Öluffa i Kykladerna. Del 6. Paros.

Tredje dagen torsdag 11 september
Upp med tuppen, iväg mot först Lefkes, men lite trafikstockning på vägen ut ur Parikia. Det var vi inte riktigt vana vid. När vi väl kom ut ur byn lugnade trafiken ner sig betydligt. Det var häftiga vyer uppifrån ryggen och bra väg. Lefkes är en härlig liten by. Med små smala gränder och genuina hus, mer än väl värt ett besök. Vi gick igenom byn ner till kyrkan och sedan tillbaka, mycket lugnt och fridfullt. Att se dessa små genuina hus och smala gränder, det var fantastiskt.

En gränd i Lefkes.

Lefkes, det finns även boende där som har pool.

Vi åkte vidare mot Piso Livadi för brunch, en härlig liten by med tavernor vid stranden, lugnt och härligt, bystranden såg helt okej ut. Nu var det Golden Beach som gällde, en lång och härlig sandstrand med en taverna och en bar. Inga problem att ta sig i och ur. Vi tog en försenad 12 öl, konstigt nog smakade den som vanligt gott. Därefter en riktig slappedag på stranden med sol och bad.

På hemvägen ville vi köra en annan väg än huvudvägen, via Kamari. Men inte tusan hittade vi någon skylt som visade mot Kamari. Till slut fann vi en liten grusväg in till höger, den tog vi. Men kvalitén på den blev allt sämre, till Kamari kom vi alla fall, en liten by med ett 20-tal hus. Vägen ner till huvudvägen, fin asfaltväg.

Åter i Parikia den sedvanliga kropps och själavården vidtog. Vi snackade med Katarina om morgondagen samtidigt som vi betalade. Hon skulle ta hand om våra väskor, inga problem. Vi upp på rummet och packade det nödvändiga för tre dagar på Anti-Paros. Resten fick ligga kvar i väskorna.

Nu var det dags för äte mot de mörkblå kamikazestolarna, idag fanns det Kleftiko, mumsigt. Med vin och t/l sallad 26 €. Hem via busstation för att få tidtabell för bussen till Naoussa. De går cirka en gång i timmen från morgon till sen kväll nu i september, förmodligen tätare under sommaren. Vägen hem via de små mysiga gränderna, men mycket turister även nu, undrar hur det ser ut på sommaren. Vi knatade på men kom lite väl långt österut, det blev en extra promenad. Men väl hemma väntade belöningen, en härlig virre på balkongen.

Resebrevet fortsätter »