När började jag öluffa?

Jag reste på mina första - och enda - charterresa till Grekland 1979. Rhodos blev mitt första möte med vad som kom att bli mitt paradis. Året därpå tågluffade jag till Italien och tog båten över till Korfu. Då upptäckte jag hur mycket roligare det var att resa på egen hand. Nästa år bokade jag en flygstol till Aten för en fyra veckors öluff. Sedan var jag fast.

Jag och min bästa vän Anders ska resa hem efter fyra veckor på Ios 1982.

Läs om hemresan från Ios 1982 här »

På den tiden var en öluff i Grekland något helt annat än vad den är idag. Den främsta skillnaden är att standarden på hotell och färjor är så mycket bättre idag. När jag började öluffa kostade ett rum nästan ingenting. Ett rum bestod då i regel av två sängar och en stol. Privat badrum, varmt vatten, kök, AC och WiFi fanns inte. Färjorna var skitiga och otroligt långsamma.

Rummen var enkla och priserna var låga. Detta rum kostade 150 drachmer.

Idag kan ett rum se ut så här och kostar 60 - 100 €. Bilden är från Hotel Anezina på Peloponnesos.

Att resa från Pireus (Aten) till Santorini kunde ta 15 timmar. För att inte tala om båttidtabellerna som sällan, eller aldrig, stämde. Internet har också förändrat öluffandet rejält. I tidernas begynnelse gick man till hamnen och kollade vart båtarna gick, och sedan åkte man någonstans.

När jag och min bäste vän Anders skulle göra vår första öluff tillsammans flög vi med Balkan Airlines till Aten. Planet landade sent. Hotell hade vi inte råd med så vi tog en buss till Pireus och sov i en park. När vi vaknade gick vi till ett biljettkontor och kollade vart färjorna gick denna morgon. Vi ville åka till Ios, men dit fick vi inte åka för våra flickvänner.

Ombordstigning på Balkan Airlines för vidare transport till Aten.

Inne på biljettkontoret såg vi att det snart skulle gå en färja till Poros, så vi bad om två biljetter till Poros. Biljettförsäljaren tittade på oss och sa: ska ni verkligen åka till Poros. Folk i er ålder brukar åka till Paros eller Ios. Okej, sa vi, då vill vi köpa två biljetter till Paros. För till Ios fick vi som sagt inte åka.

Min kompis Anders i väntan på att gå av på Poros eller Paros, som blev Ios.

När vi suttit på den extremt långsamma färjan till Paros ett tag började vi prata med två killar från Skåne. De skulle till Ios! Troligen hade de inga flickvänner. Vi berättade för dem vad vi hade hört om Ios. Det visade sig att Ios inte passade dem, och så frågade de om vi kunde byta biljetter. Efter det gick färjan mycket snabbare. Skåningarna gick av på Paros och vi på Ios. Så kan det gå när biljetterna är på.

I väntan på att flyga hem. Kolla packningen, och bilarna!

Vi flög oftast med Balkan Airlines. Inte för att de var bra, för Balkan var motsatsen till bra, utan för att de var billigast. Resan mellan Stockholm och Aten tog drygt åtta timmar, inklusive mellanlandningar i Östberlin och Sofia. Då landade planen på Atens gamla flygplats som låg mitt i stan. Andra flög med Perikles som var föregångare till Apollo.

Läs om när vi nästan störtade med Balkan Airlines här »

Vi åkte ofta nattbåt på 1980-talet. Då var man så här glad när man vaknade.

Färjan Agios Georgios var Egeiska havets flaggskepp under 1980-talet.

Så här ser Egeiska havets flaggskepp ut idag: Blue Star Delos.

Att boka rum i förväg fanns det inte en tanke på. Oftast gick det inte eftersom det inte fanns mobiler eller internet, och att leta upp telefonnummer, och hitta en telefon var alldeles för komplicerat. På ett sätt var det mycket roligare, och framförallt mycket äventyrligare, att öluffa förr, men jag vill inte ha tillbaka den tiden.

Så här såg jag och min packning ut på den tiden. Bilden är från Mykonos.

Läs om varför jag sitter där jag sitter här »

Så här ser min packning ut idag. Bilden är från Livadia på Tilos.

Genom åren har jag gjort drygt 60 resor till Grekland, under tiden har jag hunnit med att besöka 65 öar. Min längsta öluff varade i sex månader. Under den resan besökte jag och min hustru Camilla 31 öar. Men så länge brukar jag förstås inte vara borta. Oftast blir det en till två resor om året, några veckor på våren och tre fyra veckor på hösten.

På 1980-talet gick mycket ut på att partaja. Jag sitter i mitten och skrattar. Bilden är från Chora på Ios.

Idag lever jag ett mycket lugnare liv i Grekland. Bilden är från Egina.

Så vad gjorde vi när vi öluffade på Hedenhös tid? Här är några svar.

Vi dansade till världens bästa musik.

Vi träffade roliga människor från hela världen.

När någon skulle åka hem samlades vi i hamnen...

...för att vinka adjö.

Vi tvättade för att kläderna skulle lukta rent. Att de var smutsiga spelade mindre roll.

Tro det eller ej, men vi läste böcker. Alltid dessa två.

Vi åkte färja och åt meloner.

Läs om den tokiga melonresan här »

Vi umgicks med varandra i stället för med våra mobiler som vi gör idag.

Vi solade och badade. Det fanns inga solstolar men det fanns många bastmattor

Ibland sov vi utomhus, eller som här, på Atens gamla flygplats.

Det händer att vi sover på flygplatser även idag. Som här på Atens nya flygplats

Under åren har jag haft många favoritöar, ofta ligger de senast besökta öarna i topp, dock är det fem som orubbligt ligger kvar högst upp, nämligen Amorgos, Kreta, Sifnos, Skopelos och Tilos. För cirka 10 år sedan besökte jag femton nya öar, två av dem – Hydra och Kastellorizo – föll jag totalt för. Jag besökte även femton gamla öar, Fourni, Kimolos, Kreta, Naxos och Schinoussa var roligast att återupptäcka.

Tilos är min favoritö i Grekland.

Sommaren därpå hade jag förmånen att komma till två nya öar: Lesbos och Chios, två mycket trevliga öar, framförallt Lesbos föll mig i smaken. Några nya öar har det inte blivit sedan dess. Däremot har jag återvänt till många öar. Under en av de senaste långa öluffningarna besökte jag Folegandros, Antiparos, Paros, Amorgos, Donoussa, Koufonissi, Schinoussa, Iraklia, Naxos och Santorini.

 « Föregående kapitel | Startsidan | Nästa kapitel »

Öluffarskolan finns även som PDF-guide och kan köpas här »