Förändrade resvanor

[Kalimera]

Jag glömde det där med utsikt. Den är också jätteviktig. Helst ska det vara havsutsikt. Jag kan inte se mig mätt på havet, trots att jag där jag idag bor ser havet från alla rum. Tidigare var deviset: det spelar ingen roll hur jag bor, jag sover ju bara där. Nu är jag mer på rummet än tidigare, och då måste det vara trivsamt, och ha utsikt. Med andra ord är det slut med utsikter som denna, som är ett exempel på inte fullt så fina balkongutsikter.

En annan sak som jag nu kom på är att jag vill komma fram en vettig tid. Det spelade heller ingen roll förut. Förut fanns det en viss charm i att komma fram till Donoussa klockan tre på morgonen utan att ha bokat rum. Och jag och Camilla är de enda som kliver av färjan, och inga rumsuthyrare väntar på ens ankomst. Det känns inte lika lattjo lajban idag. Det är sex år sedan vi sista gången sov utomhus efter att ha kommit fram obokad sent. Fast den gången var det ganska mysigt. Kolla här.