Öluffa i Grekland. Del 9. Antikythira.

Antikythira

Ingen bank, ingen moppeuthyrning, ingen taxi. Läkare och polis finns. Undvik Kalkanakos "hotell", det finns tre-fyra andra rum på ön. Rum måste ordnas innan överfarten, en grektalande person måste ringa. En helt lugn och stilla ö, med absolut ingenting annat att göra än att njuta av livet, sol, bad och vackra vyer.

Ankomstdag söndag 6 juli

Vi möttes av Kalkanakos en äldre man, som tog oss i sin bil upp till rummet, han hade ett något bedagat hotell med kanske 10 rum, men nästan ingen utrustning i rummen. Anna mötte oss också, det var hon som skötte ruljangsen, frukost, städning mm. Det var nog både det dyraste och enklaste boende vi har haft i Grekland, mycket påvert! Det fanns ingen AC, ingen köks-utrustning, inte ens några klädgalgar (Filippes kommentarer förstod vi nu fullt ut, jag kommer att skriva till Turistministeriet i Grekland om detta). Men vilken utsikt vi hade från altanen!! Sängarna var sköna, vi skulle väl klara en natt i detta rum och vi var på Anti-Kythira!

Rum 7 Kalkanakos, fantastisk utsikt, från ett alldeles för dyrt och dåligt boende.

Vi tog en promenad inåt ön, det var förvånande välskyltat på ön! Vi promenerade på förbi volley och basketplanen bort mot skolan (numera stängd) och fågelstationen, vi såg dessa på avstånd. Det var massor av örter och buskar som växte på ön, det doftade ljuvligt från de olika örterna. På vägen bort mot skolan är det en djup ravin på vänster sida, där det betade massor av vilda getter, som jagas och säljs intill fastlandet och andra öar. Det var mycket varmt och hög luftfuktighet vi blev rätt svettiga, så vi drog oss tillbaka ner till vårt påvra rum med den fantastiska utsikten.

Efter en stunds vila gick vi ner till byn (40 bofasta) och träffade på polisen som satt på en stol utanför sitt kontor. Han tyckte att detta var paradiset, det kunde inte var många tjänsteförrättningar om året för honom. Vi gick sedan till byns enda taverna/postkontor/affär allt i ett. I augusti öppnas ytterligare en taverna som stänger igen någon gång i september.

Tavernan var byns samlingsplats, "alla" (mest herrar) kom dit för en öl eller att äta och dricka. Vi åt kotlett med pommes, den hemgjorda pommesen var utsökt, vinet vi drack till var lokalt och mättes upp i PET-flaskor, ¼ l, ½ l eller 1 ½ l, vinet serverades i PET-flaskan det hade vi aldrig sett tidigare! En ny erfarenhet, men vinet var smakrikt och gott med en sherryton. Tillsammans med 1 l vatten, en läsk och sallad kostade maten 19,40 €. Allt smakade mycket bra, det var härligt att se ägaren laga till maten. Han hade två gaslågor, varav en var upptagen för fritering, det blev en över för att laga mat på. Han jäktade inte det minsta lugnt och sansat skalade han potatisen och strimlade dessa, salladen gjorde han i ordning i samma lugna tempo!

När de flesta av byns invånare hade kommit till tavernan, då delade ägaren/postmästaren ut posten till de församlade. Mätta och belåtna gick vi upp till rummet och njöt av den härliga utsikten. Då kom Anna med en nybakad marmorerad tekaka och undrade om vi skulle ha frukost nästa dag. Givetvis ville vi ha frukost, kl 09:00 var en bra tid tyckte vi.

Nästan helt tyst och stilla, elverket brummade lite svagt i fjärran (de håller på att bygga in det, så ljudnivån kommer att sänkas), vi njöt av den vidunderliga utsikten över hamnen, havet och den lilla byn. Sängarna mötte oss på halva vägen in.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera