Resebrev från Samos & Patmos

Samos & Patmos 20 juni - 4 juli 2009

Här kommer ett resebrev från vår resa till Samos och Patmos i juni.

Efter att ha spenderat bröllopsnatten på hotell Radisson på Arlanda bar det av mot Samos efter lunch på midsommardagen. Vi var förväntansfulla, och när vi klev av planet på Samos flygplats möttes vi av värme, kryddiga dofter och en sol som redan stod lågt. Härligt! Första målet på resan var Kokkari, där vi hade reserverat en studio på pension Jasu Hello-Hello. Franciska som äger pensionen hade förbeställt en taxi åt oss- som inte väntade på plats när vi till slut kom ut med våra ryggsäckar. Vi tänkte att den väl skulle dyka upp, men när vi stått ensamma kvar en stund bestämde vi oss för att ta saken i egna händer och hoppade in i en ledig taxi. 25 euro senare och efter lite förvirring rörande Jasu Hello-Hello:s lokalisering kom vi fram till pensionen och möttes av de mycket trevliga hyresvärdarna. Vår studio visade sig vara en rymlig och fräsch 2-rummare. Enda nackdelen visade sig vara att en närbelägen byggnad installerat någon slags frysfläkt som surrade irriterande högt på natten. Lite störande när man ville sitta på balkongen och njuta av tystnaden, men inte så allvarligt ändå.

Vi gillade verkligen Kokkari, mycket bra mat och trevliga människor. En favorit blev italienska Girasole med fantastiskt läge vid stranden och restaurang Bira, bredvid kyrkan och busshållplatsen.

Kvällarna avrundade vi på en av cocktailbarerna nere vid strandpromenaden.

Flera av dagarna spenderade vi på stranden i Kokkari, som vi tyckte var över förväntan, inte alls blåsig vilket vi blivit förvarnade om. Parasoll och solstolar var gratis vid restaurang Hello-Hello, för pensionens gäster.

Vi hyrde bil i tre dagar och det var verkligen en av resans absoluta höjdpunkter. Vi besökte många mysiga bergsbyar, både Manolates och Vourlites var trevliga bekantskaper även om Drakei och vägen dit/därifrån nog ändå vann första pris! I Drakei navigerade vi förbi den envisa prästen som försökte få oss in på hans taverna och avnjöt i stället underbar lunch på Kostas taverna, som nu trivs av sonen med hustru. Vägstandarden var också över förväntan, den förväntade svindeln uteblev som tur var. Vattenfallen i Potami var också en precis lagom utflykt, fin vandring i lummig skog. En rekommendation är nog att vara ute i god tid på morgonen, vi var där innan lunch och på tillbakavägen blev det ett hiskeligt kryssande mellan mötande turistgrupper.

Resebrevet fortsätter »