Symi

© Text Martina Eberholm | Bild: Janne Eklund

Symi tillhör ögruppen Dodekaneserna, Tolvöarna. Ön liknar mest en sjöstjärna i formen och mäter ca 10 x 10 km. Symi ligger 43 km nordväst om Rhodos, vilket innebär 1-2 timmars båtresa på såväl grekiskt som turkiskt vatten. Klimatet skiljer sig från Rhodos genom att det blir torrare och varmare på sommaren. Bristen på grundvatten gör att ön är karg och svårodlad. Förr fanns det både skog och grödor här, men idag finns endast fåtalet fridlysta träd och odlingar kvar. Symi är kuperat och vart man än beger sig börjar det alltid med trappor.

Högsta berget, Vigla mäter 616 m ö h. Det finns tre byar på ön, Yialos, Chorio och Pedi. Runt ön finns det klapperstensstränder, som ligger djup inne i vikarna.

"Att anlända till Symi med kvällsbåten, är en sådan där upplevelse som inte lämnar någon oberörd, den etsar sig fast i minnet och ger för många en mersmak. Efter att ha lämnat Rhodos och Mandrakihamnen, med all trafik och myller av människor bakom sig och lagom när den vanliga stressen i kroppen börjar avta, girar båten plötsligt efter en rak färd och styr mot klipporna som så länge tornat upp sig och där, runt en utskjutande klippa öppnar sig inloppet till hamnen i Yialos.

Mörkret har precis smugit sig på, glödlamporna har tänts i hamnen och sprider ett mjukt sken över husen i byn. Doften av oregano ligger tung och nästan bedövande över ön. Båten signalerar ankomsten och saktar in. Ljudet av brusande vatten runt båten är det enda som hörs. Den hästskoformade hamnen sluter sig som en varm famn och känslan av ett välbefinnande sprider sig i kroppen, ingen stress gör sig påmind längre. Denna pärla bland öar med sin speciella skönhet och avskildhet, gör att omvärlden känns väldigt avlägsen."

Historia
Symis historia är både lång och innehållsrik, men kortfattat har ön varit ockuperad under åtskilliga århundraden. Uppgång och fall har präglat ön sedan den omskrevs i Homeros Iliaden. Johaniterridarna, bidrog till utvecklingen av navigation och skeppsbygge redan på 1300-talet. Turkarna intog ön 1522 och behöll den nära 400 år. Symioterna fiskade tvättsvamp och över 500 var anställda i företag som sysslade med tvättsvamp. Resorna blev längre vart efter svampen tog slut i vattnen runt Grekland och Turkiet. Som längst seglade man till Afrikas kust.
Männen seglade ut på våren och kom inte hem förrän till hösten. Då ställdes det till med fest för dem som kom hem. Många var de som under dessa resor satte livet till och istället fick sörjas, ingen annanstans fanns så många svart klädda kvinnor som på Symi. Skeppsbygget sysselsatte många arbetare och det ska ha tillverkats ca 500 skepp om året här, de var kända vida kring för sin goda sjöduglighet.

1912 fick italienarna Symi som krigsbyte av turkarna, i och med det var öns blomstringstid slut. Italienarna gick hårt åt ön och befolkningen. Alla privilegier drogs in och handeln stannade av. Efterfrågan på tvättsvamp upphörde, industrin hade uppfunnit automatik för smörjning av maskiner och fiskarna miste sin inkomstkälla och en ekonomisk depression drabbade Symi. Från att ha varit 35.000 invånare sjönk antalet drastiskt till 22.500. Utvandringen var ett måste för att hitta nya inkomstmöjligheter, främst sökte man sig till övriga Grekland men även till Australien och Amerika.

Slutligen ockuperade tyskarna ön, under andra världskriget. Även de gick hårt åt ön, när den bombades och sattes i brand. I slutet av kriget spelade Symi en viktig roll, när fredsfördraget skrevs under just här, 8 maj 1945. De ockuperade öarna skulle återförenas med Grekland igen, vilket också skedde 7 mars 1948. En stentavla i hamnen finns till minne av denna händelse.

Dagens Symi ter sig lite lugnare, avfolkningen fortsatte under hela 1900-talet och idag kommer invånarantalet upp i blygsamma 2.500. Turismen har blivit öns viktigaste inkomstkälla. Det gör att många väljer att stanna kvar och försörja sig inom turistnäringen. Fortfarande säljs tvättsvamp och en och annan båt byggs, men nya tider har gett nya inkomster. Restauranger och hotell pryder numera hamnen och tillsammans med barer, caféer och affärer sjuder det av liv i gränderna.

Hit kommer besökare från hela världen antingen med charter eller på egen hand. Många har förälskat sig i ön och har skaffat sig egna hus. Därför finns det en aktiv fastighetsförmedling för alla de ruiner och hus som står tomma. Under senare år har försäljningen ökat delvis genom EU, men även grekerna själva väljer Symi och många av de utvandrade öbornas släkt söker sig tillbaka. Det restaureras och snyggas till, hamnens fasader har fått ny färg och åter igen får symioterna chansen att visa sin duglighet i träsnideri och byggteknik.

Resa dit
På egen hand är det enklast är att ta båten hit från Rhodos. Ön har eget båtbolag ANEZ som trafikerar rutten reguljärt året om. Från Rhodos går båten morgon och kväll till Symi. Omvänt går turerna tidigt på morgonen och på eftermiddagen tillbaka till Rhodos. Populärt är att åka in till Rhodos på morgonen och spendera en dag i storstaden för att sedan återvända till lugnet på kvällen. Till Symi kommer man också med de färjor som trafikerar öarna från Pireus till Rhodos.

Resa runt
På Symi är det enklast att ta sig runt med båt, buss, motorcykel eller till fots. Bussen går mellan Yialos och Pedi via Chorio dagligen och med flera turer. En god idé är att ta bussen upp till Chorio och sedan Kalistrata trappan ner.

Byar
Yialos, huvudbyn är den som besökaren frekventerar flitigast. Här ligger banken med kortautomat. Doktor, tandläkare och apotek. OTE telefonbolaget, posten och polisen likaså. De lokala turistkontoren finns här och de ger all tänklig information om allt som är av intresse på Symi. Boka rum, flyg, båt, fråga om vädret och låna böcker eller växla pengar, all service finns. Från hamnen utgår badbåtarna och dessutom de stora båtarna till Pireus. Här flanerar man på kvällen och beundrar segelbåtar och lyxkryssare av alla slag och kanske slinker in till Pachos, det enda kvarvarande "gubbcafét" på ön, för en ouzo innan maten och lyssnar till diskussioner mellan himmel och jord. Efter en middag på någon av alla restauranger och tavernor som ligger tätt i hamnen, brukar ett barbesök få avrunda kvällen och varför inte avsluta med att e-posta hem en liten hälsning.

Taxis, det finns 3 stycken och bussen stannar i utkanten av Yialos. De trafikerar den enda egentliga vägen som går upp till Chorio och ner till Pedi. En väg går över ön till Panormitis, den brukar vara i varierande skick. Av den anledningen finns ingen biluthyrning på Symi, men motorcykel och vespa finns att hyra och det räcker bra för utflykter. Det går också att runda udden åt andra hållet förbi Harani till Nos, badstranden i byn och vidare till Nimborios, en klunga hus i nästa vik, med badstrand och taverna. Här kan man hyra rum eller hus. Katakomber finns en bit upp i bergen och det sägs att antika Nimborios ligger på vikens botten, med bl a vackra skulpturer och mosaikgolv.

På senare år har nya hus byggts på väg in i viken som är otroligt vacker. En promenad till Nimborios är att rekommendera, det tar halvannan timma, men utsikten över havet och ön Nimos mittemot är värt besväret. Antingen går man vägen, eller över kullen på en liten stenlagd stig. Ta badbåten hem.

I Chorio bor den största delen av lokalbefolkningen. Här går livet sin gilla gång på symiotiskt vis, man bor i fräscha nymålade hus vägg i vägg med ruiner från gamla tider, det vimlar av gränder, trappor och små torg. Garanterat går man vilse första gångerna. Flera stora kyrkor ligger här och även det gamla apoteket från 1800-talet. Det är angenämt att bo här som besökare med vacker omgivning och trevliga människor. Allt som behövs finns, i form av restauranger, affärer, barer och caféer. Från Chorio har man utsikt över nästa vik Pedi.

I Pedi dalen skjuter grundvatten upp och där odlas bl a grönsaker och oliver. Vägen ner kantas av enorma eukalyptusträd och grönskan ger ett mjukt välkomnande till byn. I Pedi bor och äter man vid vattnet. Det finns ett stort hotell med badstrand (sand), restauranger och även hus och studios för uthyrning. Båtbyggare brukar husera här. Härifrån når man dessutom till fots badviken Agios Nicholas. Vill man komma ifrån kommersen i Yialos och alla gränder i Chorio är detta alternativet, lite lugnare, lite mer pittoreskt om det nu kan bli det.

Bad & stränder
Bästa sättet att spendera sin semester här, när det gäller bad och sol, är att bege sig ut till någon strand med en taxi- eller badbåt som finns till buds. De går ut på morgonen och återkommer sena eftermiddagen till Yialos. Sandstränder är bara att glömma, Symi erbjuder små klapperstensstränder på den östra sidan av ön. Vattnet med sin vackra färg är rent, klart och som gjort för snorkling. Botten är oftast stenig och ojämn.

Nos, ligger i anslutning till Yialos, man går dit på en kvart, en smal liten remsa med sand och oftast full med soldyrkare, vilket gör den trång. Fortsätter man istället förbi Nos, hittar man lätt sin egen härliga solklippa.

Nimborios har en stenig strandremsa, här är stillheten total. Taverna och några solsängar. Agia Marina kan också nås till fots, men lite längre och varmare över kullen med väderkvarnarna. En fantastisk liten bukt med turkosblått vatten och sandbotten. Solsängar och parasoll finns. Mittemot ligger en liten ö med ett kapell, nås med några simtag. St. Nicholas i Pedi viken har sand och tamariskträd. Solsängar och en enklare taverna finns. St.George, erbjuder klappersten och ett litet kapell. En annorlunda strand med de höga bergen som stupar ner i vattnet ger skugga på eftermiddagen.

Nanou är den största och kanske mest populära klapperstensstranden. Solsängar och parasoll finns och en liten taverna erbjuder enkel, men utsökt lunch. Toalett finns. Ett kapell ligger längre in i viken ovanför tavernan, besök det gärna. Badbåtarna stannar oftast här över dagen och kör tillbaka på eftermiddagen med stopp vi de andra stränderna för att hämta upp badgäster. Viken efter Nanou heter Marathounda och har av och till genom åren varit öde med undantag för några sommarhus och ett kapell. Stranden är smal och inte speciellt liggvänlig, stenarna är stora. Getter brukar stjäla den medhavda lunchen om man inte ser upp. Om badbåten kör till Sesklia, görs stopp även här.

Sesklia, heter den lilla ön innan Panormitis. Här gör båtförarna lunch på stranden, det smakar alldeles utmärkt i skuggan av ett tamariskträd. Stranden är småstenig och det är väldigt varmt och stilla i denna vik, men i gengäld är vattnet fantastiskt. Efter lunchen kan en liten promenad över ön vara intressant. Här låg ett tegelbruk i gamla dar och fortfarande finns skärvor av tegel kvar. Ett litet kapell finns naturligtvis att besöka.

Båtarna kör också ön runt, då görs ett stopp vid St.Emilianos på den västra sidan, ett kapell ligger på den lilla udden och det finns en liten strand remsa, men här flyter ibland skräp in, så det är inte direkt badvänligt. Platsen i sig är vacker, missa för alldel inte den. Turen går sedan till Panormitis, där ett längre stopp görs, för att sedan fortsätta runt ön tillbaka till hamnen i Yialos.

Sevärdheter
Symi i sig självt är sevärt, kargheten över ön ger en känsla av oåtkomlighet, men för den som vill bese ön uppifrån, kan en promenad med engelsmannen Hugo varmt rekommenderas. Ingen kan som han alla stigar och vägar. Skämtsamt sägs att Symi har fler kyrkor än invånare, ön har nämligen ca 350 kapell och kyrkor. Många som ligger avsides kan bara besökas till fots. Vatten och bra skor är ett måste, likaså solhatt eller keps.

Största sevärdheten är klostret i Panormitis, på andra sidan ön. Välkänt för sjöfarare och greker, som kommer hit för att tillbedja skyddshelgonet Taxiarchis Mixalis Panormitis. Klosterkyrkan i sig är unik med enorma målningar och offergåvor. Ikonistasen är utskuren helt i trä och berömd för sin skönhet. Helgonbilden av Taxiarchis är i silver och en av de största som gjorts. Väl värt ett besök. Omgivningen i sig är fantastiskt vacker med en blå lagun och vita byggnader från 1700-talet med en liten hamn. Om abbot Gabriel är vid hälsa, kommer han gärna ut för att prata, han har tjänat klostret sedan 19 år gammal och är i dag runt 70 år. Ett museum finns inne på klostergården, där finns det många föremål från alla Afrika resor och flaskpost med speciell historia. Övernattningsmöjligheter finns i mycket enkel standard. Restaurang och bageri drivs av klostret. Kommer man hit landvägen, med motorfordon eller till fots är utsikten från höjden enastående. En bit ut på flanken i hamnen, går det att bada. Det går båtturer hit dagligen från Yialos. Dagsbåtarna från Rhodos kommer in på förmiddagen, så tidigt besök i klostret är att föredra, då ligger lugnet och tystnaden över denna speciella plats.

Kyrkor
De flesta är byggda under 1800- och 1900-talet. De är utsmyckade och har många gamla, intressanta målningar från 1100-1200-talen. I och med att nya kyrkor byggs i samma stil som de gamla och de gamla hålls efter, ser alla likadana ut och det är svårt att avgöra vilken som är äldst. Ett besök inuti kyrkan är därför extra intressant. Symioterna går själva aktivt i kyrkan och dem används ofta vid helgdagar och när det är namnsdagar. Som besökare är man alltid välkommen att delta.

De största och viktigaste kyrkorna är;
Evangelistria och Sankt John i Yialos.
Lemonitissa på höger bergssida upp mot Chorio.
St. Elefteros, Agia Paraskevi, St. Nicholas och St. Athanasios i Chorio
Agios Georgos, Agios Jannis och Bannagia Alithini i Pedi

Kloster är av betydelse på ön. Förutom Panormitis kan nämnas;
Megalo Sotiris, Agios Konstantinos och det största och vackraste Roukouniotis.

I Yialos, är ett besök i arkeologiska museet ett måste, folklore och många intressanta föremål visas från svunnen tid.

Arkitektur
Är man intresserad av byggnadskonst är Symi perfekt. Hit kommer arkitekter och konstnärer från hela världen för att njuta av de vackra husen. Ön är k-märkt och byggnadsstilen nyklassicism. Att vandra i gränderna känns ibland overkligt. Ruinerna efter de pampiga patricierhusen vittnar om en storhetstid. Husen med sandstensfärg och karakteristiska balkonger och utsmyckningar i järnsmide liknar mest teaterkulisser från en svunnen tid. På höjden ligger väderkvarnar, somliga i ruiner efter kriget, men några har blivit till bostadshus och restaurang.

Innan vägen byggdes till Chorio för ca 35 år sedan, fanns det bara en enda förbindelse med hamnen, Kali Strata, den goda vägen. Med sina ca 500 trappsteg ringlar den sig mellan ruinerna av patricierhus, bostadshus, affärer, barer och restauranger upp till berget och Kastro.

Kalistrata berör alla som färdas här, skolbarn som går upp och ner varje dag. De gamla som någon gång orkar ner till hamnen, de som bor uppe och arbetar nere, farbröderna på sina åsnor och så vi som flanerar utmed den, alla har sitt speciella förhållande till trappan och många sånger och dikter har skrivits om den. Utsikten härifrån är hänförande.

Shopping
Tvättsvamp är det som först inhandlas, helt naturligt. Det finns flera affärer som demonstrerar hur svampen behandlas från att den kommer ur havet till att vi köper den för att tvätta bilen eller kanske måla med. Den naturliga, oblekta är av bäst kvalité och sliter minst på miljön, då den blekta behandlas med starka medel och klorbleks. Utrustning från tiden då man fiskade svamp finns bevarat. Symi var först med att konstruera luftpumpen till dykarutrustningen. Honung och kryddor från ön är annat som gärna inhandlas. Oregano, timjan, salvia och rosmarin är lokala och färska bland kryddorna.

Bor man i eget hus och lagar egen mat finns det flera supermarkets, vinbutiker och bagerier att välja mellan. Frukt och grönsaksstånd vid torget och fisk i saluhallen vid bron. Ett tips är att handla på morgonen innan turbåtarna från Rhodos kommer in, eller efter siestan då de åkt igen. Dagsinkomsterna från turbåtarna är viktiga för öborna och då stiger tempot i hamnen väsentligt, så även priserna. Restaurangerna fylls till lunch och grupper med guider blockerar gatan runt hamnen och Kalistrata. Lugnet är för några timmar som bortblåst och Symi blir som vilken turistfälla som helst.

Som boende gör man klokast i att bege sig ut från Yialos. När man sedan kommer tillbaka för att handla framåt kvällen har stillheten återvänt och man får lokala priser och en helt annan service. Bageriet är som alltid bäst att besöka på morgonen. Greker på besök köper alltid bröd med sig härifrån.

Bo och äta
Hur man än väljer att bo, så bor man symiotiskt och vid en trappa. Vanligast är att hyra ett hus eller en studio och bo som lokalbefolkningen gör, med rum och kök och egen innergård. Hotellen har bra standard och erbjuder enkla såväl som lyxiga rum med hel eller halv pension.

Viktigt att veta, bristen på grundvatten gör att på Symi är alla extra sparsamma med vattnet. Vattenbåten kommer ett par gånger i veckan och fyller kommunens cisterner, därifrån leds det sedan ut till hushållen. Många hus har egna brunnar som fylls upp kommunalt och på vintertid genom regnvatten. Vattnet är inte lämpligt som dricksvatten, men däremot till matlagning och kaffe är det ok. Under heta sommarmånader, när många delar på vattnet kan det ibland ta slut och då får man vackert vänta tills båten kommer. Uthyraren ombesörjer då vatten till toa mm.

Turistkontoren hyr ut studios, lägenheter, hus eller rum i varierande standard och i alla tre byarna. Enklast är att ta kontakt med dem och boka sitt boende via e-post eller telefon. Privata rum och studios finns också, men då bör man vara på plats för kontakt med dessa.

Äta gör man gott och relativt billigt. Tavernorna och restaurangerna är många och varje år dyker någon ny upp. Det grekiska köket är som alltid godast men de flesta restaurangerna erbjuder internationell meny och även vegetarisk kost. Fisk som är lokalt fiskad och färsk hör till specialiteterna, men såväl skaldjur som kött är vällagat. Snabbmat finns också, pizza, gyros och smörgåsar är perfekt för den som vill ha något enkelt och snabbt, men i regel äter man länge och långsamt här. Det är en njutning att se hamnen eller gränderna från matbordet och samtidigt göra upp planer för morgondagen. Musiken, sorlet och värmen bidrar till att man gärna dröjer sig kvar med ett extra glas vin eller med kaffe på maten, hur som helst har ingen bråttom när det gäller mat på Symi. Flera restauranger och barer har numera egna hemsidor, de hittas enklast om man utgår från Symis officiella hemsida.

Symi är inte för den som söker hålligång och vita sandstränder. Vill man däremot ha det där lilla extra kan ön erbjuda stillhet, skönhet och en påminnelse om tider som varit eller som Joachim Stockstad skrev i sin artikel i DN 1987…och på Symi finner själen ro.

Mer om Symi på Kalimera
Resebrev »
Symi på kartan »
Symi.se »
Diskutera Symi »

Praktiska länkar om Symi
Boka resa till Symi hos Ving »
Båttidtabell »
Beställ nedräknare »
Rhodos - närmsta grannö »

© 1997 - 2010 Janne Eklund/Kalimera