Två veckor på Karpathos - del 5

Söndag 25/7: Slappardag idag då vår egen termometer visar + 38 C ! Poolbad, en liten promenad och en timme vid datorn på Pot Pourri får bli vad man mäktar med i hettan. Vila på rummet sedan i behaglig ac-tempererad miljö inkl. sedvanlig balkong-öl, en bit feta och nötter. Det är som ett slag i ansiktet att gå från rummet ut på balkongen, så mycket skiljer sig temperaturen. En favoritsysselsättning är alltid promenaden i stan före middagen. Man upptäcker så mycket banala saker man kanske inte tänker på när man är hemma. Middag före 21.00 är inte tanken i kväll. Ibland känns det svårt att bli riktigt hungrig, okynnes-ölen mm. på balkongen sitter kvar som ett lock längre än vad vi förstår. To Kelari är målet för middagen och den ligger vid en av shoppinggatorna, den som leder rakt ner mot hamnen där man ser ett par parksoffor mellan barerna. Stressad ensam servitör antecknar ”local traditional sausages, pork-stifado och octopus macarones” med Kretikos vita vin (som finns i Sverige). Detta smakar bra, parmesan till octopus-makaronerna förhöjer ! Servitören får ingen dricks då han envisas med att visa att han skrivit upp 7,50 Euro för vinet ”trots att det nog stod 6,50 i EN av menyerna”!

Har ingen lust att tjafsa eller kräva in alla hans menyer för att kontrollera. Vi betalar rätt och slätt, ler falskt och går. Sen shoppar vi lite, Metaxa 12-stjärnig (!!) för 16.20 Euro, Ouzo från Plomari – Lesvos, 1 L. för 7.90 Euro ! Vi delar på en pava rött på balkongen före natti-natti.

Måndag 26/7: Istället för att åka lokalbuss till byarna runt omkring (och säkert roligare) är det enklare att åka taxi för fast pris. En tavla med alla tänkbara resmål sitter vid taxitorget intill supermarketen Gergatsoulis. Till Aperi har vi planerat att åka då vi bara såg den byn på håll under ö- och byutflykten. De 5 kvarvarande dagarna ska användas till givande sysselsättning varvat med slappa stunder. Chauffören vi frågar vid torget undrar varför vi vill till Aperi, ”even hotter than here” utbrister han ! Men han kör oss dit för 6 Euro, dock kan han inte komma tillbaka och hämta oss någon av oss önskad tid. Det skulle fungera att fråga var det någon som sa men han säger bara ”I can be anywhere on this island in the afternoon, make a phone call” ! Ja ja, det löser sig när vi väl vill tillbaka igen. I Aperi är det dunderhett och helt stillastående luft när vi kliver in i den första lockande gränden för att utforska. Gränderna liksom viskar ”gå in här och se er omkring….”. Varje skugga är behövlig men vi svettas en hel del. Välskötta katter dyker upp men tillåter ingen närkontakt. En av kattungarna hoppar efter en fjäril….o hopp o huj ! Aperi är mycket charmigt och många foton tas, bl.a ”tröjbilder” innan tröjorna blir för fläckiga av svett. Vi börjar kippa efter andan, vattendrickandet känns nästan jobbigt. Vi kommer till en slags ravin tycks det, antagligen något som blir en mindre flod vintertid. Den ligger alldeles vid tavernan Four Seasons # 2 som har lite alpstil i sin arkitektur och tydligen två separata hus på varsin sida om byns gata. Bettan befinner sig vid den lilla kyrkan intill ravinen då hon plötsligt skriker till ! En stor orm slingrar sig i ”bottnen” av den uttorkade flodfåran men jag säger bara nonchalant ”ormar klättrar inte”. Det är 5-6 meter ner till ormen och bara en liten bit bort spankulerar en ensam vit anka. Lite udda djurliv här onekligen ! Vidare undersöker vi ett ganska stort område där byns skola och kyrka ligger. Aperi verkar vara välmående, säkerligen en touch av utvandrande och hemvändande grekamerikaner. Hungriga går vi till tavernan Four Seasons # 2 där en kvinna finns i det som i alla fall ser ut som en taverna. En bredbilds-tv står på alldeles intill ett olåst vapenskåp där det står kanske 10 rejäla bössor !! Kvinnan kan c:a 2-3 ord engelska, vi får till slut fram att hon kan erbjuda ”choriatiko” och Coca-Cola.

Alkohol vill vi absolut inte ha så här dags i hettan ! Tzatziki hade hon inte trots att det först verkade så. Men hon kom på att hålla upp en pommes frites för att visa vad vi kunde få istället. Så vi nickade ett ja och lunchade så på grekisk sallad, bröd och en tallrik pommes frites och det var helt ok! Under taket på terassen kunde vi dessutom torka lite. TV:n visade nyheter, mycket om OS där diverse transport- och infrastrukturfrågor diskuterades och de övergick i säkerhetsfrågor, ganska väntat. Det var dags att ge sig ”hem” så vi betalade, utväxlade leenden, tackade och gick till bygatan där det till slut kom en taxi vi åkte tillbaka till Pigadia med. Efter denna heta utflykt var hotellrummet svalt och skönt och ett pooldopp likaså. Avsvalkade, relativt torra slank dagens obligatoriska öl ner lika lätt som vanligt. Ett besök hos ”rödhåriga kvinnan” på To Feggari tyckte vi kunde vara trevligt, hon är rolig att ”umgås” lite med. Giovetsi (kycklinggryta med pasta i tomatsås och vin) med saganaki som förrätt till Bettan. Hemgjorda dolmades i lustiga former samt fläskkotlett till mig. Retsina ”Liokri” med kapsyl passar fint till rätterna. To Koutouki som var den ursprungliga planen denna kväll, var fullsatt.




Tisdag 27/7: På morgonen kände vi direkt att vi var för trötta för att orka med att ta en taxi även till Menetes. En slappardag till är balsam för själen. Men min rastlöshet slår som vanligt till och jag går till cd-butiken för fler inköp. Kollar sedan informationskuren som ligger mitt på hamnpromenaden där jag finner några broschyrer om Karpathos som blir bra för samlingen hemma. Tillbaka på hotellet och poolen känner jag att det var skillnad på att vara i stan och i vattnet. Egentligen ganska knäppt att utsätta sig för stillastående luft i 35-gradig skugg – temperatur. Tiden går, det är faktiskt dags för att äntligen ta varsin youghurt med honung och valnötter. Lane Lines dagliga båt kommer in, vi står och kollar lite folk och fä som går av respektive stiger på. Ganska stillsam ström av fordon och gående dirigeras i två rader, hamnpolisen visslar bara någon enstaka gång i sin visselpipa.

Youghurten med honung smakar kalasgott och vi är strax tillbaka vid poolen igen för avslappning och läsning. Hela eftermiddagen flyter på som ingenting och vi tar sedan en promenad bortåt området av staden där Seven Eleven och Pelagos ligger för att leta efter en köpvärd konjak som Bettan vill köpa. Den finner vi i en av stadens liqour stores och vi går tillbaka till centrum. Folkvimmel och annat har vi ju som gratisnöje så fort vi vankar i omgivningarna, alltid givande. Det Ukrainska ölet Obolon som vi köpte i går har bra svalka nu och smakar sensationellt bra på balkongen. Det var förresten en liten affär vi fann nära Pigadias stadshus under gårdags kvällen. Lite livsmedel, ganska mycket alkoholhaltiga drycker på hyllorna och en klar rysk stil i hela affären. Det fanns bord och stolar i affären, en kvinna såg att jag skulle köpa öl så hon frågade om jag ville smaka. Kvinnan bakom disken undrade om jag ville ha ölen öppnade, det var lite lustigt att vara där ! Det var definitivt inga greker vi mötte ! Tisdagens middag går vi iväg för att intaga omkring 21-tiden och det är bra planering har vi nu lärt oss. Den tiden finns det plats på To Koutouki, ett av ställena vi nu vill göra repris på. Lite kalamari och Karpathian sallad är mums som förrätter. Kokt potatis kompletterar den vanliga greksalladen vilket är suveränt gott ! Sedan blir det kyckling respektive stifado gjord på kalv som också är riktigt bra mat !

Redan första kvällen vi var här såg jag att de hade Fix-glas ! Det intresserade mig så till den milda grad att jag nu inte kunde låta bli att fråga om att få köpa ett. Inte behövde jag ”betala” för det tyckte servitrisen. Jag lade istället rejält med dricks! Hon ville dessutom visa en gammal reklamtavla för Fix öl som hängde inne i tavernan. Mycket intressant, den var från den tiden Fix fanns ”första gången” eller om man så vill – det som vuxna greker i Sverige inte tror existerar längre idag ! Ölet Fix har en märklig historia tycks det och en del vill tydligen nästan ”förneka” dess existens idag !

Ett varv runt centrum får avsluta ännu en bra dag, det finns inga dåliga dagar på Karpathos i vår lilla sinnesvärld. Rödvinet på Merlot och Xynomavro (inhemsk grekisk druva) smakar fint på balkongen. Kyler man röda viner lite grann så blir de fullt godkända.

Resebrevet fortsätter »


Karpathos på Kalimera »
Fler resebrev från 2004 »






HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera