Sensommarsemester. Del 3. Agathonissi.

Lördag 5/9
Åter förmiddagsöl på Calypso samtidigt som vi studerade seglarna som provianterade i butiken. Vi gjorde inköp inför lunch och båtbiljetter till Agathonisi. Balkonglunch och sedan siesta. C badade, ouzo på ouzeria, middag på lilla fiskrestaurangen Teologos. God fisk, litrini men dålig souvlaki (det är ju en fiskrestaurang!). Tidig kväll.

Agathonissi

Söndag 6/9
Frukost, packade väskorna. Båten Nisse kom 10,30, framme på Agathonisi kl 14. Lite för lång resa i vår smak med Nisses obekväma bänkar.

Vi blev hämtade i hamnen av Marias döttrar och man, blev bjudna på kaffe, öl och fikon på altanen. C gick till båda supermarkets, bättre sorterade i år. Siesta på rummet.

Maria Studios på Agathonissi.

Enkelt boende utan kokmöjligheter men fullt fungerande och med kylskåp. Vi bodde på bottenvåningen med en stor och skuggig uteplats med många bord utanför. Vi var de enda gästerna det första dygnet.

Marias yngsta dotter, Maria, sålde färjebiljetter i en angränsande liten byggnad. Hon talade utmärkt engelska.

Dryck ute på uteplatsen i väntan på middag på Seagull där stora portioner gyros avnjöts på utbyggnad vid stranden. Ett ungt par var de enda övriga gästerna.

Måndag 7/9
C morgonbadade. Frukost kl 9, torrt bröd, C badade igen.

Öl på Georgos taverna och iakttog passerande flyktingar på väg mot färja. Köpte dryck och badade. Lunch på Seagull, squashbollar och mariki. Fullt med flyktingar på stranden och på vägen upp till kustbevakningsstationen. Höjda röster hördes där vid några tillfällen men för övrigt lugnt. Visselpipor hördes ofta. Många flyktingar åkte iväg med extra färja mot Samos.

Middag hos Georgos bestående av mör get och yovetsi, totalt 8 gäster.

Tisdag 8/9
Frukost med toast, bättre. Fler flyktingfamiljer och nu med små barn har anlänt under natten till ön.

Bad, lunch på Seagull pratade med värdinnan Voula. Hon hade just ringt till UNICEF ang. flyktingbarnen. Det har blivit kraftig minskning av turister till ön och även besökande segelbåtar, katastrof för flyktingarna men även för affärerna sade hon och hade inte långt till tårar. Vi såg inga övernattande gäster hos Voula.

Siesta och bad. Några nya gäster till Maria Kamitsi men ofta bara ett fåtal turister från färjorna till övriga boenden.

Bönematta utbreddes på stranden av rättroende muslimsk flykting efter tvagning av fötter och huvud. Böner bads, dock inte vänd mot Mekka!

De enda som badade i värmen var små flickor, pojkar och män. Äldre flickor och kvinnor satt fullt påklädda och tittade avundsjukt på. Religionen förbjuder väl exponering av hud för kvinnor.

Många flyktingar sköljde kläder i havet och torkade dessa på muren. Många sov också i skuggan av de få träd som finns längs stranden. Det fanns inga toaletter för flyktingarna så vi gissar att havet och buskarna i utkanten av stranden fick extra näringstillskott. Vi märkte dock inget av detta.

Det var inte många flyktingar som bad enligt traditionen, framför allt de yngre verkade strunta i det. Visselpipor från kustbevakningstjänstemännen hördes mera frekvent när avgångstid för färja närmade sig. Det gällde att samla ihop alla flyktingar likt boskapshjordar före avresa. Det fanns vissa likheter i beteendet mellan tjänstemännen och vallhundar. Många Jalla Jalla hördes också.

Fick fler fikon av värdinnan Maria.

Middag på Seagull (Glaros), goda lammkotletter och grillspett. Lämnade ett spett! p g a mättnad! Voula tackade än en gång för påminnelsen ”huvet upp och fötterna ner” som hon lärt sig på svenska för länge sedan av svenska vänner. Hon berättade det för oss vid besöket fem år tidigare.

Hunden Lilly, väluppfostrad och låg alltid parkerad på altanen när inte värden tog med henne till havet för en stunds plaskande i strandkanten.

Resebrevet fortsätter »