Resa till Amorgos och Folegandros. Del 3.

Amorgos Chora...
... är som en livs levande dockskåpsby. Så vacker, så labyrintisk och så fridfull. Här stannade vi på en liten taverna vid ett av torgen i flera timmar och bara myste med kalla Mythos medan vi betraktade besökarna, lyssnade på musiken och tittade på små, söta, svartklädda gummor med plirande blick under hucklet.

Därefter tog vi bussen hem till Egiali igen.

Dagen efter strosade jag bara runt i omgivningarna, badade och viftade på tårna, samtalade lite med lokalbefolkningen och drog djupa meditativa andetag.

Dag 4 gick jag och min nyfunna väninna på bergsvandring.
Vi gick från Egiali upp till Langada. Denna väg är mycket enkel att gå och väldigt vacker. Passar utmärkt för en nybörjare som mig. Det bör dock nämnas att vi tog en genväg upp som gick på en bred åsnestig hela vägen. Stigen var kantad av vild oregano, träd och cikador som högljutt ackompanjerade vår färd. Sedan fortsatte vi från Langada till Tolaria. Denna väg var något knepigare. Man är högt upp även om det inte finns några branta stup som sluttar lodrät ned vid sidan av stigen så gjorde sig höjdskräcken stundtals påmind. Delar av denna stig är ganska så snårig med rullsten och vassa mindre "klippstenar" stundtals. Det är ingen sträcka jag tycker man ska gå ensam som förstagångsvandrare. Men helt ok om man är två förstagångare som går den tillsammans. Värre än så är den inte.

Halvvägs denna sträcka frågade väninnan om jag ville vända. Nej, absolut inte. Jag tyckte det var högt och lite småbökigt på sina håll (absolut inte hela vägen) men återigen så var själva upplevelsen alltför spännande och vacker för att inte utföra den.

Vandringen mellan Langada och Tholaria.

Jag ångrar inte ett steg av denna vandring. Är dock glad att jag inte gjorde den ensam som sagt. Kanske ter den sig inte det minsta svår eller brant eller stenig om man har, bara en liten gnutta mer, vandringsvana än vad jag har. Även om det så klart, är värt det! Doften av vild timjan och oregano i kombination med tystnaden och utsikten är något jag inte kommer glömma i första taget.

I Langada tog vi en öl och kisspaus. Sällan har jag smakat en godare öl.
Utsikt och byvy = fenomenal.

I Tholaria stannade vi för nästa paus på en liten taverna, samtalade med ortsbefolkningen på blandad grekiska och engelska. Min grekiska är mycket knagglig och består av ett fåtal ord och fraser. Jag är rätt bra på att ställa enkla frågor, som exempelvis "Hur mycket är klockan?" Men jag förstår inte svaret, fast har jag tur är det heltimme just då typ…ena dio, tria etc. Dä går det bra =) Detta hindrar mig dock inte från att tycka jag kan svänga mig med den något kolossalt när jag väl är på plats. Min väninna kunde språket desto bättre.

Därifrån gick vi sedan ned till Egiali igen. Fast här kände nog både väninnan och jag att det kunde vara klokt om jag följde den stora bilvägen ned och hon tog stigen eftersom hon hade lite bråttom. Jag började sakta gå vägen fram. Men så tänkte jag.
-"NÄHÄ du fröken! Om du gått så här långt så ska du inte fuska nu"
Jag vände således och vandrade sedan åsnestigarna ned till Egiali själv. Svängde åt vänster på ett ställe där stigen åt höger var markerad med en röd fyra. Och där gick jag tydligen lite fel. Men jag såg ju att Egiali låg nedanför mig och tänkte att, ned kommer jag alltid och gå vilse är omöjligt så länge jag kan se hamnen.

Omåttligt stolt!!! Omåttligt varm!!! Omåttligt solbränd!!! Kom jag så, efter lite krångel, ned till Egiali igen. Fantastiskt nöjd med att ha utfört hela vandringen i sin helhet som min förstagångsvandring.

Dagen därpå: Vift på tår, bad. Och träningsvärk i en kroppsdel som gjorde det svårt att sitta.

Den femte dagen lämnade jag i ett nästintill meditativt tillstånd, tillsammans med Aqua Spirit och hembränd Amorgion på petflaska, Amorgos mitt på dagen för nya äventyr.
(Det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka på ön, jag är väl medveten om det. Nästa gång...)

Naxos igen: Denna gång ett dygn. För att därifrån kunna ta den vanliga färjan till Folegandros. Bodde i ett rum i Naxos hamn för 25 euro över natten och gjorde ännu lite mer av Naxos stad. Vid lunchtid, dagen därpå, begav jag mig så till Folegandros.

Resebrevet fortsätter »