Förändringens vindar har blåst över Koufonissi. Det kan jag säga utan att överdriva. Vi har varit på Koufonissi ett otal gånger. Första gången tror jag var 1995. Då kändes Koufonissi som kusinen från landet. Nu, på bara några få år, har ön förvandlats å det väldigaste. På gott och på ont. För öbornas skull hoppas jag att det är på gott.
Utsikten från Glaros Rooms var som väl var densamma som tidigare.
För den som aldrig varit på Koufonissi - och inte känner till förändringarna - gör det självklart inget. Då är Koufonissi ett litet strandparadis. Vi som, så att säga, var med från början är inte så glada. Inte för att vi är emot utveckling, öarna måste utvecklas, eller dö, det är vi fullt medvetna om.
Men när man bygger så hämningslöst mycket tycker vi att det är trist. Man bygger för högsäsong. Under lågsäsong (som nu) var de flesta hotell ödsligt tomma (eller stängda, eller ofärdiga) och tavernaägarna skriker efter kunder.
Hotel Koufonissi.
På Hotel Koufonissi har det planterats gräs, palmer och kaktusar som kräver mycket vatten, något som det råder stor brist på.
