Kalimera Grekland Mykonos.

En öluff till Mykonos på 1980-talet




En bild berättar. Avsnitt 16.

En bild säger mer än tusen ord sägs det, men det stämmer inte alltid. En bild kan säga mycket, men inte hela historien. I den här serien lägger jag ut bilder som kanske inte säger så mycket vid en första anblick, men som har en intressant historia att berätta.

Det här är den sextonde bilden i serien.

Den här bilden är från en öluff i början av 1980-talet. Vi hade rest med Ios Express från Ios till Mykonos. Det var inte lätt att hitta någonstans att bo, för på den tiden var inte alltid "Rooms" märkta med "Rooms".

Efter att ha fått nobben (fullbokat) på alla ställen där det faktiskt stod "Rooms" så satte vi oss här och vilade. Vi hade gått, gått och gått och vi hade gått vilse, vilse och vilse. Inte lätt att hitta i Mykonos stad första gången man är där. Jag lovar.

Mina kompisar sa åt mig att stanna (självklart stannade, annars hade jag irrat runt där än idag) så skulle de gå runt och fråga där det inte stod "Rooms". Alltså bara knacka på lite varsomhelst och fråga om de hade något rum ledigt. Efter en stund kom mina kompisar leendes tillbaka. De hade hittat ett rum. Yippie!

De hade träffat en äldre man som skulle åka till Aten, men han hade inte pengar till färjan, så vi fick hyra hans lägenhet på villkoret att vi betalade i förskott. Självklart betalade vi i förskott, även om det var lite väl dyrt. Han ville ha 1 500 drachmer för tre nätter. Sagt och gjort, vi fick nycklarna, betalade och flyttade in, den äldre mannen pinnade iväg till hamnen för att åka till Pireus. Alla var nöjda och vår semester på Mykonos kunde äntligen börja. Men just det är en annan historia...

 

Mykonos stad 1982.

Rumsletande i Mykonos stad 1982.

 

 

Det är så mycket på den här bilden som är så typiskt början av 1980-talet. Som att vi alla tre reste med liggunderlag och bastmattor (fanns alltid risk att man var tvungen att sova ute), som att vi reste med en liten bergsprängare och som att jag hade pannband på mig.

Bergsprängaren hette för övrigt Åke och hade hängt med i många år. Så många år att den endast fungerade om man körde ner en gaffel i den. Jag sålde den senare till en grek på Ios för bra slant. På den tiden var det lyxskatt på elektronik i Grekland, och bergsprängare kostade en förmögenhet.

Faktum är att vänner till mig finansierade sina resor till Grekland genom att sälja bergsprängare till greker. När man anlände till Grekland skrev (jo, skrev) tulltjänstemännen i passet att man hade fört med sig en bergsprängare in i landet. Den skulle visas upp när man åkte hem, men de kollade sällan, de hade oftast fullt upp med att röka cigaretter.

En annan sak är att jag då, bland mycket annat, reste utan mobiltelefon, utan surfplatta, utan laddare och utan stress för att "hänga med". Vad jag packade ner då, som jag inte packar ner idag, var en penna och adressbok.

En annan sak från den tiden var att när man lämnade Sverige sa man hejdå, och när man kom hem efter fyra veckor så frågade man: har det hänt något? Oftast var svaret, nej inte ett smack.

Så kunde det gå när pannbandet var på.

PS. Ni som tror att jag har blöjor på mig tror fel. På den tiden var det vanligt att man hade korta, tajta fotbollsbyxor på sig, även om man inte spelade fotboll. :-D

 

Fler avsnitt från serien En bild berättar »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera