Onsdag 24/6
Att gå upp kl. 07.00 fungerar överraskande bra idag. Är
det helt enkelt förväntningarna på att få åka
upp till Chora och utsikten där som hägrar? Omkring kl. 9 samlas
gänget som har blivit svenskt-finskt-norskt på Astoria Travel
och väntar på Britt-Inger ("Brittan") Gerambiakis.
Vi betalar för utflykten och sitter in i minibussen där chauffören
Panagiotis ska köra oss upp. Britt-Inger träffade en grek under
sin första kväll på Patmos för c:a 20 år sedan.
2 år senare var de gifta och nu bor hon permanent här. Det
märks att hennes sätt att prata och agera är någonting
helt annat än t.ex en ung tjej från researrangören. Vi
har förväntningar på vad Patmos religiösa sida ska
visa upp. Vägen upp går via Grikos, strax ovanför byn
och dess strand, samt även stranden Petra intill. Först kommer
vi till nunneklostret Evangelismos som känns så lugnt och trivsamt
och där vi får en trevlig rundvandring. Britt-Inger berättar
att nunnorna här inte är kanske så "allvarliga och
skygga" osv. Det verkar som de har anlagt en slags gladare framtoning.
En av dem har en stunds konversation med Britt-Inger och då nunnan
verkar förhållandevis ung och visar ett överraskande "öppet"
kroppsspråk och skrattar mycket så överraskar det lite.
Vi vet inte om detta är ovanligt med deras "stil" så
att säga men det ger avtryck. Jag är som vanligt upptagen med
ivrigt fotograferande utan att vare sig störa eller plåta något
otillåtet. Det tillhör inte att vi är så särdeles
intresserade av det religiösa Grekland men med Britt-Ingers proffsighet
känns det givande. Trevlig miljö, tyst och stilla och bra information
präglar denna första anhalt.
 |
|
Patmos allra mest nordostliga del, en del av den syn man har från utsiktsplatsen uppe vid Chora. |
 |
|
På motsatta sidan av Chora sluttar staden brant ner, jag blickar ut nästan rakt västerut. |
Vi ska nu till den stora begivenheten under utflykten. Minibussen svänger upp vid en parkering strax nedanför det stora Johannesklostret som har en så majestätisk placering och som syns överallt där vi varit hitintills. Under den näst sista kurvtagningen på vägen dyker så UTSIKTEN upp. Den där man ser i stort sett hela norra Patmos och Skala i förgrunden som en vit gräddbakelse. Jag finner mig själv sitta och GAPA över det jag ser, något så magnifikt har jag inte sett sedan vi 2001 fick se Santorini med staden Oia och den rödskimrande vulkankanten. Den enda tanken jag snabbt känner är att HIT ska vi igen utan att behöva passa någon tid, och få se ut över ön och havet på egen hand. Vad som även gör ett storslaget intryck är att vädret är så klart, det är så mycket konturer på allt. Att snabbt försöka förstå vad vi ser är inte lätt men det är ett helt spektra med bara hav och en samling öar i väderstreck som nog måste vara från väster bort till öster, "med råge". Vilka öar vi ser får vi kolla upp, just nu är det inte möjligt och nu ska vi vidare med gruppen. Det är fullt med andra grupper, på turistmanér får vi hålla ihop, det här ska bli roligt! Johannesklostret är stort, det imponerar även om det är stora horder med besökare här samtidigt och svårt att få något lugn på intrycken. Britt-Inger berättar erfaret och engagerat, det märks att hon gjort detta "någon gång" tidigare. Hur man tar in informationen är upp till en själv i gyttret av folk, Britt-Inger verkar inte bekymra sig nämnvärt över kaoset. Mängder av målningar, ikoner, skrifter, föremål och annat passerar förbi utan att vi förstår så mycket i detalj vad vi ser. Den stora klockstapeln mitt uppe i alltihop står där imponerande medan arkitekturen för övrigt visserligen inte är vårt expertområde men ändå respektingivande och spännande. Vi ska vidare in till museet som är trångt och varmt och inte fullt lika givande som nyss. Detta tar oss mot själva uppenbarelsegrottan som jag personligen ska försöka förstå då jag ju har en VISS anledning……slutfasen av begravningen strax innan resan, prästens bibelord om Johannes och uppenbarelsen. Med så ofantligt många år tillbaka i historien som miljön vi vistas i kan ha inneburit DÅ, så är det trots allt svårt att förstå fullt sammanhang för oss moderna människor i en högteknologisk tidsera. Kan man förflytta sig så pass att man kan tro sig vara i dåtid? Men vi blir förevisade grottan, själva platsen där Johannes stod framför klippan, sprickorna i den, tre-enigheten, fadern, sonen och den helige anden. Platsen där Johannes sov, en punkt på klippan där han tryckte sin handflata - alla gör samma sak……
Vårt intryck av vad vi kallat "det religiösa Grekland" har åtminstone temporärt förändrats något men situationen har nog varit lite speciell trots allt. Vi är så småningom på väg ner härifrån och det har varit överväldigande stundtals här uppe och känslan av att åka upp igen är markant. Det måste vara någonting annat att få ta itu med själva byn Chora, vad finns bakom klostret? Beskrivningar och bilder på bl.a "Jimmy´s Balcony" med samma utsikt (fast bättre?) vid kanten högst uppe är något vi själva vill ta oss an sen. Gå upp, ta lokalbuss eller taxi? Det blir en senare fråga, nu är vi tillbaka i stan igen och lunchar på O´Pantelis där greksallad, oliver, bröd och taramosalata är mums efter en fin förmiddag. Personalen här är väldigt vardagligt klädda. Känslan går till att de har ägarstatus. Han som befinner sig i köksregionen men förvisso inte står och lagar mat, han har en t-shirt på sig. Den förtäljer "Olympiakos, Champions 2005-2006 As Usual". Lite kaxig men så sann i den grekiska fotbollsligan som laget har vunnit mängder av gånger de senaste decennierna. O´Pantelis är mycket genuint inredd så jag frågar om jag får ta lite bilder här inne. En fin taverna kan vara en ren och skär lycka att beskåda för oss som kallas grektokar! Jag passar då också på att kommentera tröjan han bär med orden: "they won the football league again this year, you really need to buy a new t-shirt now!". Vad som antagligen är frun får översätta då han inte förstod min engelska. Han förstår snart och båda brister ut i stora skratt. Lunchen var för övrigt utsökt god, taramosalatan krämig, oliverna perfekta osv. Inköp av mer livsmedel på AB Food Market, bl.a hårdost från Naxos som blir en spännande frukostdetalj till i morgon. Vi försöker oss på att själva väga och prissätta frukt men vågen är inte vår vän. Jag lyckas t.o.m att starta om den helt men ingen annan drabbas av något dröjsmål.
