Resebrev från Patmos & Samos

© Text & bild: Hasse

Torsdag 25/6
För att få någon liten variation på upplevelserna och idka avslappning så ska vi ta oss till Grikos för bad och läsning. Gissningsvis är jag omgående kamerasugen på en ny oupptäckt plats. Goda och glada grannar är trevligt, Willy har hittat diverse träföremål på någon strand som han knyter ihop med nylonlinor och hänger upp som "mobiler". De rör sig och ändrar läge hela tiden förklarar han och visar en djup skapar-, och konstnärlig sida. De har varit i Grekland c:a 2 månader redan och är så pratsamma och småpyssliga med sina föremål. Han har även några ståltrådar som han funnit på stränder och som han böjt till kluriga former och symmetriska böjar. Jag får tillfälle (och kan inte låta bli) att berätta om Kalimera så mycket jag tror de kan ta in. De har inget emot att vara med på bild, trevliga människor ska förevigas för minnenas skull. Ett par dagars skägg ska av från min haka, löddrar därför till halva ansiktet som jag brukar. Går oblygt ut till Bettan och råkar på så vis "exponera" mig varvid Axel och Willy får skrattanfall och nästan skriker "Oooooohhh, SANTA CLAUS!!!". Willy skyndar in efter kameran för att få föreviga denna överraskning som de kallar mig. Det var ju så också, att detta var för dem, "överraskning nr. 2". Nr. 1 fick de när de såg mig fotografera min egen hand hållande ett halvt uppätet kokat ägg. Galet? Ja men jag experimenterar gärna med bilder förutom allt platsen i sig bjuder på som man bor och vistas i. Jag visar dem även den bild där jag håller i två persikor och två aprikoser i samma hand, som ett slags "stilleben" som den konstarten lär kallas. Hur som helst gillar "grabbarna" att jag bjuder på mig själv, de visar synnerligen öppna sinnen!

Idag har det sett molnigt ut. Från hamnen tar vi en taxi till Grikos, åter får vi ta del av den vackra utsikten över Grikos och lite av grannstranden Petra vilket är namnet på det stora klippblock som finns en bit ut i viken. I Grikos finns vad vi kan se, 3 tavernor, en liten småbåtshamn och en mängd fiskebåtar och segelbåtar liggandes här och var ute i viken. Berg finns på båda sidor och gör viken tjusig att beskåda men det är ännu tvärgrått idag. Stranden har sand och grus samt en rad träd i bakre kanten mot en väg. Vi lunchar på greksallad för lite energi till solvistelse och saltvatten. Men "drivet" att fotografera vinner igen, jag måste få se mig omkring och vila/bada sen. Det kommer dock mörka moln från väster, några solminuter byts mot tvärgrått igen men molnen ser ut att gå högt nog för att kanske inte ge regn men man vet väl aldrig? Vattnet börjar krusa sig på ytan och det tenderar att bli mörkare moln mer och mer. Från den ena bergssluttningen ringer jag Bettan som nu föga överraskande gett upp tanken på ett trivsamt badande. Hon tycker det är för kallt att ligga, jag har ju rört mig mycket. Så vi beslutar oss för att klokt nog avbryta Grikosstunden för att istället ta oss an Chora som nog lämpar sig bättre att sakta lunka i om det nu inte byts mot en stekande sol? Medan jag går ner till stranden så kom just våra "Uppsalagrannar" körande på sina nyinhyrda, tuffa mopeder. Lars-Göran är noga med att inte ha sin som han säger, "fula hjälm" på sig när jag vill fotografera honom och frun Miriam bredvid. Det kan säkert bli ett antal trevliga bilder på dem som de kan få skickade till sig efter resan. Lars-Göran och Miriam vill luncha så vi rekommenderar tavernan vi suttit på. Klokt beslutat av dem på två sätt. Det börjar nämligen att regna och temperaturen känns inte högre än kanske 20-22 grader där vi nu sitter under tak. Eftersom vi reser olika, vi två par som blivit bekanta, så ska de iväg till Samos i morgon för några dygn där. Vi lär troligen inte ses mer på Patmos så vi byter kontaktuppgifter så vi om inte annat kan titta på respektive bilder någon gång i framtiden. Under tiden har vi bett tavernapersonalen att ringa efter en taxi till oss. Den anländer strax medan vi fortsätter blänga på mörka moln som inte ger ifrån sig mer väta än att det inte ens blir fuktig asfalt!

Molnen skingrar sig efter ett tag, framme i Chora vill taxichauffören ha € 10,50 för en kortare färd än de € 4,50 det kostade från Skala till Grikos! Framkörningsavgift eller dylikt?? Ren och skär blåsning bara? Vi är inte de som sätter igång med en argumentation som kan leda till vilket knas som helst så det är bara att betala, han har inte bjudit på ett enda leende så glöm och gå vidare. En bit in i Chora´s grändlabyrinter finner vi snabbt vilken ståtlig pärla till by detta är. Det man ser nerifrån stan ser så läckert ut. Därifrån kan man bara ana och gissa vad som döljer sig bakom fasaden, nu är vi här och ska vidare! Varje meter är ett äventyr av trappsteg, vitkalkade väggar (höga som bara den), vinklar, vrår, blomsterprakt och en nära nog total stillhet så här mitt på dagen. Ett par andra turister möter vi, de smyger omkring som vi medan ett par greker som antagligen är på väg hem in i siestan också syns. Någon använder tvåhjuling så det blir till att smyga längs väggar ibland för att slippa trängsel. Och åter igen, tur att magväskan har plats för reservbatterier till kameran för HÄR, här går det åt bilder i hundratal!! Varje vägval är ett äventyr, uppåt till höger, neråt, rakt fram, snett neråt, vänster eller vart då?? Vänder vi oss om är varje ny vy åt det hållet lika förvirrande som nyss. Varifrån kom vi hit? Precis som det ska vara, den ultimata grändlabyrintupplevelsen lär vara Naxos stad och det vet vi! "We have been there, done that"……Nu är vi helt på baksidan av byn, hela havet och himlen vetter söderut, vilka öar vi ser i diset mitt på dagen har vi ingen aning om. Här är känslan att BARA VARA, ytterst påtaglig så konstruktiva tankar som orientering i ögrupperna runt omkring känns som överkurs. I gränden vi stannat upp i, har vi ett stort hus som vi kan gå flera vägar för att passera. Väggarna har hela tiden under promenaden varit ovanligt höga här inne i labyrinterna. Huset vi glor på inget undantag, historien har ju en förklaring. Vi har fått det berättat för oss att då för länge länge sedan då turkarna var ärkefiender så använde man höga väggar som skydd och när turkiska bråkstakar kom så hällde man tydligen kokande olja över dem med väggar höga nog att bilda automatiskt skydd. Här har vi dem som attraktion!!

Jag har faktiskt en Greklandskarta med mig, omsorgsfullt ihopvikt för att få plats. Öarna rakt söderut och närmast ser ut att vara Levitha och Kinaros vilka vi aldrig hört talas om. Nu har vi kommit så långt bort från mysiga gränder att vi bara har karg natur söder och väster om där vi står. Det sluttar markant nedåt ganska snart så det är onekligen en by som är mycket koncentrerat placerad beroende på öns utseende och landskap just här. Vi har en väg med beläggning vi går på men den kanske inte leder till något spännande, i alla fall inte till något bättre än där vi nyss varit. Så vi vänder, konstaterar att denna promenad kan läggas till det vi länge kommer att kunna minnas med värme. Val av väg leder oss rätt, tillbaka till framsidan där vi kan ana ett par hundra meter till bilparkeringen och vägen som leder nedåt till Skala. Men stegen just nu är menade att besöka Jimmy´s Balcony som lär ha en av Greklands allra vackraste utsikter. Det stämmer, varsin Mythos och en tallrik oliver fulländar NUET som bara existerar i en bråkdel av ens livstid. Ölen häller vi upp snyggt i isade sejdlar, gott om skum som gör att ölen smakar mycket. Våra bekanta från en Skopelosvecka 2006, får veta via min mobil att vi har världens upplevelse just här och nu. Ja, de var här i fjol och vet hur det kan vara här. Det är deras resa vi "plankar", de hade just Patmos och Samos som kombination. De har haft regn och åska i Parga där de befinner sig, de molnen har vi fått ta del av, delvis vad vi kan tycka. Stunden på Jimmy´s är bara magisk, det går att stirra ut i allt det vackra med Skala som den där gräddklicken, hela norra Patmos på ett bräde och bl.a Samos som skymtar i norr. Kameran går på absolut högvarv, det går att ta bilder till förbannelse med en sådan här placering. Med zoomen blir det även som lite av en kikare men inte samma skärpa. Med bara en kort bit bort till parkeringen, tar vi adjö av Chora med smått fuktiga ögonvrår känns det som. Vi är tagna av stunden, detta var en riktig höjdare som kan ta tid att smälta. En smärre "uppvisning i att bara vara" men ändå utföra någonting på samma gång".

Nu kostar taxiresan "det vanliga" € 5 ner till stan. Där går vi omedelbart in på Astoria Travel som är en knutpunkt om praktiska frågor behöver ställas. Kanske har de något nytt om vår transfer tillbaka till Samos (snyft!)? Chrisanti hälsar och är glad och pratsam men har inget nytt om båtturen. På väg till hotellet och planerad proviantering ser vi i hamnen att det har kommit en större grupp flyktingar. De får sitta tätt ihop i en inhägnad under bar himmel allt medan en grupp poliser vaktar runt om dem. Frihetssökande från okänt ursprung, varför händer detta och vad är deras öde? Under den obligatoriska lugna stunden på uteplatsen på hotellet får vi tillfälle att fråga Eva om detta. Hon svarar på vad vi kan tycka, ett förhållandevis kunnigt sätt. Men i samma utandning kommer ett "jaha, nu igen?" Det är tydligen då och då som det kommer flyktinggrupper som bl.a via Agathonissi hamnar här men har "ursprung" i Turkiet. Där hamnar de först, komna från öster och eftersom Turkiet inte är medlemmar av EU så vill de skicka in dem i EU. Närmaste granne och inom EU blir……Grekland men varför just Patmos kan man undra?? Detta om detta, Eva verkar vara relativt insatt i problematiken. Vi pratar lite om vardagliga ting, tiden rusar iväg men de Alfa-öl vi inmundigar känns inte lika goda som förut. Även Fix som är vår stora favorit, känns inte likadan som vi minns den.

O´Pantelis är en toppentaverna. Med tipset från Marie - "välj O´Pantelis feta-gruyere som de flamberar vid bordet" så väljer vi…..inte det. Marie (och make Andreas) träffade vi på Skopelos 2006 men vi tar inte vara på hennes tips. Vi får förklara oss någon gång och beklaga. De har inte många mezerätter här men ostbollar och något som heter "Banger Spetsofai" som vi väljer. Ostbollar räknar vi till våra "klassiker" bland maträtter men som sällan finns på menyerna. Banger Spetsofai är skivad lite "spicey" o till synes lätt stekt eller grillad korv med paprika och lökstrimlor. Udda kombination om inte annat, dessa två starters. Bettan väljer sedan pork cutlett som knappt behöver översättas. Jag tar skewered pork som är som en souvlaki modell XL. Inga krusiduller, bra mat överlag och som alltid väldigt mättande. Vi får "rakomelo" vilket vi inte hört talas om så vi frågar och får svaret "raki smaksatt med honung. Personalen här är ett nöje att sitta och följa i arbetet. Den "lite fylliga" kvinnan (hon som översatte om fel t-shirt med Olympiakos ligaguld…..) visar en proffsig och erfaren roll, hon och kollegorna är igen helt vardagsklädda. Detta har vi uppmärksammat på flera tavernor, vad gör väl det? Men vi har inte sett det någonstans förut vad vi kan minnas. Nog har väl de allra flesta matställen en någorlunda enhetlig klädsel, svarta byxor och vit eller blå skjorta för de manliga? Är maten och atmosfären bra så får personalen vara klädda som de vill……nästan. Till Café & Bar Arion styr vi sedan stegen för kaffe och Metaxa (3 *** som vi gillar). Några tillbakalutade greker sitter alldeles intill och språkar ivrigt om antagligen allt och ingenting. Intressant att lyssna på trots att vi inte begriper ett ord men för inramningens skull så är det roligt. Blue Star 1-färjan kommer in och lägger till, folk och fordon väller ut. En ytterst långsam promenad genom bostadskvarteren bjuder på ett möte med en liten långhårig svart och vit hund som först verkar vilja nafsa lite men den trippar med i bakhasorna istället. Lektillfällen verkar vara denna hunds största saknad för den följer faktiskt med hela vägen till vår dörr. Rådet att "nonchalera och titta bort" skulle få mig upptagen hela natten medan Bettan går in i lägenheten. Det gör jag också men först en kvart senare och med stängd dörr ger jycken upp och försvinner till slut. Vykortsskrivande och en ouzo som belöning efter en bra dag sänker oss först c:a kl. 3!

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera