Kreta 2005

[Fältjäntan]

17.5
Vi väcktes av vågornas brus mot stranden. Vinden hade friskat i och det gick vita gäss på havet. Efter frukosten på balkongen tog vi oss ner och hyrde varsin solstol på en mycket öde strand. Jag skrev tog oss ner. Den träningsvärken i benen efter 6 timmars vandring stadigt nerför, ja den har vi aldrig upplevt varken tidigare eller senare. Det var bäddat för en mycket lugn dag.
Vågorna gick höga och det blev snabbt djupt, så stranden var inte idealet för oss, men vi var i alla fall i och doppade oss.
Framåt ett, halv två började de första Samariavandrarna dyka upp, varma och dammiga, några med skrapsår på knän och armar, några med totalt olämpliga skor. Borde finnas någon som stoppade innan dom började vandringen.
En stadig lunch, greksallad och stuffed tomatoes och så ner till stranden igen.
Från vår balkong hade vi första parkett till allt som hände i hamnen och på stranden. Precis nedanför vår balkong höll man på att bygga ett nytt hus, förmodligen en ny taverna eller utbyggnad av den vi hyrde rum på. En gubbe som kapade, svetsade, skruvade och fixade och en annan liten tjock gubbe som var hjälpreda och sprang och hämtade saker hela tiden. Ganska underhållande.
Vi började få lite ont om kontanter, så vi försökte växla, men trots skyltar om "Exchange money" på tre ställen, så var det ingen som kunde. Så det blev lite småplock på balkongen på kvällen igen.

[Fältjäntan]

18.5
Så blev det gubbens 50-årsdag. Jag hade försökt fixa lite champagne dagen innan, men inte lyckats få tag på något. Och jag tror att vi mådde bäst av den dagliga lilla morgonhutten whiskey. En lång skön frukost på balkongen.
Så började vi vandra E-4:an mot Loutrohållet. Vi gick till Agios Pavlos, en gammal kyrka ca 5 km bort. Det var väldigt blandad vandring, ömsom lös sand, ömsom stenigt och brant. Men otroligt vackert. Vandringsleden följer stranden nästan hela vägen, men delvis på ca 50 m höjd, bland skuggande pinjeträd. Vid den gamla kyrkan, mitt ute i ingenstans, låg St Pauls restaurang. En liten enkel taverna som hade förvånansvärt mycket att erbjuda. Vi tog bara en kaffe och en frapé, vi hade matsäck med oss. Hade inte väntat oss att hitta en taverna där.
Så gick vi bort efter stranden, hittade en skön plats och tog ett uppfriskande dopp innan vi åt vår matsäck. Ett par tältade uppe bland klipporna, annars var vi helt ensamma på hela den stora stranden.
I sakta mak tog vi oss hemåt och en kall öl på tavernan satt bra före dusch, fika och vila.
Så blev det 50-årsmiddag på taverna Farangi. Den finns också fortfarande kvar. Vi åt dolmades och zaganaki, mixed grill för två, ouzo, vin och så blev vi bjudna på efterrätt och en flaska dessertvin bara för att jag på grekiska lyckats berätta att Stickan fyllde 50. En födelsedagsmiddag som han alltid ska minnas av mer än en anledning. Notan slutade på 30 Euro, vi betalade med kort, men något gick väl fel någonstans, för det drogs aldrig från kontot. På den tiden hade man ju inte internetbank och kunde kolla utan det upptäcktes när vi kom hem. Kändes inte bra.
Vinden mojnade under kvällen och det var en underbart skön och varm kväll.
Kerstin

[yannis]

För några år sedan byggdes det vi kallar för kobås vid hamnen i Agia Roumeli. Det brukar ju vara ett 1000-tal turister som går Samariaravinen varje dag och som då slutligen hamnar i Agia Roumeli för vidare transport med färjorna till Chora Sfakion eller Souiga om aftonen.
Så många vandrare tycker det är skönt att sitta i skuggan i kobåset, men invånarna och näringsidkarna tycker att den är gräsligt ful. Den fanns inte vid er resa år 2005, men i övrigt har inte mycket ändrats.



Birgitta

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Fältjäntan

Från vår balkong hade vi första parkett till allt som hände i hamnen och på stranden.

Jag har aldrig bott i AR, men hoppas göra det någon gång för jag vill också sitta där och glo på allt som händer.