om hur kul allting i livet var och varför inte slå till med en förlovning och allt när vi ändå var där på vår 1 års dag! Lyckan står den djärve bi som man säger och den 3/6 lyfte planet från Arlanda. Allt gick bra tills vi skulle landa. Pojkvännen hade satt sig vid fönstret och fick en chock när vi skulle in för landning på denna lilla ö. Vi formligen svävade ca 10 meter ovanför segelbåtarna och den lokala fiskeflottan, för att inte tala om alla pittoreska små vitkalkade hus som hade vänligheten att visa upp sitt innanmäte på ett avstånd som var skämmande kort! Pojkvännens kraftfulla uttryck såsom VI STÖRTAR I HAVET! och HERRE GUD! varvades med mina egna FLYTTA PÅ DIG, JAG SER JU INGET! Och VAD HÄFTIGT, FAN ATT FILMEN ÄR SLUT I KAMERAN... Läs fortsättningen här... Text: Sara Johannesson & Micke Jonsson, Sundbyberg

TILLBAKA | TILL TOPPEN | TILL STARTSIDAN | SKRIV UT | TIPSA | DISKUTERA | OM KALIMERA