Jag gjorde det!!

[Gita]

Jag känner mig väldigt nyfiken på att åka själv till Grekland. Det enda som jag tvekar inför är hur det skulle vara att gå ut och äta på kvällen alldeles ensam, skulle man känna sig "ensam" då, eller skulle det vara OK?

En dag kommer jag nog testa detta, och jag kan tänka mig att man känner en verklig frihet då man inte behöver ta hänsyn till någon annan. Bara ta dagen som den kommer... att läsa, drömma, sova, äta när man vil och var man vill.

[Lissi]

Ursprungligen postat av Gita

Det enda som jag tvekar inför är hur det skulle vara att gå ut och äta på kvällen alldeles ensam, skulle man känna sig "ensam" då, eller skulle det vara OK?

Bara ta dagen som den kommer... att läsa, drömma, sova, äta när man vil och var man vill.

Att äta ute själv är inget problem alls...men jag åt lunch ute och sen hade jag helt enkelt ingen lust att gå ut på kvällen..Jag njöt så av att sitta med levande ljus på "min" terass i den mörka , ljumma kvällen och äta egen lagad mat.... Jag hade ibland sällskap med andra i "min" trädgård som också åt "hemma" Men som sagt det är ju inte alla som gör det. Jag lovar att Du blir väldigt väl bemött som ensam ute på tavernor!
Det sista Du skriver att sova, äta, när man vill, vandra och bara göra det DU vill är ju precis det en ensamresa går ut på eller??... sen har man ju även resor med maken/familjen andra tider på året.

Lissi

[Gita]

Ja, jag vill känna den där friheten, men inte känna mig vemodig pga att jag inte har någon sällskap. Fast som min sambo säger, jag hittar nog alltid någon att prata med, ofta lite äldre människor och från alla kulturer. Är man bara lite nyfiken och vänlig, så hittar man sällskap. Som "pensionisten" från Grönland, en gammal farbror som jag hittade på Gran Canaria. Jag undrar än idag vilket språk vi talade, men trevligt hade vi!

Att resa ensam är nog att testa sina egna gränser, gå på nya marker... ser fram emot det en dag .