Vandra i Imbrosravinen på södra Kreta

Vi vaknade utvilade för första gången på länge. Att vi överhuvudtaget vaknade denna morgon var för att regnet smattrade utanför. Under ett kort regnuppehåll gick jag med raska steg till bageriet i saluhallen för att köpa färskt bröd. På vägen hem tillbaka gick jag via hamnpromenaden, och där uppenbarande sig en fantastiskt vacker regnbåge.

 

Venetianska hamnpromenaden i Chania på Kreta.

Denna vackra regnbåge i Chania hälsade mig välkommen till ännu en dag i paradiset.

 

Idag hade vi bestämt att vi skulle vandra i Imbrosravinen, och det oavsett väder. Vi hade förstås hoppats på sol och molnfri himmel, men det regnade, ganska mycket dessutom. Ändå gav vi oss iväg med bilen, det kunde ju var hur fint väder som helst i Imbrusravinen, för den ligger ju ganska långt från Chania.

Vi körde ut ur ett regnigt Chania. När vi kom till hamnen i Souda sprack himmelen upp och solen tittade fram. Det fanns alltså hopp. När vi kom till Vrysses stannade vi och handlade pajer i ett bageri. Att hitta ravinens början var inte helt enkelt. Jag hade för mig att vi hade sett en trappa ner till en biljettkur när vi körde från Chora Sfakion till Paleochora. Men nu syntes den inte till. Vi körde vidare och till slut såg vi ingången till ravinen.

 

Här börjar vandringen i Imbrosravinen på Kreta.

Här börjar vandringen i Imbrosravinen.

 

 

Det var fler än vi som skulle gå i Imbrosravinen. Några var proffsklädda för vandring, andra var klädda i shorts och linne som om de skulle till stranden. Vi hade varma kläder på oss för det var kallt som tusan. Eftersom det hade regnat var det väldigt blött i ravinen, och det rann en brun rännil i ravinens början. Jag hade vita Adidas Stan Smith på mig, något som skulle roa många proffsvandrare under vandringens gång. Om dessa skor kommer jag att återkomma till längre fram.


Imbrosravinen på Kreta.

I början var det svårt att ta sig fram utan att bli blöt om fötterna.


Ravinen blev vackrare och vackrare ju längre vi gick, och det blev även lättare att gå ju längre fram vi kom. Ungefär halvvägs var det biljettkontroll. Där stannade vi och åt lunch tillsammans med en flock getter som också ville smaka av vår lunch. Men vi hade bara mat till oss själva, då gick getterna till några danskar och försökte sno deras mat. Utan att lyckas.

 

Äta lunch och dricka vatten i Imbrosravinen på Kreta.

Lunchpaus i Imbrosravinen. Pajerna vi hade köpt i Vrysses var mycket goda.

 

Imbrosravinen är inte lika mäktig som Samariaravinen, men inte långt ifrån.

Imbrosravinen är inte lika mäktig som Samariaravinen, men inte långt ifrån. (Camilla till vänster i bild.)

 

 

Imbrosravinen är inte lika lång, och inte heller lika imponerande, som Samariaravinen, men jag vill ändå rekommendera alla att göra vandringen. Fördelen med Imbros är att den inte är lika krävande att gå som Samaria. Det smalaste partiet i ravinen är 160 cm och den högsta toppen är 300 meter. Det tog oss cirka tre timmar att gå hela ravinen, inklusive fotostopp och lunchpaus.

Och så var det ju det där med mina vita Adidas Stan Smith. Den storyn kan du läsa här »


Det tar cirka tre timmar att gå Imbrosravinen på Kreta, inklusive lunchpaus.

Efter tre timmars vandring var vi framme vid ravinens slut.


När vi kom ner till civilisationen i den lilla byn Komitades pustade vi ut med varsin öl på en av tavernorna. Nu återstod bara att ta oss upp till den pyttelilla byn Imbros där vi hade parkerat bilen. Inga problem trodde vi, för alla tavernor i Komitades hade skyltar med erbjudande om taxi till Imbrus. Och det var inte heller några problem att hitta en taxi, problemet var att det var svarttaxi, och att det var pickuper, och man fick sitta på flaket.

 

Taxi till Imbros och Chora Sfakion från Komitades vid slutet av Imbrusravinen på Kreta.

"Taxin" som skulle ta oss från Komitades till byn Imbros där vi hade parkerat bilen.

 

Efter att vi druckit upp ölen sa vi till om en taxi. Jag gick på toaletten och när jag kom ut sa Camilla: taxin är här. Jag tittade mig omkring, men såg ingen taxi. Frågade Camilla: var är taxin? Den står där, sa hon, och pekade på bilen ni ser på bilden ovan. Aldrig i livet jag åker med den, skrek jag desperat. Ni som har kört eller åkt vägen från Chora Sfakion i söder upp till Vrysses i norr vet att den vägen inte är att leka med, och framförallt inte om man är höjdrädd, som jag är.

 

Vägen mellan Chora Sfakion upp till Imbrus och Vrysses på Kreta

Den lätta delen av vägen mellan Chora Sfakion upp till Vrysses. Sedan blir det brant!

 

Jag totalvägrade att sätta mig på flaket, och detsamma gjorde Camilla och Gittan. Vi trängde in oss i framsätet tillsammans med chauffören. Janne den andre däremot hade inga betänkligheter om att åka flakbil. Han verkade till och med njuta av färden upp.


Taxi från Imbros till Chora Sfakion på Kreta.

Janne den andre njuter av flakresan upp till den lilla byn Imbrus.

 

 

Vi kom levande upp till byn Imbros där bilen snällt väntade på oss. Hade tänkt köra en omväg via bergen hem till Chania, med vi var alltför trötta efter den långa vandringen, och den hisnande taxiresan, så vi körde direkt hem. Vilade lite, tog en drink på rummet med tända ljus och lyssnade på opera.

 

Restaurant To Xan. Chania. Kreta. Crete.

Förvånade lergrytor på Restaurant To Xani i Chania.

 

På kvällen gick till Restaurant To Xani där vi åt en fantastiskt god middag. De lagar otroligt god mat ur förvånade lergrytor. Missa inte om du är i Chania. Efter middagen gick vi hem och somnade bums.

 

« Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

 

Kreta på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera