![]() |
|
#1
|
|||
|
|||
![]()
Jodå, Birgitta, vi gick med packningen på ryggen. Det var en del av utmaningen med resan. Som jag nog nämnt tidigare så är det 17 år sedan. Skulle aldrig ens komma på tanken att göra om det idag. Men bara att minnas att vi klarade av det är värt en extra klapp på axeln. Vi vandrar en hel del fortfarande men nu bara med lätt ryggsäck.
Kerstin ![]() |
#2
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Vi har bott många, många gånger hos Stavris och gillar stället mycket. Men nu har jag försökt att hitta ett bra ställe utan liknande backe, men inte lyckats så bra. Men hur som helst, vem vill inte se solnedgången i Chora Sfakion? Birgitta |
#3
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() Det är ju hel otroligt, och vilka äventyr ni fick vara med om då. Jag förstår att ni inte vandrar så tokigt numera, men vandrar ni överhuvudtaget? |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Såå roligt att få läsa om era äventyr från tidigare år Man känner igen sig i så mycket 👍 Härligt!
//maji ![]() |
#5
|
|||
|
|||
![]()
21.5
Vilodag. Eftersom vi inte hade något kylskåp på rummet gick vi till Supermarketen och bageriet och handlade frukostmat. Så blev det 3 timmar på stranden, betydligt lugnare idag. Men det blev mulet i stället, tjocka moln tornade upp sig och det kom faktiskt några regnstänk. In och duschade av oss saltvattnet och ner i hamnen för lunch. Jag åt en jättegod fisksoppa och Stickan en slags spagettibomb fylld med kött och svamp och ostgratinerad. Vi handlade lite för morgondagen och så tog vi en timmes promenad ut ur sta´n längs med Chaniavägen. Vi kom ganska högt upp och hade jättefin utsikt över sta´n och längs hela kusten ända bort mot Loutro. Fikade på balkongen och tittade på alla trötta Samariavandrare som strömmade iland från båten. Molnen hade dragit bort och vinden mojnat igen. Vi såg ut över ett blått hav med ön Gavdos skymtande i soldiset. Så blev det middag på samma taverna som igår. Det var där i stort sett alla åt. Vi åt dolmades och fylld aubergine. Ett krus vitt vin och allt smakade fantastiskt gott. Det var ju lördag så det blev kaffe och Metaxa också. Och som vanligt en liten raki och skorpa. En lugn och skön dag efter gårdagens ansträngande äventyr. |
#6
|
|||
|
|||
![]()
22.5
Klockan ringde 6.00. Grymt och varför då? Jo, vi skulle med första bussen upp till Imbros. Den skulle gå kl 7.00 men kom inte iväg förrän 7.15. 7.40 började vi vandringen ner mot kusten igen. Nu bara med lite frukt och vatten som packning. Imbrosravinen är bara 8 km och inte alls lika brant och svår som Samariaravinen. Och inte alls lika mycket folk. Det var vi och ett tyskt par med 2 småpojkar som klev av bussen och började gå. Vi mötte några som gick uppför, men annars var vi alldeles ensamma. Tyst, bara fågelkvitter och rassel från stenarna när vi gick. Det var svalt och skönt, solen nådde inte ner i ravinen förrän vi var nästan nere strax efter 10. I Komitades stannade vi för en fika och en glass och så gick vi de sista 4 km tillbaka till Sfakion efter landsvägen. Väl hemma bytte vi till badkläder och gick ner till den lilla stranden. Idag var det lugnt och fruktansvärt varmt, så det blev snabbt ett dopp och vid halv 2 stod vi inte ut längre utan gick upp och duschade och ner till vår favorittaverna för lunch. Stortvätt, fika och en liten siesta. Sfakion var ju då en liten lugn stad. Hamnen var en turistfälla med alla tavernor, men ingen spelade någon slags musik, vilket var väldigt skönt. Bara bruset från vågorna och lite sorl från andra matgäster och folk som passerade. Och middagen blev som vanligt på Lefka Ori, vår favorittaverna. Kerstin |
#7
|
|||
|
|||
![]()
Oj, blir bara mer och mer imponerad! "Bara" 8 km vandring... Så mycket fint ni måste sett och upplevt under era vandringar, önskar jag hade haft samma drivkraft!
Catlady, som tyvärr var en "latmask" och ångrar det nu när jag inte kan längre..... |
#8
|
||||
|
||||
![]()
Jag är djupt imponerad av med vilken detaljrikedom du kan berätta om något som hände för så länge sedan. När du berättar så känns det som om det var igår. Förmodligen har du ett otroligt gott minne förutom att du har varit väldigt flitig att föra noteringar varje dag. Mycket levande berättelse!
Masse |
#9
|
||||
|
||||
![]()
Synd att ni inte vandrade upp till Anopoli, utan istället vägen mot Chania/Rethymno. Anopoli är en underbar by uppe på en högplatå och längs vägen har man en underbar utsikt.
Jag har aldrig gått Imbrosravinen, men vägen följer ju delvis ravinen och den ser otroligt vacker ut. Man känner ju historiens vingslag. Det var där dom allierade retirerade från norr och ner till Chora Sfakion och havet. Det kallas för "slaget om Kreta". Utspelade sig under 2:a världskriget år 1941. Det är alltid roligt att på eftermiddagen sitta och glo på horderna, som kommer med färjan Daskalogiannes och ska förflytta sig med bussar hemåt mot norr. Birgitta |
#10
|
|||
|
|||
![]()
Jag har varit till Anopoli i mitten av 90-talet med bil. Var också till Aradenabron och gick över till andra sidan. Imponerande och lite läskigt. Fint också med lite historia från andra världskriget.
23.5 Idag var det inte så bråttom. Vi skulle åka med 11-bussen till Chania. Frukost, packning, lämna och betala rummet. En sista runda i hamnen och så var det dags. Kändes på något sätt som om den spännande resan redan var slut. Nu väntade storstadsbuller och trängsel. Resan upp till Chania tog 2 timmar och var vacker. På lördagen hade Grekland vunnit Eurovision med Helana Paparizou och My number one. En liten kille i bussen var överlycklig över detta och sjöng glatt bidraget om och om igen. Hans mamma försökte förgäves tysta honom. Hans spred glädje i hela bussen och alla tyckte nog att det bara var fint. Det kändes fint att gå direkt till rummet vi bokat när vi först kom till Chania. Vi hade dessutom fått ett större rum med kylskåp och TV. Värdinnan tyckte att vi hade så mycket packning så vi behövde det. Vi hämtade våra förvarade kläder på busstationen och gick uti myllret för att hitta någonstans att äta. Hittade till slut ett ställe i Gamla Sta´n. En rejäl måltid med tomatsallad, Moussakas och fyllda tomater, öl. Nu var det rejält varmt och efter ett besök på en Supermarket för inhandling av frukostmat och lite kvällsplock till kvällen traskade vi ut på sta´n igen och nu hittade vi flera små mysiga tavernor på bakgator som vi inte sett tidigare. Lite shoppande med minnessaker och presenter till våra snälla grannar som passat huset när vi var borta. Så avslutades dagen med småplock och en flaska Retzina på vår balkong. TV:n visade ett himla hallå om vinsten i Eurovision. |
#11
|
||||
|
||||
![]()
Vi var på Karpathos då och minns det som en galen natt med glada och festande greker.
![]() Än en gång: ni gjorde otroliga vandringar på den tiden! ![]() |
#12
|
|||
|
|||
![]() ![]() Citat:
Kerstin ![]() |
#13
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() ![]() |
#14
|
|||
|
|||
![]() Citat:
Kerstin ![]() |
#15
|
|||
|
|||
![]()
24.5
Det blev en vandringsdag till. Strax efter 10 tog vi bussen till Kato Stalos. Vi följde vägen upp mot gamla Stalos och sedan vidare till en by som heter Kirtomades. Det var väl ca 6 km upp dit. Varmt och soligt så vi stannade vid en liten taverna. Dom kunde bara erbjuda sallad, så det blev en greksallad och en öl. När vi ätit kom en liten tjej i 4-årsåldern fram till vårat bord. Hon var väldigt intresserad av våra solglasögon som gick att fälla upp och ner. Hon ville sitta i mitt knä. Lite svårt med språket, men jag kunde i alla fall fråga vad hon hette och hon svarade "Neka", tror jag. När vi skulle gå frågade hon "pou pas" (vart ska du gå). Vi vandrade genom oändliga apelsinodlingar, där träden dignade av mogna frukter ocoh skörden pågick för fullt. Efter ca 11 km var vi tillbaka i Kato Stalos igen, tog en fika och vilade benen i skuggan med utsikt över stranden och havet. Vi traskade vidare mellan alla hotell och souvernirbutiker till Agia Marina och hotell Seagull. Min dåvarande man och jag firade våra 50-årsdagar där med barn och goda vänner 1996. Han gick bort 2 år senare. 1999 på hösten var jag och Stickan, min nya kärlek där på besök. Och jag vet inte vad det är med greker, dom måste ha ett otroligt minne för personer, för han kände igen mig och att jag hade varit där med min familj. Och självklart kände han igen mig även den här gången, 6 år senare!!! Otroligt. Vi fick en trevlig pratstund om gamla minnen och vad vi hade gjort under våra 3 veckor på Kreta. Så tog vi bussen tillbaka till Chania igen. Det var över 30 grader varmt och vi hade gått över en mil! Blåsor på hälarna igen, mina fötter vänjer sig aldrig. |
#16
|
|||
|
|||
![]()
25.5
Vi vaknade till en lugn morgon. Tyst utifrån gatan, men vi hade haft en australisk herre som granne och han var morgonpigg och visslade glatt i korridoren. Vi pratade med honom senare och han var på Kreta för att vara med på någon sorts minneshögtid från andra världskriget. Han hade varit med på Kreta under kriget, vet inte riktigt på vilket sätt. Det var en trevlig, pratsam man. För oss var det den stora handlardagen. Vi gick "Lädergatan" och det blev skinnkeps, en praktisk midjeväska i skinn, en CD med blandad grekisk musik och ett par guldörhängen. Vi gick runt hamnen, ut till fyren och upp i gränderna i gamla delen och så började hungern göra sig påmind. Vi hittade en liten taverna i en smal gränd utanför hamnområdet. Vi åt en kall Pickelia för två och delade på en souvlaki. Gott och till ett bra pris jämfört med vad man fick betala nere i hamnen. Så var det dags för "godisinköpen". Metaxa, Ouzo, whisky och en god likör till svärmor. Gick genom Saluhallen och frestades av både det ena och andra, men det blev några burkar med timjanhonung. Hem med allt och ut för att fixa kvälls- och frukostmat. Hittade en liten affär precis runt hörnet med manuell, trevlig betjäning. Ett besök i brödbutiken och så hem för fika på balkongen. Det var varmt och kvavt, blev mer och mer mulet och åskan bullrade närmare och närmare. Efter 4 kom regnet och det blev svalare, så vårat kvällsplock fick vi äta inne. |
#17
|
|||
|
|||
![]()
26.5
10.30 lämnade vi rummet. Vi fick lämna våra ryggsäckar kvar. Det här var dagen då gick runt halva Chania för att få tiden att gå. Flyget gick inte förrän 10 på kvällen. Först gick till en skräpig park där det var lite ankor och småfåglar och några kri-krigetter. Kunde ha varit fint om det varit bättre skött, allmänt skräpigt. Så ner i hamnen, tillbaka igen upp i sta´n, lunch, ut i området mot västra delen, en fika på ett kafenion, satt och glodde på busstationen en stund, in mot sta´n igen för lite mat och sen tillbaka till busstationen. Det regnade och var lite kyligt, inte så vanligt på Kreta så här års. Så äntligen blev klockan 8 och vi tog en taxi ut till flygplatsen. Våran flight var redan uppe och vi kom iväg i utsatt tid. En lugn flygning hem och så var äventyret slut för den här gången. Vi hade öluffat för första gången 2001 och besökte då Naxos och Amorgos med utgångsö från Santorini. Upptäckte då att det var väldigt lätt att fixa boende på egen hand. Så den här resan till Kreta blev ytterligare en härlig upplevelse och vi har aldrig åkt charter efter det, bara bokat flygstol och fixat boende själva. 2015 gjorde vi en 3-veckors billuff på östra Kreta. Finns som ett resebrev. Tack för att ni följt med på vår resa och hoppas jag inte tråkat ut er. Längtar efter att komma ner till Grekland snart igen. Vågar man kanske hoppas på en höstresa? Kerstin ![]() |
#18
|
|||
|
|||
![]()
Kerstin, tråkigt: ICKE sa Nicke! Inte ord var tråkigt, så roligt att läsa
![]() Tack, för att du delar med dig! Önskar jag kunde själv..... Men våra resor har ju, med få undantag, varit väldigt "bekväma" och därmed inte så intressanta. Tack för härlig läsning och minnen som dykt upp.... ![]() Catlady, som längtar så efter Grekland....... |
#19
|
||||
|
||||
![]()
Oj oj oj vilken vandrar-resa! Så mycket vandrande har vi aldrig gjort på någon resa. Därför var det trevligt att få följa med nu. Och dessutom praktiskt och behagligt. Inte en enda blåsa på fötterna fick jag.
![]() Tack för fin läsning! Masse |
#20
|
||||
|
||||
![]()
Tackar! Det var intressant att få vara med på er resa en bit tillbaka i tiden. Och resebrevet fråm 2015 skall jag läsa när jag har lite tid.
/ Anne ![]() |
![]() |
|
|